Bara för att ha sagt det..

Svampkoftan är färdig, trådarna är i varje fall fästade till slut. Det saknas fortfarande knappar, jag får jakta på några stora bruna tror jag. Så ska ju koftan tvättas också.. Det kan ta sin tid för den är verkligen stor och tung, med all det tretrådiga ullgarnet som jag stickat av så tar det väl tid innan den torkar..

Men innan jag kan tvätta den måste ullen torka, den sista som jag färgade alltså. Jag behöver nog hela platsen på torkstativet till den här. Nå ja, har jag väntat så här länge kan jag vänta lite till.

Som lila drömmar

Det är inte helt lätt att fota ulltussar och få riktig färg på bilderna, men ja, lystickorna har färgat ullen härligt lila. Jag känner mig hur stolt och lycklig som helst! Tänk att man kan färga ull lila på ett naturligt sätt, utan att behöva använda syrafärgerna.

Ja vet, det blev lite mer än dom 80 gram jag skulle ha, klarade inte motstå frestelsen. Men färgen är god, det kommer bli en bra färg på garnet. Nu kan jag nästan inte vänta tills det är torrt. Tur jag ska på kurs tre dagar och inte är hemma igen innan det torkat.

Och avocadofärgningen blev lyckad den också. Se, nu ser dom gamla färgningarna mer orange ut när den nyfärgade topsen ligger på tvärs över lådan. Jag har lyckats, tålamod, det var det som skulle till, tålamod och efterfylla på med lite mer ammoniak efter som den säkert dunstar bort när värmen står på.

Så får jag vänta och se då hur färgbad två blir av både lystickan och avocado. De har bägge fått sjuda ca 2 timmar i kväll. Nu ligger ullen i det avsvalnande färgbadet och godgör sig hoppas jag. Kanske har det blivit lite färg på torsdag kväll?

Så med så här kontrastfulla färger kommer bägge riktigt bra fram. Nu ser man hur präktigt lila ullen blev också. Jag ska lova jag känner mig nöjd.

Härliga, dösiga vårslapphet

Nu är det vår!!! Solen skiner och värmer får mig att gå ut. Jag har lust att hålla på i trädgården men ännu ligger det för mycket snö. Klart, en och annan snöfri fläck är det ju men inte så mycket att rota med ännu. I helgen har jag städat, det känns så extra skönt när solen skiner och allt damm kommer fram. Herre gud, vad kommer allt ifrån?? Jag har kommit till INSIKT, förstått, att jag aldrig vinner den kampen. Men det gällar att skynda sig så man hinner få friskluft också. Sticklingar står på vänt att komma i jorden, så långt har jag inte kommit ännu, men krukor och jord har jag köpt. Och bellis perennis,  klarade inte gå förbi en liten kruka och nå får den stå ute och hälsa mig välkommen vid dörren.

Och där, utanför dörren blir jag i stort sett sittandes. Solljuset så efterlängtat gör mig så trött och dåsig. Alla planer om vad man ska göra försvinner liksom ner i en ny kaffekopp medans jag stänger ögonen och bara njuter..

Ja, ja, hoyasticklingarna har i varje fall fått ett vattenglas var så dom inte torkar ut. Kanske kommer energin tillbaka om en timme eller två? Man måste ju hinna njuta också. Jag har ivarje fall hunnit kryssa av något på ‘ska-göra’ listan i helgen.. Med kall klarsynthet, INSIKT, förstår jag att listan alltid kommer vara längre än vad jag orkar/ hinner få gjort.

Och utanför huset står en hink med ull..

Avocadokärnorna som jag hade ner i syltglaset började puttra i värmen från solen. Satte det i fönstret och plötsligt lossnade locket av trycket, det gillade inte mannen som letade efter det ovana ljudet som kom och var första man på plats, han fick alltså torka bort griseriet. Det som var kvar i glaset har stått och sjudit hela gårdagen. Och nog är det en massa färg på vattnet. Men jag fattar och begriper inte hur jag ska kunna lura ullen till att ta till sig färgen. Som vanligt blir resultatet dårligt..

