Tänk vad skönt det är när man kommer hem från jobbet och ska börja med middagen och man står där över kastrullerna och plötsligt kommer på att man har tagit fel på dagen!!
När styremötet du ska ha imorgon kväll faktiskt inte är förrän nästa vecka. Stresshormonerna som byggt sig upp tillsammans med blodtrycket under helgen börjar sakta gå ner i värde. Här tror man att man ska fara runt i huset som en virvelvind och försöka få huset i så pass skick att man törs släppa någon över tröskeln. Det har ju trots allt varit sommar i ganska många månader nu, gamlefars hushålling sätter ju sina spår. Jag som räknat ut att fyra timmar håller både till den stora höstrengöringen med fönstertvätt och till att stryka mormors gamla lingardiner som aldrig kom upp på stången igen, (tog ju faktisk ner och tvättade dom någon gång runt midsommartider…) så vardagrummet ivarjefall inte skulle se helt barskrapat ut. Lungt, tänker man, god tid att slappna av efter maten, varför inte läsa dagens skörd av e-mail… Hjälp – kursen i oljemålning börjar i morgon kväll!! Någonstanns bakom alla sommarens olästa böcker och annat smått och gott som kan lassas på ett arbetsbord ligger faktiskt mitt målarskrin. Olästa böcker?? är jag den enda som tycker att månadens bok kommer varje vecka?? Inte är jag så duktig att jag kommer ihåg att avbeställa den heller. Just nu ska jag vara glad om jag änns har packat den upp och betalat räkningen!! Gjorde faktiskt det igår, betalade räkningar alltså och då kom jag på något smart – jag betalade några hundra extra, ha!, så nu ligger jag före kravbreven..Kvällen blir nog inte så stilla framför TV,n med stickningen som jag hade hoppats, här är det bara att kavla upp ärmarna och börja skyffla undan…
Jag har irriterat mig länge på mina sjalar som ligger som stora klippor framför min bröstkasse om jag knytor dom i halsen, eller att dom blir som tre meter boaorm runt halsen och nästan hotar med att kväva mig när jag lindar upp dom, har man sen en “kapuschong”( hur stavar man till det egentligen, mycket lättare på norska = hette…) Därför kom jag på att jag kan starta mitt i sjalen och sticka den så bred jag vill ha den och sedan maska av med jämna mellanrum så den blir smalare ju längre jag stickar den. Nu la jag upp på stickor 2,5 ( rauma finull) och räknade ut hur många maskor jag behövde til 50 cm, det motsvarar ju 25 cm bred för den blir dubbel, den blir som en lång strumpa. ( så stickar man inn alla garnändor hela tiden, alltså ingenting att fästa). Maskade av fyra gånger per varv vart 6.e varv. Efter en stund vart jag tvungen att gå över till strumpstickor, när arbetet vart för smalt. Stickade helt ut till sjalen hade fått en riktig spets. Så var det bara att plocka upp lika många maskor igen på mitten och sticka åt andra hållet. Jag lagade några tofsar och sydde på nederst, inte bara för att jag tyckte det blev sött, men dom gav “sjalsändan” lite mer tyngd så det var också praktiskt.
