måndag 12 februari 2018

Vad bidde det då då?

Det blev ett par nya vantar til mig. Den ena av mitt förra stickade par glömde jag på tåget, fy vad surt, handspunnet, växtfärgat garn.Så nu har jag gjort ett par nya. Inte det mest orginella mönster, stickat efter infallsmetoden..

Ja blir faktiskt ganska imponerad av spælullen. Den känns så hård och sträv ut när man stickar med den. Efter tvätt blir den lite bättre och efter en veckas användning i snö och kyla är dom hur mjuka och gosiga som helst. Det verkar som om ullen filtar seg lite när man går ute med dom.

Spælull, den gamla norska fårrasen, har långt överhår och mjuk härlig ull under. Tror faktiskt inte man ska dömma ‘fåret på håret’. Ullen blir så mycket bättre allt eftersom tiden går.