onsdag 28 december 2011

Jag har vägrat inse det men nu måste jag tillslut..

Ja, jag måste tillslut inse att detta var ett dött projekt. Det är ju bra det, när jag har ägnat dom sista veckorna till att göra den färdig, igår kväll började jag på polokragen, då kunde jag ju äntlige prova tröjan – jepp, 142 cm om bålen går helt enkelt inte!!! Det är ett tält och jag ser ut som en öltunna. Att den är 83 cm lång och nästan når helt ner till knärna bidrar inte till att den ser något bättre ut.

Ärmarna är så vida att dom räcker runt mina lår och inte hjälper det stort med en raglanfällningen heller.. Sån innerst inne visste jag ju det redan i våras, kanske var det därför jag slängde den in i ett hörn..

Hur surt det än känns att repa upp den så känns det ännu surare att slänga bort allt mitt handspunna garn som jag använt så lång tid på, kanske inte lika många timmar som jag stickat men likaväl. Nu får jag sticka mig en kofta istället av garnet, tror jag börjar i halsen och stickar nedåt igen..

Ända trösten i det hela är väl att jag kan räkna ut masktätheten på garnet som jag stickat med 3 mm. Kanske jag undviker samma misslyckande en gång till. Men surt – ja, det är det, så surt att jag vägrar repa upp den till nystan, jag tänker helt enkelt sticka den nya tröjan, eller koftan alltså,  från den gamla..

(masktäthet: 10x10cm = 24 maskor/32 varv)

8 kommentarer:

Mia stickar sa...

Det var surt, mycke surt! Oj så arg jag skulle vara! Hoppas det känns bättre sen du rivit upp och börjat på nåt nytt!

Åshild sa...

Men kan du ikke sy den inn?

Trine i BonkaRakka syr mye av ullgensre. Kanskje du kan få noen tips? Det er også veldig vasnkelig å strikke av opprekket garn. det blir ikke pent heller.

Lisa sa...

HA ha haa! Öltunna! Jag skrattar på mig!!! Du är ju helt underbar!
Jädrans skit att det blev fel, tröjan är ju jättesnygg. En kofta blir bra, tänker jag. Det är dessutom ett bättre alternativ än att äta tillväxthormon och massor av mat för att öka i vikt = )

Kram, Lisa

Mimmi Hek sa...

Så trist! Jag har också ett sånt projekt liggande. Eftersom jag inte spunnit garnet själv så funderar jag på att låta allt gå i tunnan. Vi får väl se.
Lycka till med koftan eller vad det nu blir.
Kram

Mimmi Hek sa...

Glömde svara på din fråga. Överkastet är arvegods. Det har min mormors faster gjort. Skulle tro att det har ca. 100 år på nacken. Det är i vart fall rätt skört och behöver lagas då och då. Vill ändå använda det. Ingen blir ju glad av att det ligger i skåpet så nu ligger det på sängen i gästrummet.

Ann-Sofie sa...

Helt klart irriterande. Jag har också börjat sticka "top down" för att slippa repa upp hela tröjor. Om man inte drar upp så hamnar de ju ändå bara i trjöhögen-som-aldrig-används. Grrrr!

Unknown sa...

Det hadde ikkje gått å tove den da?

Åsa! sa...

Så försmädligt när du lagt ned så mycket jobb :(