Det är något med ammoniak i färgbadet ville jag tro. Jag har kommit till INSIKT, jag tycker det är för svårt att kontrollera PH när jag inte har dom papperstripsen. Jag får gå på jakt, kanske jeg hittar några någonstanns. Apoteket kanske? Nåja, efter att jag haft ullen länge på spisen igår, låtit den svalna över natten och låtit den sjudit idag också så fick hela färgbadet flytta ut i solen. Kanske det har blivit lite färg mot kvällen?

För i kastrullen har jag ett annat spännande projekt på gång. Dom härliga lystickorna, som också hamnade i glas samma kväll som avocadon, har fått ett uppkok och nu ligger förbetad spelull och godgör sig i färgbadet. Hoppas, hoppas, hoppas!! att den underbara lilafärgen sätter sig fast i ullen nu då..

Nu som våren kommit kan jag ju äntligen stå ute i boden igen med mina färgningar (till glädje för familjen…) När  jag tog fram min lilla spis hittade jag också dom här tickorna som jag plockade i fjol. Vet inte helt vad det är? Slog ut lite ammoniak på den ena, nederst till höger. Färgen ser ut att kunna bli lätt gulbrun, kan det stämma?

Jag tycker faktiskt dom minsta ser riktigt tuffa ut, formen och färgen påminner mig nästan om hovar.. Undrar om det blir en färgning av dom här med tid och stunder också? Nåja, det får vänta, jag har ju fortfarande två sorters torkade svampar till som jag ska färga med, och skalen från avocado…

Borde väl gå ut igen, men… mitt ansikte har nog fått en överdos av solljuset. Nu hoppas jag bara att mina ullfärgningar ger mig något liknande färgen av denna, en liten engelsk pelargon, som har fått platsen på köksbordet. Nu, tillbaka till kastrullen!

Detta får vara min förståelse av ordet INSIKT idag. Flera tolkningar på veckans tema hittar man hos Suss o Kai

Känner ni Hälge?

Den härliga älgen från Hälsinglands skogar, ingen jul utan alltså. Lars Mortimers älgfigur Hälge,  har alltid charmerat mig, jag älskar hans livsinställning och har legat småskrattande på soffan många jular och läst i årets kula julhäfte. Ja, för Hälge är julen, eller var i varje fall..

..för nu våras det ute och plötsligt kommer jag tänka på honom igen. Inte för att det fortfarande ligger snö ute sån som det gärna gör på julafton men våren sätter fart på saven och mina trädgårdsögon far runt bland allt som har med trädgård att göra.

Fröspiror, vårlök och blåsippor fladdrar över dataskärmen, men så plötsligt dyker den här krabaten upp – Hälge! är det första jag tänker. Nu är det väl inte han men en helt fantastiskt charmerande älg lagad av drivved. Något får mig att tänka på älgen från Hälsinglands djupa skogar och jaktmarker. Den älgen blir ju bara tvungen att få flytta hem till mig.

Sagt och gjort, jag skickade en mail och nu hänger han här ute och väntar på att snön på terrassen ska försvinna. Då ska min älg få flytta dit, hänga där på väggen och sprida värme med sin charm. Man kan väl hoppas årets sommar blir så pass varm att man vill svalka sig med snöiga minnen ibland? Har någon lust på en alldeles egen älg så kan man se flera av dom HÄR.

Jag blir så rörd att jag nästan gråter..

