Middagsfavorit- stekt salt sill

Ja, det är inte så ofta det står på menyen här hos oss men idag så, var det det som stod på middagsmenyen. När jag och världens bästa mamma har några dagar alldeles ensamma här och ska ha middag, då… då passar vi på.

Salt sill (spekesild), panerad efter konstens alla regler med rågmjøl med stekt lök, rödlök förståss, och så en skvätt matgrädde, det är en middag med gamla minnen, helt tillbaka till min tidiga barndom, då mormor Kerstin brukade ta bussen ut till oss på onsdagar, det gick bara buss så långt ut som till oss på onsdagar, och hon kom precis så tidigt att hon fixade stekt sill när jag, som 6-åring,  kom hem från 1.a klass. Vilken lunch, vilka minnen det väcker, kan något smaka bättre? Och så var det ju också oss tre damer mot alla herrer, detta har alltid varit middagen med stor M för just oss damer.

Det enkla är oftast det bästa!

Klart jag inte hade tålamod..

Topsen på toppen är den jag färgade om i avocado spadet. Inte hade jag tålamod. Ett dygn senare stod jag besviken och såg hur all färg som var i ullen försvann ut i tvättvattnet. Jag hade ju till och med stoppat ner ullen i en plastpåse och kört i micron några minuter i ett inbilskt försök på att få mera färg att fastna..

Men för att böta på mitt dårliga samvete så har jag stoppat burken med vit höstull i stället och den har fått ligga ifred i fyra dagar än så länge. Hoppas nu att jag klarar låta den vara tills solen har fått gjort sitt i sommar.. Bara jag kommer ihåg att vända den av och till så färgen blir jämnare..

Hm… undanflykter?

I helgen har jag varit lat igen. Jag skulle ju göra så mycket nyttigt men så blev det shopping och hårklipp i stället. Städa skulle jag och då börja på kontoret. Men så skulle jag bara… skulle bara kamma lite ull. Rätt var det var så var så kom hela den sista korgen med växtfärgad spelull fram. Ja, faktiskt, nu har jag bara den ena kvar. Inte är det så mycket av varje färg heller (dom har mer färg än jag klarade få fram på bilden…)

Städning blev det inget med. Jag satt och kardade och tänkte mer på den där tröjan jag ska sticka. Klarar bara inte helt bestämma mig hur ännu. Och egentligen så hade jag sagt att jag inte får sticka av garnerna ïnnan alla 5 kilo är färdiga. Så jag kommer nog bli färdig en gång. Att jag har en massa höstull kvar efteråt vill jag inte tänka på ännu, inte topsen heller. Nu är det snart vår och jag har fortfarande inte försökt björk.. gissa att jag känner lite dårligt samvete, hur mycket färgade jag egentligen den där sommaren –12?

Tillbaka med gamla ‘synder’

Jag vet inte om det är våren eller vad det är men jag fick sån lust på mera färg i tillvaron just nu, eller på ullen i varje fall. Jag har ju sparat massor av avocado skal och kärnor sista halvåret, dom har så fått ligga i ammoniakvatten i en syltburk

Det var så mycket avocado i glaset att det andra inte blev halvfullt en gång när jag hällde över spadet. Men vilken kraftig färg, dessutom var vätskan var fastän den bara har stått på kontoret, och inte i fönstret en gång.

I stället för att färga ny ull så tog jag en av dom gamla flätorna. Jag har ju fortfarande ganska många på lager.. Dom här är dom med minst färg så den ena drog jag upp till en remsa och la ner i glaset.

Nu ska man ju blöta ullen innan man färgar men den här är ju både betad med alun och färgad en gång förrut så jag hoppas det går bra. Jag får bara låta ullen göra jobbet själv, suga åt sig vätskan alltså. Några veckor borde jag väl kunna klara att styra min iver och låta det få ligga i fred?

Jag ska ju inte sticka sjalar…

Nej, jag ska inte det, för det brukar ju sluta med upprepningar. Jag använder dom som regel inte, inte såna trekantiga i varje fall. Men nu har jag börjat på en igen. Lär mig aldrig med andra ord.

Men så har jag dom där garnen då, dom som jag kämpat med att få så där riktigt tunna. Vad annat kan man göra med dom? Dessutom har jag en stor mängd med pärlor kvar från förra sjalen… som jag faktiskt har använt mer än två gånger..

Så nu har jag köpt mig snabbspolar och ny vinge. med 19:1 ska det kunna gå att spinna tunt på rock också, bara jag lär mig vingen. Därför fortsätter jag karda mina kamrestar av Rambouillet ullen och blandar med silke/ angora.

Ruskigt smutsigt blir det där jag sitter, och näsan kliar en del. Jag tror inte jag helt tål kaniner.. men vilket läckert garn jag får när jag är färdig. Det bara måste bli en florlätt sjal.

