Kofta nu igen

Kofta nr ??, det börjar bli många nu..Tvättad och torkad, stickad i huvudsak av spælull färgad med röd skivling. (Jag försöker minska mina spunna garnlager!) Dom gula varven är lite olika små nystan jag hade och det grå är norsk helårsull från R. Den fick binda ihop det hela.

Mönstret har jag hämtat från boken Stica efter Svenska Mönster av Karin Kahnlund. Där heter den kort och gott ‘Randig kort kofta’. Eftersom jag inte gjorde den i en färg med ränder som det var i mönstret så har den en god del ‘konstnärliga friheter’.. jag försökte hålla stickfastheten men den blev nog lite väl stor. Ja, räknar med att jag kommer sticka en till i en annen ullkvalitet. Stickor 3 mm, tvåtrådigt garn. Jag stickade på rundstickor, inte fram och tillbaka som det skulle göras i mönstret men det kommer jag göra nästa gång, då blir inte ärmarna lika ‘klumpiga’ vill jag tro.

-“ge dig någon gång, det räcker!”, både med bilder, snö och kyla..

Flera vantar av spælullen

Stickat flera vantar av den växt-/svampfärgade spælullen. Här är det militär grön från körsbärsblad og röd skivling (svamp) som har bidragit med färgerna. Vantarna är alltså rosa och gröna. På insidan av vantarna stickade jag en lite annorlunda mönster än framsidan för variation. Vantarna är tvättade på bilden men ännu inte använda.

Nr 2 är vantar med skaft av samma körsbärsbladsfärgade ull och vantarna med orangeaktig ull färgad av en lav og ljusgrön som kommer från den blå lupinens blommor. Hur färgfast den gröna är i solexponering vet jag inte ännu, vill inte tro den sitter i så länge dessvärre, därav kombinasjonen.

Mönstret til det första paret är den ‘Lilla rutan’ från boken ‘Sticka nordiska mönster’ av Johanna Wallin.Det andra paret är från samma bok, ‘Långdans’ heter det men själva långdansen stickade jag inte, bara grundmönstret.

Förra paret, det första om jag stickade nu i februari, (HÄR), har jag tvättat och använt någon vecka nu, dom blir bara mer och mer fluffiga och mjuka. Lite svårt att se kanske på bilden. Så om första paret blev stickat efter infallsmetoden så är dom två sista planlagda bättre.

Vad bidde det då då?

Det blev ett par nya vantar til mig. Den ena av mitt förra stickade par glömde jag på tåget, fy vad surt, handspunnet, växtfärgat garn.Så nu har jag gjort ett par nya. Inte det mest orginella mönster, stickat efter infallsmetoden..

Ja blir faktiskt ganska imponerad av spælullen. Den känns så hård och sträv ut när man stickar med den. Efter tvätt blir den lite bättre och efter en veckas användning i snö och kyla är dom hur mjuka och gosiga som helst. Det verkar som om ullen filtar seg lite när man går ute med dom.

Spælull, den gamla norska fårrasen, har långt överhår och mjuk härlig ull under. Tror faktiskt inte man ska dömma ‘fåret på håret’. Ullen blir så mycket bättre allt eftersom tiden går.