Ett trevligt skitjobb

Jo då, jag har mer än nog ull för flera år framöver men när mannen fick ett erbjudande från en fårbonde långt upp i dalen bad jag honom säga ja. Så igår kom han hem med ullpröver. En påse nästan svart helårsull. Nu hade inte min man tänkt på att han borde fråga om vilken typ ull det var, helårs hade bonden sagt bara.

Så igår kväll stod jag med händerna upp till armbågarna i skitigt vatten igen. Och skitig var ullen full med medskick från naturen också. Här blir det en god del timmar att sitta och rensa ut halm och annat rusk. Men vad gör det? Tycker det är kul att ta rätt på ull ‘från grunden’. 470 gram vägde ullen innan jag började tvätta den, räknar med att minst en fjärdedel försvann ut i sköljvattnen..

Lockiga ulltussar. jag tycker dom ser ganska mjuka och spänstiga ut. Hoppas det stämmer när dom torkat och rensats också.

Lockarna ser ut att vara ca 8 cm långa när jag inte sträcker på dom. Och inte känns det som om dom har det grova överhåret heller. Detta kan bli spännande.

Nu var det faktiskt två ullpröver som han hade med sig. Den andra påsen är vit, den här är också tillsmutsad så det håller. Fördelen (eller nackdelen?) är att det syns extrabra mot det vita. Påsen väger ca 900 gram men papperspåsen väger ju också en god del. Den här ulle får vänta med tvätt tills den andra har torkat, jag har inte plats med mer på torkstativet, men kanske, kanske tvättar jag några lockar ikväll, bara för att få se hur den blir.

Gillar jag ullen så kan jag ju få mycket mer, men hur mycket ull behöver jag egentligen? Kul är det i varje fall.