Bank i bordet, man ska aldrig säga aldrig, tvi, tvi, tvi..

Det händer ju aldrig mig, eller i varje fall otroligt sällan, men faktiskt, usch, jag är sjuk, bu huuu.. I går hade jag ju ändå tagit ut kompledigt så då gick det ju an, men idag känns det nästan som jag skolkar..blev tvungen att avlysa två avtal som jag gärna hade klarat, och i morgon, då SKA jag på jobbet. Det har med framtiden att göra, min medbestämmelse, så då kan jag bara inte vara borta, hur det nu ska gå. Jag får bunkra upp med Paracet antar jag.. Hoppas dom tabletterna och min otroligt stora envishet håller febern på acceptabla nivåer..

Men vad nu, det var ju inte klaga jag hade tänkt göra idag (ont krut förgås inte så lätt..) utan jag skulle tacka. Helt underbara tack till dig W., wow, vilken överraskelse. Leverade på dörren idag av världens härligaste, go’aste, underbara gullemor. Det känns extra gott med färger i tillvaron nu som världen är grå, febrig och trist. Att du dessutom hade med tröstgodis gör ju dagen bara ännu lättare. Du vet ju precis vad jag gillar bäst också.

Men besöket får mig också att tänka lite efter. Dessa skriblerierna man har för sig på nätet, man glömmer lätt hur svårt det är att skilja på personlig och privat. En liten mening som i mina ögon var helt harmlös gav någon som läste det dårligt samvete. Sån var det ju inte tänkt. Eller tänkte jag inte alls, skrev jag bara rätt fram om det som jag satt och tänkte på just då? Nu blev jag en kunskap rikare igen. Jag hoppas jag klarar vara en liten smula personlig, men absolut inte privat, i mina vidare små ord. Både familj, släkt, vänner och andra bekanta, bekantas bekanta o s v kan ju läsa inläggen, därför försöker jag så långt det går hålla mig till mitt, och det ganska överflatiskt. Gudarna ska veta att jag ofta censurerar bort påbörjade utläggningar runt mina tankar..

Så tänk på att budskapet man sänder inte alltid är det samma som mottagaren uppfattar.