Tova och valka

Det är verkligen höst ute nu, mörkt och regnigt. Det betyder innestunder med ull. Stickar, spinner och hör på ljudböcker. (Just nu är det Gilliou’s Brobyggare). På kontoret svämmar det över av ull som ska kammas och kardas. Därför tog jag till slut fra kardmaskinen och med juniors hjälp så fungerar den helt perfekt (det var några skruvar på valsarna som jag inte hade sett). Karda på maskin är helt fantastiskt nu. Kardflor efter kardflor kommer ut, efter några rundor är dom härligt mjuka. Ja, till och med svartfjesullen (Scottish black sheep). Men färdig med det hela så sitter det en massa ull kvar mellan tänderna på rullarna. I går kom jag på att jag skulle tova. Det har jag aldrig gjort förut, i varje fall inte så ‘seriöst’, bara några små bollar liksom. Nu blev det tilräckligt till en vit fyrkant, ca 25x25 cm. Och svartfjes är en ull som tovar bra märker jag. Så fick jag självklart mersmak och böjde mig ner efter kamrester i soppåsen. Eftersom den inte var kardad blev det mindre bra men jag klarade klippa ut två små hjärtan i varje fall.

Så idag när jag väntade på att regeringen skulle få färdigt middagen (ja, jag slapp laga mat!!) så skulle jag bara karda färdigt den svarta NKS ullen. Så kom vi i snack om mitt lilla tovförsök från igår. Alltså tog snålhet och nyfikenheten över. Snål som jag är hade jag spart alla kamrester från sommarens växtfärgningar. Dom kardades nu till flor, fulla av noppor och annat rusk och rask. (Det fina med kardmaskin är att den också spottar ut såna här saker, fint för ullen alltså, mindre fint på bänk och golv…)

Utlagda på köksbänken blev det tre lager med fyra flor. Inte illa. La det svarta i mitten så jag skulle få beholda mest möjligt av färgerna. Varmt vatten och grönsåpa, små, lätta cirkelrörelser, blött och slaskigt och snart kom svetten i tillägg. Vänd på ullen, gör det samma med baksidan. Nytt, varmt grönsåpevatten. Cirklar, cirklar, vänd och upprepa igen. Långsamt började det tova ihop.

Då blev det gnicka och gno. Gnida ull mot ull i varmt, varmt grösåpevatten. Jobba sig genom hela stycket flera gånger. Ner i kallt vatten, gno ännu mera, tillbaka till varmt, till kallt… Jättesvettig vid det här laget.

Men, jag klarade filta ihop ullen, så när som på två hål på mitten. Men det gör inget för antingen ska jag klippa den itu till två sittunderlag eller vika den dubbel och så sy runt kanterna, har inte helt bestämt mig ännu.

Så erfarenhet? Lägg ullen mer omlott nästa gång och börja jobba från mitten ut. Önskar mig en tvättbräda, inbillar mig att valkingen är lättare då. Och så blir jag tvungen att finna ut hur man lappar såna här hål, kan man f ex fylla på med ull medans man håller på?

Ahhhh, stolt känner jag mig, och nu vet jag precis vad snåla jag kan göra med mina kamrester en annan gång.