Ulligt värre, processen

En del av fårfällen på köksbordet innan den blev tvättad avslöjar alla färgtoner som den har. Från nästan helt vit till mörkbrun. I dag tog jag mig i kragen och tvättade all ull. Nu ligger den till tork på kontoret. Det är mycket trevligare med ren ull på lager än smutsig.

Jag tyckte jag hade plockat bort all rusk som jag hittade innan jag stoppade ner ullen i tvättpåsat. Vattnet blev mera rött än skitigt så det här fåret lever nog sitt liv på röd lera. Men tvättad avslöjar dom småkrusiga, fina lockarna en mängd med annat rusk. Jag borde nog sortera ullen bättre men jag är nog för snål, jag vill ha mest ut av denna ull juvelen.

Lockarna plockas och sträcks ut, redan då ser jag alla små partiklar som är med i ullen. Dom första kardade jag men nu har jag givit upp, kammarna har kommit fram. Resterna från kamningen, det som blir kvar får bli tovade krukor tänkte jag, något annat duger det inte till..

När jag har kammat några rundor är skrivbordsunderlägget fullt med små, små korn, dom vill jag inte ha i mitt garn!

När ullen är färdigkammad och dragen av kammarna ser den nästan perfekt ut. Några små ‘noils’ får jag räkna med. Ullen är så svampaktigt, mjuk alltså, den känns som att klämma på en köksvamp så dom kommer inte märkas om jag inte klarar ta bort alla när jag spinner..

När jag kammat några flak lägger jag ihop dom och drar dom ut i remsor, då får jag fina tops att spinna av. Är inte det här meditation och ett fullkomligt onyttigt tidsfördriv så vet jag inte vad som är det. En klar tillfredställelse är det i varje fall..

Topsen är lätta att spinna av. Jag försökte sortera ullen efter färg så jag skulle få flera toner. Men det var inte helt lätt, så det första garnet får nog en vacker, melerad grånton.