Ibland, någon gång ibland, är det skönt att någon griper in och övertar när man själv inte kan bestämma sig. Det här garnet har jag börjat sticka något av flera gånger. Sista gången i vinter då jag till slut kom på att nej! det blir ingen kofta, det får bli en sjal i stället.
När jag sen fick lust att sticka en sjal med pärlor kom den fram igen och ett halsband från en chartertur blev pärlor. Så kommer grannen (tack och lov) och gillar både pärlor och garn. Vips var jag av med bekymmer och elände, hon repade upp så behövde inte jag. För ärligt talat så hade den här sjalen, om den någongång blivit färdig, bara legat och slängt i ett hörn. Nu kommer garnet säkert bli något fint i stället
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar