Aj,aj, det här går ju inte..

Ja, vad är det nu som inte går? Mitt föräldrarhem är fullt med gamla prylar. Det är ju en gammal gård och förr i tiden gjorde man ju allting själv så redskap finns det gott om. Kanske inte dom nyaste och modernaste, men dom har själ och charm.

Så efter önskan från mig flyttade ytterligare två rariteter till Norge i mellandagarna. Två hederliga gamla handkardor, och när jag säger gamla, menar jag gamla. Minst hundra år! Stiliga, inte sant?

Nu ska sant sägas att när jag ramlade inom en viss dam från Jämtland, för ett och ett halvt år sen nu, blev jag helt frälst. Det resulterade ju i ett inköp av slända,och jag blev satt fast i spinnträsket. Och vad drömmer jag om då ?

Jo, något vackert. Min önskedröm har redan från första blick varit att kunna karda såna fantastiska flor som hon i underbara färger, Fale Artut’s garner tog mig helt med storm. Har ni inte sett dom underbara garnerna hon trollar fram så gör det!

Så ikväll efter att jag åter läste och beundrade hennes skapelseverk var det dags. Fram med tre färger Merinoull i tops. La full med mod och förhoppningar lite på den ena kardan och drog med den andra. Hm… Hur gör man? Ska handtagen dras mot samma håll, eller ska man dra isär dom. Kamma medhårs eller mothårs.. Drog och kammade. Tog ur ullen och försökte på nytt.. Detta skulle ju liksom vara enkelt, trodde nu jag. Se, nu ligger här en hög med trasslig ull som ser närmast ut som ett grått skatbo!!

Det värsta av allt är att jag bara för en vecka sen hade hjälpen så nära. -Kära svärmor, vi snackade ju om det när du var här över nyår. Så synd att vi glömde hela saken, för nu skulle jag verkligen behöva din hjälp och klokskap!