… när jag kommer hem idag och hittar ett stort, fint brev i postlådan. Tack, TACK, TACK Snälla, söta, rara, goda Anki

Denna underbart omtänksamma bloggerska som redan tidigare har skickat mig den torkade lystickan hade flera svampar på lager. Nu frågade hon om jag ville ha mer. Självklart! Hur fräck man än känner sig så klarar man ju inte säga nej. Man känner sig otroligt rörd av sån omtanke, hur tackar man för något sånt? Idag kom det Sammetsfotad pluggskivling i brevet, så spännande, nu ska jag försöka färga grått av svampen..

Och Rödskivig spindling, jo jag tackar, räknar med att jag kan se fram mot rödtoner också. 30 gram torkad svamp är ju massor, ska verkligen bli spännande att se vad jag får ut av dessa också.

Men som om inte det var mer än nog för att trolla fram vätskan i tårkanalerna så ligger det en bok med i brevet också, Färga med Svampar! Men kära Anki, nu får du sända mig en räkning. Du anar inte vad jag har letat efter den här boken. På biblioteket hittade vi den till slut i en lista men boken var så bra gjömd att det tog en timme för bibliotikarien att hitta den där. Den var min ‘bibel’ i höstas på skogsturer. Jag försökte få köpt den av biblan men det gick ju inte, och till slut blev jag tvungen att lämna den tillbaka igen... Och så, just den boken uppenbarar sig framför mina ögon när jag öppnar ditt brev!! Vilken juvel, du anar inte hur paff och lycklig jag är, .. nej, nu får jag snyta mig igen och torka tårarna… tack, tack, tack underbara du

Say no more..

… men den svarta helårsullen som var så fet och skitig fick en tvätt till, med kokande vatten över sig…

Färger i glas

Så har jag delat upp och lagt ner mina lystickor (8 gram) i ett glas med LITE ammonik och vatten. Färgen började dra sig ut till vattnet med en gång. Eftersom jag inte har tid till färgning förrän till helgen hoppas jag att vattnet har blivit riktigt mörkt innan den tid.

Eftersom jag har fortsatt samla på avocadokärnor (12 styck) sen sist försök med färgning la jag ner ett glas med dom också. Så får jag se då, om det blir bättre reslutat när jag inte har haft i fullt så mycket ammoniak som sist.

Skal hade jag inte lika många av. Jag hadde visst bara sparat på fem eftersom dom gärna möglar om man inte fått gjort dom helt rena. Men det ska väl hålla till ett bad i varje fall..

Så här långt har jag bara hunnit spinna en del av ullen men målet är 1 kg så jag har tillräckligt till en kofta/ tröja. Har jag tur nu så klarar jag få lite starkare färger.

Hur tvättar man egentligen ull?

Nu har jag tvättat den vita helårsullen också. Det kändes verkligen som ett skitjobb det också. Jag vet inte helt om den faktiskt var så mycket skitigare än den svarta eller om det bara var för att skiten syns så mycket bättre mot vitt. Här Jag tycker nog den har mer vegetation kvar den här också än vad som känns behaglig.

Den här bilden visar ju egentligen inte topparna på ullen, synd, för hade det gjort det så hade jag visat allt rusk och hur svartbruna dom egentligen var. Hur glad jag än är i ull så fick det mig att tänka på att detta, detta, ska så absolut vara sista gången jag pysslar med något sånt här.

Kanske var det när jag tvättade den andra tredjedelen tanken slog mig. Jag klipper bort skiten! Även om jag har tvättat ullen i så varmt vatten jag bara klarade få ut av kran så kändes den grisig, eller fårig är kanske ett bättre ord. Så det här mjuka fluffet har jag tvättat utan topparna.

Här ligger dom avklippta topparna. Om det var så smart är jag inte så säker på för fibrerna blev ju mycket kortare, hoppas du fortfaranade är tillräckligt långa och kan spinnas. Ullen blev i varje fall så vit och härlig att den andra tvätten fick åka samma väg som avklippet, ner i soptunnan alltså.

Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai

Eftersom ull och spinning är det jag pysslar mest med nu för tiden så får detta också bli mitt bidrag till veckans Tema – pyssel.