Jag klarar inte sluta..

Fruns knubbiga fingrar får vara modell. Jag klarar bara inte sluta sticka på dom här vantarna. Jo då, det tar en massa tid, inte går det lika fort att sticka den här tvåändstickningen som vanlig mönsterstickning med två trådar. Det har något med den vridningen efter varje maska att göra, och det faktum att man varje varv måste låta tvinnen snurra sig tillbaka. Men så kul det är ! Nu har jag börjat få taget på stickpinnen i höger hand och kanske hade det varit kul med resten av vantarna vitrandiga, men det blir dom inte. Jag har för mycket garn kvar av detta rödbruna som jag vill få slut på.. Det kan ju hända att detta inte bara blev första men också enda paret tvåändstickade vantar..

Så är det ju sån, det dyker alltid upp några kritiska moment när man stickar. Som nu, dags för tummen. Jag la ut maskor i sidan genom att sticka med dubbelt garn i en maska ena varvet och stickade på nästa varv en maska i var av de två. Rätt eller fel? Anar inte, men det fungerade. Tog av maskorna på framsidan och satt på en hjälptråd, baksidan, själva handflatan, där la jag upp nya maskor likt som när jag ökte, helt enkelt med dubbelt garn som jag sedan stickade enkelmaskor av.

Något jag har lärt mig genom åren är att det alltid är lika tråkigt att börja på nytt, som när en ärm är färdig börjar man på nästa. Därför stickar jag alltid bägge exemplarer samtidigt. Byter bara stickning efter en stund. Så också med vantar, därför har jag nu två som jag har kommit nästan lika långt på. Nu väntar några varv och tummen på den första vanten… Bäst att få det gjort medans jag fortfarande kommer ihåg vad jag gjorde !