Inte helt hopplöst

Lite skrytbilder av de första Rambouillet garnen. När man kommit så här långt och har det nytvättade garnet framför sig, klämmer, kramar och myser med det, så känns det faktiskt inte helt utan hopp men alldeles underbart. Detta blir ett härligt garn att sticka något av en gång.

Har man sen hunnit kamma sig genom en god del vit ull också så vet man att en gång i framtiden så har man faktiskt tro på att man ska bli färdig.

Men först är jag tvungen att bli färdig med det bruna garnet till koftan.