fredag 31 augusti 2012

Gula lupiner

84 gram/ 332 meter ( 395,5 m/hg) tvåtrådig höstull
Nu var det ju faktiskt inte gula lupiner jag la ner i färgbadet men det var den första färgen jag fick fram. Tillsammans med den redan spunna ekullen tror jag det ska bli en kofta, har inte helt bestämt mig ännu bara. Mitt egenfärgade och egenspunna garn blir jag väldig snål på känner jag…

tisdag 28 augusti 2012

Min lilla tur på nätauktion i sommar…

… resultatet blev en ny utemöbel till terrassen. Faktiskt har vi använt den många gånger i sommar men nu är det väl snart över. Ute känns det som hösten idag och regnet öser ner. Faktiskt kan det vara skönt att inte behöva gå ut i trädgården (känner ett visst press där..) utan jag kan faktiskt med gott samvete ta en dans ed dammsugaren (och kanske spinnrocken också om det blir tid..)
(nu är jag inte helt enig med yr för det har regnat mer än det som visas här, men det har varit väldigt lokala, korta skurar…)

Färga med salvia officinalis

Ja, ja.. Undrar om jag inte ska göra nya försök nästa år när örten har vuxit ut igen, plantan är inte så stor att den tål en ny klipp i år.

Färga med Anaphalis triplinervis–evighetsblomma

Nåja, färgen är lite mer grön men inte mycket….

måndag 27 augusti 2012

Färg av Sallatblodamaranth.

Amaranthus cruentus. den röda bladväxten i köksträdgården borde väl ge en härlig färg tänkte jag. Soppan blev kokt och vattnet blev helt fantastiskt knallrött. Ullen låg och simmade i det kalla avkoket i flera dygn utan att ta någon färg. Jag hade i både ättika och koksalt. Som jag hade läst på nätet var den omöjlig att få över på ullen, den tvättade sig ur när jag sköljde. Så jag kokade upp den på nytt, lät den stå och sjuda hela dagen och vila över natten. Till slut lät jag den ligga i salmiak (amoniak) vatten en hel dag. Resultatet, en tvättäkta ull i persikofärg. Behöver väl inte nämna att resten av avkoket blev slängt, det går alltså nästan inte an att¨färga med grönsaker..
(dye with Amaranthus cruentus)

Päronblad

Dom här två har jag jo redan visat men det blev lika väl några till innan jag slutade, dom allra flesta har jag ändrat färg på med salmiakk (amoniak) för att fä andra färgtoner.. Nu får det vara bra. Tillsammans har jag tillräcklig till en kofta bara av dom här tror jag.
Dom grå är mera grön än bilden visar, mitt kamera vill inte helt fotografera färgen…
(dye with pear leafs..)

söndag 26 augusti 2012

Min lilla bevingade vän..

Min lilla kamrat, sällskapsdam, som är med mig i trädgården är inte alltid rädd, faktiskt ganska sällan om jag ska vara ärlig. Kommer gärna fram och hälsar också, säkert i en förhoppning om att en och annan godsak ska komma fram när jag sitter och krafsar i jorden..
Ja, ja, lagom är bäst. Tydligen är jag inte så underhållande där jag sitter så…

onsdag 22 augusti 2012

Gul, gul, gul är inte ful, ful, ful!