Tröjan är inte för liten, jag är för stor

Thick’n thin, så kallas det vita garnet som jag spann till tröjan. Garnet ger tröjn ett ojämnt, lite buckligt mönster, eller struktur ska man nog säga. Garnet gör också tröjan väldigt stretchig vilket nog var tur. Det blev också en grön knapp i kragen, jag stickade i ett infall ett litet sprund i polokragen så den måste nästan få sitta där nu.

Tröjan blev faktiskt jätteskön men den sitter som på en öltunna, jag vet. Modellen klär den inte riktigt men det hade inte spelat någon roll om jag hade gjort den större, stretch som sagt…

Ja, hopplöst, ber till högre makter tror jag… Nej, jag repar inte upp, dessutom har jag en massa garn kvar, lite hopplöst det också kanske för jag skulle ju minska lagret. Nu får jag nog först minska något annat i stället, hm, hm..

Oansett, jag är nöjd med tröjan, den kommer att användas här hemma, och garnet var verkligen kul att sticka med. Jag tror inte det blev mitt sista nuppegarn faktiskt.

Hm, for liten i stedet?

Valets kvaler…. är den för liten i stället nu? Det hade ju bara varit typiskt! Och så är jag inte säker på om jag gillar dom här ränderna… ha! det var ju just det rosagröna garnet som jag skulle bli av med, det var ju därför jag har spunnit en massa vitt… nu verkar det som jag kanske ombestämmer mig igen… hm, misslyckad myspys tröja hemma då, behöver jag en till?

På’n igen…

Så skulle jag bara göra färdigt ett tidigare projekt innan jag började på något nytt. Alltså började jag spinna mitt vita garn som jag skulle ha ihop med det andra. När jag hade stickat upp det första av garnet så var det sent, så sent att jag bara skulle se hur det blev..

Det vita tror jag faktiskt blir riktigt bra ihop med det andra garnet. Jag försöker mig på att spinna ett “Thick’n thin” garn, det fungerar ju ganska bra..

Strukturen kunde gärna ha varit ännu mera ojämn men eftersom jag inte har spunnit så mycket av såna här garn är jag nöjd, med garnet alltså.. För det som skulle bli en tröja har jag repat upp igen, låter bekant det här, den var ju mer än 150 cm bred!

Får trösta mig med att det heter tredje gången gillt, så kanske det blir bra nu då… (det började ju med en sjal..)

Koftan

Så var den färdig och fotad, trådarna är fästade men jag vet fortfarande inte vad jag ska ha för knapp, eller om jag ska ha en knapp.. Fickor har jag i varje fall bestämt mig för att det inte blir..

Varm och tjock blev den och den är skön att ta runt sig. Framför allt är jag nöjd med att jag klarade minska så pass mycket av mitt garnlager, så gott som alla små härvor som jag spunnit för några år sen gick åt. Nu kan jag få börja på nästa, då blir det nog spelull igen..

Men hon är trött och det syns, långa dagar sätter sina spår, men herre gud, kan du aldrig bli färdig med kameran?

Livet går vidare

Livet går vidare men ännu har jag inte fått tillbaka den helt stora energin. Fortfarande känns det att jag är ny på jobbet och utmattad när helgen kommer. Men det är spännande och känns bra, i veckan var jag helt uppe i Alta, wow! Jag som aldrig varit speciellt långt norrut. Det kändes minst lika exotiskt för mig som en tur till Rom. Så har ‘tjejerna’ varit här på Raclette och vin, och minsta sonen varit hemma i helgen… så jag klagar inte..

Jo, jag fattar att det tar långt tid att motivera sig till städning och annat då. I stället blev det ull, jag kardade ihop lite rester från kamningen av Rambouillet ullen och blandade den med angora och silke. Skulle liksom bara lite innan jag satte fart på lördagen..

Men så blev det väl till att tussarna blev til strimlor som jag sedan spann helt till kl 2 på natten!! Koftan är ju färdig så den frestade inte med sina trådar som måste fästas, kunde lika gärna sitta och snurra min slända..

Och tråden blir så fin, så fin.. Jag verkligen älskar den här sländan..

Så idag skulle jag bara tvinna ihop den innan jag började på något nyttigt. Med hela handen fast i tråden måste man ju bara göra sig färdig innan man kan göra något annat..

Medans jag höll på så började det klia hemskt på handleden, är jag allergisk mot kanin? Jag begriper inte vad annat det kan vara? Hoppas inte det för ullen var så mjuk som bara den..

Inte att det blev så mycket garn men jag hade i varje fall fått min vila. Det blev både tvättat och städat här hemma innan middag.

Det sista som var kvar var kontoret. Jag hade stora planer om att bli färdig och att det skulle bli bra..

Men det blev det inte, vajern som jag trodde skulle hålla sig i spänn svajar under vikten av alla garn.. så jag blir tvungen att hitta på något annat, en annan dag… i morgon är det åter måndag.. ny vecka, nya möjligheter..