Tydligen inte bra att vara för nogrann när man gör rent heller..

Usch, det här är verkligen inte kul!!! Hur kan man få så mycket känslor för fiskar. Kanske för att man haft dom länge? Kämpat en kamp ihop med dom mot grannskapets alla katter när dom haft sitt sommaruppehåll ute i dammen? Jag är så himla trist, känner mig barbarisk, som en riktig sadist! Idag gav Bosse också upp, han flöt aldrig upp till vattenytan men låg på botten med uppspärrade ögon, helt livlös när jag kom hem från jobb, usch… Så nu har jag dödat den andra svarta teleskopguldfisken också. Frid vare med er bägge…

Så efter att sonen varit begravningsentreprenör i eftermiddag satte jag mig i bilen och körde i min förtvivlan till närmaste Zoo butik, där som vi en gång köpt fiskarna. Nu ligger nämligen Renate (hon helaröda i hörnet) och ser ut som hon också tänker ge upp sin kamp. På Zoo butiken fick jag besked om att jag var tvungen att ta med ett vattenprov. Vad gör man inte för sina älsklingar. In i bilen, race hem efter vatten och tillbaka. Nej då, det var inte speciellt för mycket nitrit i vattnet som man kanske kunde tro. Jag har vart alldeles för duktig när jag gjorde rent hela pumpen, har väl tagit bort allt vad sunda bakterier heter. Jag fick med mig en flaska med en 10 dagars kur till aquariumet, första dos åkte ner direkt. Men jag undrar om det inte är för sent. Jag måste nog stålsätta mig och förbereda mig på en ny hemsk upptäckt i morgon också, om dom klarar sig så länge.. Ja, Ida da, hon simmar ibland i varje fall, är det en tröst??

Det känns helt enkelt för jävlig…

P.s, nå torsdag har også Renate og Ida tackat för sig. Nu har vi inte några fiskar längre…