Det är i varje fall vad jag försöker intala mig själv när ulltrasslet ska lyftas ur kastrullerna. Men gult tycks vara den färg det alltid blir. Så nu tar växtfärgningen mycket längre tid och jag är inne på exprimentdelen igen. Päronblad, jo då, dom ger gulfärg. Om man inte har järnsulfat, för då ska dom kunna bli gröna, det har nu inte jag.. Imorgon ska jag köpa mera ättika och försöka laga mitt eget ‘kok’ så får jag se hur det går..
Päronblad – rätt fram, förbetad höstull och ner direkt  i vanlig kastrull alltså.
Eftersom lite av spelullen hade legat i kalla färgbad av gamla rester, tillsammans med lite salmiak, och lika väl inte ville ta färg efter två dagar så åkte all ullen ner igen i järngryta med det avsilade päronbladspadet. Ett dygn senare såg den så här ut när den kallnade.
Så till slut blev den sista färgen i spadet värmt upp igen i järngrytan tillsammans med lite förbetad spelull. Resultat 3 alltså av samma blad. Kanske jag inte ska säga gult, det här är väl mer ett odefinerat färgresultat av päronbladen. Men grönt – nej.
Eftersom jag tog med mig både blad och kvistar av Alm hemifrån så har jag nu en hink med almbark som legat i blöt över en vecka. Vattnet är inte längre vatten men lätt laxrosa och en mer geleaktig koncistens. Men färgen blir inte det rosabruna jag hoppas på den här gången heller..
Förbetad höstull och obetad spelull får tillsammans några timmar nere i kastrullen med barkspadet, resultatet på den obetade spelull är väl den renaste färgen men rosa? nei..
Så spadet av almbarken som blev kvar hade jag över i järngrytan (och några rostiga spikar också…) tillsammans med lite salt och lät det hela stå och småputtra medans jag lullade runt i trädgården och försökte hitta lite motivation att färga ull igen. Så mot kvällen när jag kikade ner i grytan hade soppan blivit mörkare, i med ovaskat spelull och efter ytterligare några timmar fick det stå över natten. Ja, ska jag kalla det brunt?
Trött på alla nerturer skulle jag städa lite bland pytsarna i boden och blad annat tömma ut hinken med Lawsoncypress som var kvar. Med så mycket färg på vattnet, lite brunaktigt, la jag ner alunbetad ull och trodde jag skulle få fina resultat, men så skulle jag hjälpa på det hela med lite havsalt (expriment som sagt…), då blev hela grejen gul !! igen. Men den förbetade ullen har i varje fall tagit till sig färgen jämnt över all ull, inte dårligt bara det efter alla spräckliga varianter.
Smultronbladsbadet som också hade stått några dagar sedan sista försöket fick också ett nytt försök, det blev allt i ett med alun i badet. Denna var på spisen samtidigt med Lawson så här hade jag också i lite havssalt, resultatet här blev också en jämnare infärging.
Jag har ju inte bara päronblad som jag leker med. Två hinkar almblad står också i vatten sen jag kom hem. Ett nytt försök nu som bladen dragit så länge. Almblad med alumbetad höstull i järngrytan alltså.
Vädret har ju varit otroligt fint och varmt så det har blivit många timmar ute i trädgården. Bland annat mer beskäring av päronträdet (och flädern men den har jag inte orkat ta itu med ännu..) så nu ligger grenar och väntar på att bli avbarkade. Men medans jag höll på kom jag på att jag innan hade lagt ner hela päronblad till färgning, nu tog jag och repade av sidorna bara så själva mitten, nerven, av bladet inte blev med. Nya drömmar resulterade i att spelullen, förbetad med alum, blev knallgult, verkligen knallgult. Så den soppan blev silad över i järngrytan. Obetad spelull gav samma resultat, knallgult. Den ullen la jag sen över i ett salmiakvatten. Där fick det dra några timmar och resultatet blev mera orangebrunt.Ullen mår inte bra av varmt salmiakkvatten men man kan ju undra hur färgen blir om jag hade värmt upp det hela? Törs jag försöka? Jag är lite rädd för giftiga gaser också..
I sommar har många av mina dyrbara trädgårdspysseltimmar gått åt till tankar runt färg. I köksträdgården har jag satt bladamaranth men bladen gör dressingen läbbigt röd så vi har inte ätit så mycket av den. Nu gick tanken till färg. Själva spadet efter uppkok blev knallrött. Härligt! Men ullen, förbetad, låg först i kallt i två dygn utan att ta till sig färg,, så jag hade i lite ättika, ingen större skillnad för den rosa ullen såg nästan lika vit ut när jag klämde på den, salt hade inte heller någon effekt. Alltså åkte allt ner i kastrullen, fick puttra någon timmar och stå över natten. Möjligt att jag kunde kalla ullen väldig ljusbegie, det var allt. Så den har också fått legat några timmar i ett salmiakvatten. Nu ändrade sig färgen något, fortfarande beige men mer åt det varma hållet. Med lite godvilja kan man ju nästan ana ett litet drag över mot rosa, eller? Ivarje fall tycker jag det när det ligger som här till tork på den här handduken.
Egentligen borde jag vänta på fläderbär nu och sluta med alla dom här gula försöken, men jag har fortfarande hinkar med olika blad och bark som står. Misstänker starkt att jag inte kommer klara låta bli dom.. detta är ju trots allt kul. Men vad ska jag med all ullen?

fredag 17 augusti 2012

Ja, undrar om man ska gå ut i det fina vädret?

Ja, nu har det hänt igen, vi fick besök inne av en liten herre som inte hittade vägen ut igen. Det är tur att regeringen har en fiskhåv när man skrämt flyger in i dom stora fönstrena.  Så utflykten slutade tack och lov bra den här gången också.

torsdag 16 augusti 2012

Lawson och Päronblad

Jag har inte färgat så mycket den sista tiden, det är ju så mycket annat man ska hinna också, som jobb till exempel. Men nu har jag en veckas semester igen och lite tid till mig själv igen. Lawson cypressen i Lunden skulle tuktas och avklippet, jepp, det hamnade i grytan. Första försök var en ren besvikelse efter den härliga brunfärgen jag fick förra gången, nu blev det ju gult. Så då undrade jag vad jag gjorde förra gången, kanske jag hadde med mer av grenarna? lite brunt blandad in i det blågröna ‘barret’ så blev färgen brun, inte den gyllne färgen från sist men brunt.
Så har jag beskurit ett päronträd (det är ju massor man ska göra i trädgården så här års..) och bladen hamnade i grytan. Tre olika gulaktiga resultat, ingen speciellt fin här heller. Jag drömmer om rosatoner, hm, färga kallt gav ingen färg i garnet..
Nu ligger det ny ull i en kastrull och väntar på färg. Den här gången ska ullen betas INNAN färgning med alun. Allt-i-ett är kanske det enklaste men är det det bästa?

torsdag 9 augusti 2012

Glömde helt notera…

Asch, jag glömde skriva ner hur många varv jag hade vindat runt härvträ men jag tror den var 41… i så fall är det här 74 meter/ 20 gram ( 369 m/hg). Tvåtrådig höstull. 51 varv hade blivit för mycket så jag satsar på att det stämmer.
Ännu en ekbladsfärgning, bad 2 har jag skrivit. Gult…. inte dom härliga lilafärgerna som jag väntat mig alltså. Just nu ligger det ull i blöt i ett färgbad av päronblad, ja, gissa? klart det blir gult..