måndag 11 februari 2013

Man kan inte hinna allt..

Tänk om dygnet ibland ville ha 36 timmar, och jag kunde få sova 12 timmar varje natt. Då hade jag hunnit mycket. Då hade jag säkert hunnit ha ett rent och ordnat hus varje dag, hunnit slappa av med en kaffekopp hemma innan middaglagningen, i lugn och ro. Och inte minst hade jag hunnit sticka minst en kofta i veckan framför favoritprogrammet på TV…

Jag har det bra ändå, småbarnstresset är borta. Med stora herrar i huset som har middagen färdig när jag kommer hem från jobbet så spar man mycket tid. Dessutom så känns det väldigt trevligt att sätta sig ner vid middagsbordet och njuta av sönernas kockekonst. Då hinner man dessutom både kika på lägenhet till stor och övningsköra med liten (som till slut har insett att det ingår i allmänutbildningen att ha körkort..)

Och fastän dygnet nu bara har 24 timmar så hinner man spinna färdigt 100 gram Shetlandsull till, vilket känns bra för koftan har gått tom på garn igen. Sån är det när man stickar av hemspunnet garn (och är lite ivrig…) då får man sticka och spinna varannan gång. Alltså, livet efter 45 är egentligen ganska skönt!

5 kommentarer:

Åshild i bestemors hage sa...

Jeg skulle også ønske at døgnet hadde flere timer. Det blir for lite tid
igjen til søvn, merker jeg hver morgen.

Marit Sønstebø sa...

Jeg bifaller dine ønsker, men dessverre er ikke døgnet sånn. Jeg synes du rekker mye likevel...
:-)

Strikkebesta sa...

Livsanskuelsen din heilt til slutt gjer heile innlegget ditt herleg:) Du er flink som held i gong både rokk/tein og pinnar. Min rokk står bortstuva i påvente av at døgnet skal få 36 timar:)

Ann-Sofie sa...

Tack för kommentarerna. Visst är det underbart att spinna.... och jag är så fast att jag har beställt en rock med. Suck!

Ann-Sofie sa...

Förresten - hur mäter du hur långa dina garner är?