Nu räcker det för denna gång..

Det gäller att sluta medans leken är god, sägs det. Jag fick en leverans från Sverige med Alun. Nu skulle betas garn och färgas av dom sista fläderbären.  Bären sattes på spisen och fick koka upp, sen småsjuda. Jag var lat och orkade inte sila, tänkta kanske att om bären låg kvar blev det bättre ‘styrka’ på vattnet, så istället satt jag ner silen. Så kokade jag upp vatten och löste upp Alunet. Nu har jag ju spunnit av Merino dom sista två dagarna så därför färgade jag några tops i stället. Knöt ihop dom också, om det är nödvändigt vet jag inte..

Både vit och grå ull blev lagt ner i färgbadet. Inte tycker jag att färgen fäste sig bättre efter att garnet betats. Faktiskt så tyckte jag nog det tog längre tid att få nogon som helst färg att sitta kvar i ullen..Efter en timme gav jag upp, ullen blev tvättad och jag hade i ättika i sista sköljvattnet. Resultatet, hm… inte ser jag stora skillnade i färg på det gråa. Här under ser det nästan brunt ut men det är min kamera som inte ville fånga färgen. Visar i varje fall bliden för här ser man så gott att det faktiskt är bomullen som jag knytit runt topsen med som har tagit till sig mest färg!

Här på bilden där topsen hänger på tork på badrumsstången ser ju garnet nästan lila ut, det som var vitt i början, och det grå nästan svart. Det är väl kanske inte riktiga färger det heller. Med lite tur får jag en ljus gammelrosa och en mörklila färg när dom torkat. Nu hoppas jag bara att inte ullen tovade sig så pass att jag inte klarar spinna av det. En sak har jag i varje fall lärt mig av dagens expriment – sila alltid färgbadet fritt från växter innan du lägger i ullen, trots min silinsats är det många små mosta bär i ullen! 

Nu har jag i varje fall alun till vårens alla planlagde färgbad, och vem vet, kanske jag går en tur ut i skog och mark och ser efter svamp, bara kanske då, för det första så är jag svampblind och har ormskräck, men dom är väl knappast framme nu, i oktober..