onsdag 25 november 2009

En perfekt avslutning på dagen

DSC00001DSC00005 

Jag ville hoppas och tro att det här är det sista surdegsbrödet som kommer att visas i bloggen ( på en stund i varje fall..) Det perfekta surdegsbrödet kom ut av ugnen ikväll, jippie – där satt den !!! Degklumpen från sista försöket blev rört ut i salt och sirap tillsammans med 6 dl ljummet vatten. Fyra kalla, mosade, kokta potatisar och en dl hackade valnötter åkte ner i spadet det också, tillsammans med min kummin och ett kilo av mjölet dansk rugbrød. Då degen fortfarande var kletig och jag nu äntligen har förstått att den ska vara ganksa fast, så knådade jag ner ytterligare 5 dl vetemjöl.

DSC00002 DSC00004

Degen har stått och jäst i ett dygn och formades sedan till TVÅ limpor ( tack, fungerade mycket bättre :) som sattes i ugnen på 250 grader i 15 minuter. Tog ut dom och snittade toppen och gräddade limporna i ytterligare 25 min på 225 grader. Nu, äntligen, har jag producerat det perfekta surdegsbrödet!! God smak och fin konsistens, det känns bara helt underbart !!! DSC00021Men visst sparade jag en klick av degen före jag formade limporna, jag har ju inte slutat baka, det blir många flera bröd framöver kan jag lova, nu som min envishet äntligen har givit resultater. Det tog mig ju bara en månad att komma i mål, här är starten… jag hoppas att andra inte behöver kämpa så länge om någon har fått lust att försöka… Nu kan i varje fall jag skriva surdegsbagare på min meritlista :)

 

DSC00006 Inte fullt så perfekt var nog kontoret i morse, jag har tillbringat hela dagen här, försökt att finna något system och ordning i rotet, och hittat otroligt många UFO, får nog se till att göra färdigt något av allt jag har börjat på. Värst är nu Sverigedräkten som jag fick av mamma för, hm, inte så många år sen, är det mamma? Där har jag bara några stackars små stjälkstygn kvar, eller en stor hardangerduk som bara ska fållas..DSC00017 en färdig gardinkappa, diverse tofflor och vantar som väntar på att få trådarna fästade, usch så mycket som rymms i ett skåp, eller det var ju problemet, det var inte plats längre..då har jag inte änns börjat sortera alla mina trådrullar, dragkedjor, spetsar, lappar och allt annat som hör sömnad till.. hittade i det minsta fram till symaskinen igen, och ett par byxor som skulle repareras ( enligt sonen så länge sen att dom inte passat honom dom sista åren..)

Men den perfekta avslutningen på dagen kom från Åsa! – Tankar från ön, av henne har jag fått denna fina Awarden, tusen hjärtliga tack :)  Denna ska skickas vidare till 15 nyupptäckta bloggar.. Hur i all världen kan man välja ut 15 stycken när hela rymden är full av härliga bloggare som inspirerar och ger mig så många goda stunder över kvällskaffen, jag klarar det inte !!  Jag ger denna vidare till alla er fina, härliga människor som står på min lista,  så får jag bara ursäkta att det blev fler än 15….

 

5 kommentarer:

Birgitta sa...

Hej! Vad roligt att du lyckades med surdegsbrödet till slut. Och att det blev gott också. Ser att du virkat disktrasa också och i våffelvirkning. Har aldrig hört talas om det tidigare.
Kramar till dej.
Birgitta

BEA sa...

hadde gitt opp den deigen for lenge siden :)
uferdige prosjekt.. huff de har visst jeg også mange av.. bl.a. to lappetepper som BARE skal monteres.. gøy å hekle lapper men ikke sy!!

Ha en trivelig dag.. klem fra meg

Bluewhiskey sa...

Jag bakar också med surdeg under vinterhalvåret och det brukar gå smärtfritt. Men inte i år, vete tusan vad jag gör för fel nu som jag inte gjort förrut. Förutom att jag testar efter ett annat recept.

Och en sådan tjusig disktrasa :)

Och oj.. Jag är ju med på din lista så jag får tacka för utmärkelsen :)

(borde göra i ordning min lista jag med)

Snuffeldyret sa...

Hei

det brødet hørtes fristende ut!!

Grolsch kjøpte jeg på Jens Evensen på Liertoppen kjøpesenter!

Hobbygåsa sa...

Grattis, grattis med surdeigsbrødet ditt! Så godt at du klarte det tilslutt, nå har du all grunn til å være stolt ja! Hehe, ja det høres ut som du har litt UFOer liggende. Det som er så bra er at det har vi alle, og da blir jo samvittigheten litt lettere med en gang tenker jeg da :-)