Min lilla kamrat, sällskapsdam, som är med mig i trädgården är inte alltid rädd, faktiskt ganska sällan om jag ska vara ärlig. Kommer gärna fram och hälsar också, säkert i en förhoppning om att en och annan godsak ska komma fram när jag sitter och krafsar i jorden..
Ja, ja, lagom är bäst. Tydligen är jag inte så underhållande där jag sitter så…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar