Framskritt och spackel..

Det tar sin tid att måla våra sovrumsväggar. På 70-talet när huset var byggt blev väggarna tapetserade med en väv, strie, det ser ut som säckväv och suger våldsamt med färg. Nu har sovrummets orange väv blivit målad med ungefär den samma grönfärgen en gång innan av dom förra ägarna och sedan blivit övermålad en gång tidigare av mig i mörkblått på 90-talet.

Det har irriterat mig. I dom allra flesta rum har jag stått i veckor och tagit bort den här väven, ett riktig slit, men i vardagsrummet och här sitter den alltså kvar. Målar man över väven har kanterna på längderna en tendens att ‘bulla’ sig ut. Den här gången har jag så tjockt lag med målning över att jag tog fram sandpapret och spackel efter första rundan med färg. Fungerade helt perfekt. Inte bara gamla skruv- och spikhål blir borta men också övergångarna.

Resultatet blev helt jämnt. Nu väntar lager nummer tre, hann bara två på söndagen för vi sover här inne fortfarande. Kanske jag hinner det idag. Planen är annars att jag ska hinna ta ut garderoberna innan kvällsvakten (pust, måste först ut på en shoppingrunda..) och måla där bakom, så jag får se vad jag hinner.. Elektriker’n (sonen) tog förresten bort telefonjacket som satt i väggen, vem behöver så många jack nu? Fasttelefonen är trådlös och alla använder lika väl mest mobilerna. Undrar hur länge en fasttelefon ännu blir använd?