måndag 4 oktober 2010

Dödstötet…

  Glasögon måste jag kanske ha med löständerna !! Inkallelsen till tandläkaren kom i torsdags, tillräckligt i sig själv för att sätta mig helt ur spel. Det får inte hjälpas, tandläkaren får se hur bra ut som helst, han är absolut inte min favoritperson. Här snackar man om stackars lapplisor som hatobjekter, men herre gud, kära damer som delar ut p-böter, det finns då dom som är värre. Inte tilbringar jag en helg över skålen bara för att jag får en lapp av er och summan är ju den samma. Känslan när den dyker upp i brevlådan, avtalen till tandundersökelse, den är fruktansvärd. Så illa att förra året när den kom bokade jag om tiden två gånger och den tredje gången blev den "glömd". När det hemska kortet kommer i posten så börjar liksom alla mina tänder skallra runt i munnen och hotar med att ramla ut direkt! Så också i år, men nu var det ju ännu värre för jag skolkade förra årets koll - nu är det helt säkert bara tången som hjälper och löständerna är ett faktum. Allt jag har ätit i helgen har pinsamt påmint mig om hur många hål jag har. Äpplena så sura att det isar i munnen och godiset sätter sig fast. Chokladen får mina blottade tandhalser att skrika av smärta och den visdomstanden, det är som i åtta års ålder, jag är övertygad om att jag kan vippa på den.Så kommer dagen, vad ska jag skylla på? Sjukskriven som jag är kan jag i varje fall inte skylla på ett möte som kolliderar och köra bilen gör fortfarande lite ont kanske, men fnuttiga 500 m klarar jag väl i 30 km/ timen. Hur kan förresten ett väntrum se så kalt och otrevligt ut? Stirrar med skräck på den stängda dörren.. Ja ha, så ligger man där i stolen, fullständigt utlämnad till detta monster som ber mig gapa, inte lätt med munsår ska jag bara få sagt. Klick, klick, fyra bilder och dödsdommen är rätt runt hörnet. Förresten, något som inte var rätt runt hörnet var en kudde som jag kunde ha under vänsterbenet, så såren kändes också extra gott. Så faller klingan, dommen - NOLL hål! Öhh ?? Jag blev så lycklig att jag lika så gott betalade för förra årets skolk också. Över nio hundra, men vad gör det. Mina tänder kommer hålla sig stilla  i ett år till.

Och mannen, sorry, total nobb - han är och förblir den person som jag minst av allt har lust att möta!

6 kommentarer:

Uttan sa...

Ha ha det där känner Jag igen.....Jag brukar ringa återbud några gånger innan Jag tar mod till Mej att åka dit. Grattis inga hål! Underbart!

Kram!

The Knitting Seaman sa...

... annnars kan man ju knôka sig full med lugnande innan man går dit. Det hjälper när man ska dra ut - eller hemska tanke borra i tänderna. Men bara titta på dem får de gärna göra. Bara titta...

Mia stickar sa...

Känner igen mig! Hoppas det går lika bra för mig nästa gång jag ska dit!

Tigris Predikantan sa...

Ha,ha,ha ... fick "kallelse" idag just. Vet att jag måste dit men tråkigt nog så faller tiden då jag kommer att ligga på sjukhuset :)

Helena sa...

Stackars dig. Gör som jag gå dit 2 gånger i året, så hinner det aldrig bli något galet. Läser om rotfyllning i väntrummet, så jag är beredd den dagen kommer, haha. Tror att det har att göra med att man inte har kontroll, när man ligger i stolen. Måste liksom "överge" sig till tandläkaren. Bra att du hade null hull.

Berit sa...

herlig Mia :))tannleger er heller ingen favoritt her!

måtte bare innom for å si at jeg ble så grundig lei av blogging at jeg har stengt alle og blogger kun når jeg har lyst.. helt for meg selv.. uten publikum..

stikker innom av og til å ser til deg :) ha det godt så lenge.. klem fra mæ