Den gyllene medelväg..

Har ni upptäckt det någon gång att man blir så himla trött när man börjar i nya jobb. Man tassat lite försiktigt i gångarna och försöker långtsamt lära känna dom andra som har kontor i samma korridor. Undersöker kafferutiner, vem sätter på kaffen, hur många skedar ska i filtret, och annars sitter man jäkla effektiv vid sitt nya skrivbord och spräcker alla ackord genom att få gjort tre dagars jobb på en dag? 7,5 timmar med effektiv tid framför PC,en. Det blir bättre eftersom veckorna går men efter första veckan var jag helt utmattad. Så fredag kväll kunde jag inte låte bli att sätta mig halvt mediterande framför rocken igen.

Blandning av brun  shetlandsull ( för att ge garnet lite mer stdga) och bit gul och en bit rostfärgad merinoull. Så spann jag iväg, med en målsättning om hårdare tvinn. Och nog blev den hård! Efter ännu ett försök med Navajoply, fick tips om en bra länk ;

Sarah Anderson–Navajo plying

Ser ju busenkelt ut, så detta försökte jag mig på. Och nog var det mycket enklare, det hela gick som en dans kändes det som, öglorna lät sig fint flätas och tvinnas, stoltheten riktig blomstrade i mitt bröst.

Så färdig, dags för domen. Jag har lagat ett snöre!! 27 gram. 48,5 meter snöre! Resultatet blev så hårt tvinnat att det vred ihop sig till en härva utan att jag behövde göra en enda vridning. Den gyllene medelväg, var är du? Först tvinnar jag för löst, nu har jag tvinnat alldeles för hårt! Men nu känner jag att jag börjar förstå mig på sammanhänget, nya försök väntar.

Även om jag inte har några kardor så jag får lagat ‘flor’ så tycker jag den melerade effekten är fantastisk. Den kommer bättre fram med den här tvinningen än vad den vanliga tvåtråden gör.