Konsten att dräpa ull..

Det är absolut inte svårt. Man lägger bara en vanlig granticka, Phellinus chrysoloma, (kjuke no.) i amoniak vatten (salmiakkk no.) och värmer upp och låter den sen dra genom natten. Så har man ner spelull som får dra tills färgen fastnar på ullen. Ullen känns fyra månader senare som ett klister när man försöker karda den, och ännu mer när man ska spinna..

27 gram/ 35 m ( 130m/hg) kedjetvinnad, kammad spelull alltså färgad med en vanlig granticka

Vällyckat vart det ju inte men efter tvätt ser den i varje fall lite mindre sträv ut. För sträv var det, nästan så det knastrade på sin väg in till spolen.

Resterna som blev kvar när jag kammat ullen kardades … Man blir nog väldigt snål på ullen när man gjort sina första svampfärgningsförsök..

26 gram/ 34 meter (131,5 m/hg), kedjetvinnad, kardad spelull

Faktsikt så gick det ju an att spinna av tussarna som blev kvar efter färgningen, bättre än jag trodde. Men helt klart många nopper i ullen så garnet ser ut som det gör. Lite effekt skadar väl inte. Jag hade ju nästan tänk jag skulle slänga ullen..

Men nog märker jag att ullen är färgad med svamp, fastän jag tvättade ullen med Milo (ulltvättmedel) efter färgning och nu igen härvorna luktar det verkligen fortfarande svamp om det våta garnet..

Kamgarnet till vänter, kardegarnet till höger..

Kom ihåg; tråden är spunnet motsols, tvinnad medsols..

Undrar om dom andra försöken med svamp är lika skadade?