Hur är man egentligen funtad?

Färdiga, äntligen, och likadana bägge två!! 116 gram.

Ja, eller hur är man egentligen skruvad ihop? För jag känner mig nog lite konstig just nu. Ligger på soffan och slötittar på TV, det har jag väl gjort sen kl 14 idag, helt sedan jag kom hem från jobbet och började min veckas semester..

Det är så pass mycket kvar och jag har en härva till så det blir nog ett par till…

Men som vanligt, när jag vet jag ska vara ledig länge kommer något nästan ångestladdat över mig, så också idag. Det är så mycket jag ska få gjort, i varje fall är listen för saker jag vill göra enorm. Allt som jag har utsatt till just den här kvällen och veckan. Så ligger jag samtidigt och oroar mig hur det ska gå å jobbet, som om det inte går vidare utan mig, dumma tjärring, snacka om problemer att koppla av. All världens sorger tycks vila på mina axlar, är det något som inte funkat idag – bara skyll på mig!

Ännu ett evighetsprosjekt . hittade lite alpackagarn i skåpet..

Grönt är skönt och efter några timmar ute i trädgården imorgon har kanske illamåendet gått lite över och jobbet kommit lite på avstånd, axlarna har nog säkert sänkt sig i varje fall 2 cm och kanske, kanske är jag så modig att jag ringer upp fysio’n som jag skolkade förra veckan, borde ju verkligen få en ny timme..

Varför börja på något litet när man kan börja på något stort, en poncho f ex ?

Så denna veckan ska jag renovera sovrummet (det var planen..), fästa trådar på diverse gamla stickprosjekt, putsa färdig alla fönster, sy både kjolen och tre plagg till som ligger och väntar. Så är ju planen att äntligen måla färdig min böntavla, läsa boken ‘Om lusten att trädgårdera’, plantera om dom sista Hoyaplanterna, fixa hyllorna i boden, sätta en surdegsbas, baka några kakor, väva färdigt jullöparen, ut på lite shopping, sy nya gardiner till kontoret, några kuddar… Men, renovera orkar jag inte så det kan jag glömma direkt, min axel vill inte ha något av det den heller.. Pust, jag tror faktiskt jag lägger mig på soffan igen.. en vecka går så fort! men jag ska i varje fall slappa av, ta dagen som den kommer och hoppas på att tjutet i örat försvinner.