Saffransbröd till första advent

  

Jag har väl som dom flesta andra husmödrar bakat mina lussekatter till första advent. Nu kan julen bara komma.. Men när började egentligen ‘kravet’ att baka saffransbrödet till första advetn, borde dom inte hellre bakas till Lucia. Läste någonstanns att lussekatter inte hade med Lucia att göra med att lusse stammar från Lucifer och den gula färgen skulle alltså skrämma bort jäveln, Lucifer alltså. I kakboken ‘sju sortes kakor’, den finns väl i majoriteten av svenska hem ville jag tro, visas en översikt på olika former på brödet, själv lagar jag alltid dom vanliga ‘S-en’ på mina, och trycker russinet gott neri för annars hoppar dom lätt ur bullen när den gräddas, men det vet ju alla.. Dubbla S-er ska jag ha till Lucia, det är den klassiska frukosten här den dagen.

 

Men ärligt talat, även om saffran är dyrt så är det ju inte det samma att använda Gurkemeja, det blir kanske lite gulare vetebröd men smaken och doften går inte att jämföra.. Nej, en gång om året ska bakverket njutas, och det med äkta saffran, som kostar långt  över 100 kronor för ett gram nu! Varje gång jag bakar lussekatter så kommer jag att tänka på solfesten till våra härliga troll som var julkalendern en gång på åttiotalet, Eva Rydberg och alla de andra..Det måste ju ha varit den bästa kalendern som någonsin lagats på SVT.

En liten start på adventstiden

Jag ska skamligt erkänna att jag alltid har ljudet av på PC,en.. men den här gången slog jag på ljudet och ut kom en söt liten förjulsvisa. (nu har jag aldrig lagt in något från You Tube så jag hoppas linken fungerar..)

Tack, Blue Whiskey, för returpassningen :)

Ripslöpare - och nu, dags för reklam!!!

Skulle önska jag kunde skryta av att jag hade vävt denna underbara duk, men nej då, jag ska skryta av någon annan.. Denna kom i posten idag, jag har beställt den från en helt otrolig väverska i Värmland som lagar de vackraste ripslöpare jag någonsin har sett!!

 

Duken kom precis i tid, imorgon är det första advent och då ska i varje fall köket här hemma byta utseende, min sedvanliga grönfärg går över mot rött. Men jag är grön, lidenskaplig grön, så när jag såg den här duken på ett fotografi ( hoppas att det går bra att jag lånar fotot till lite reklam för dig :) från en julmarknad blev jag bara förälskad !!

Jag har ju följt med i alla alster som producerats länge, länge, och här såg jag plötsligt min drömlöpare. Efter lite korrenspondans med frun ‘långt in i skogen, Värmland’ så är jag nu den lyckliga ägaren av detta mästerverk av ett handarbete..

 

Dagens reklam;

Om någon inte alla allra redan har fått med sig det så sitter det en mycket duktig handväverska och ser ut över utsikten från vävstugan, och där skapar hon de vackraste väverier.

..och tack, Birgitta , jättefina smällkarameller !!!

J- Jäst

Om man ska baka är det bra att ha jäst hemma. Jäst är ett paket fullproppat med små svampar, som får brödet att jäsa. Färskt jäst har man i kylskåpet men det finns också torrjäst. Den kan man lagra längre och röra ut i vatten när man ska har den. 

 

 

Det är koldioxiden som bildas som får brödet att jäsa.Har man inte jäst hemma så kan man ju alltid använda bakpulver. Jag har alltid bakpulver hemma men skulle det ta slut så har jag hört att det ska vara bakpulver i våra pulverapparater till brandslockning. Det har jag nog inte tänkt att försöka, så om inget annat så har jag en påse Natron, den kan man också använda som jäsningsmedel, eller till brandslockning också för den delen, men då får inte elden vara större än en tändsticka för så stor är inte min påse .. Natron är också helt super om man har halsbränna, den neutraliserar magsyran.

 

Natron innehåller natriumbikarbonat, och bikarbonat kan man köpa som jäsmedel i Svergie. Nu skulle jag gärna haft ett fotografi på Hjorthornsalt också men det hade jag dessvärre inte hemma. Hjorthornsalt för mig är först och främst mandelkubbar, hm, det har jag inte heller bakat på länge.. Bot och bättring!! Det är ammoniaken som känns i näsan tror jag om man äter kubbarna innan dom svalnat ? Drömmar, jag får inte glömma julens drömmar!!

 

Så har man ju förståss möjligheten att laga en surdeg. Surdeg har jag ju skrivit tillräckligt om sista månaden så den behöver jag nog inte säga mer om än att det är koldioxiden i surdegen som lyfter brödet, med andra ord så blir den ganska lika jästen. Men, har man

ingenting i degen eller smeten så blir det man bakar platt som en pannkaka, men alla som har stekt pannkakor vet ju att helt platt blir det ju inte..

 

 

Så nu är det bara att starta upp med julens stora bakverk. I adventstider behöver man ofta lite av varje av jäsmedel, så det är bra att ha lite olika på lager.

Vad använder du?  

Flera J-lösningar hittar du här

En perfekt avslutning på dagen

 

Jag ville hoppas och tro att det här är det sista surdegsbrödet som kommer att visas i bloggen ( på en stund i varje fall..) Det perfekta surdegsbrödet kom ut av ugnen ikväll, jippie – där satt den !!! Degklumpen från sista försöket blev rört ut i salt och sirap tillsammans med 6 dl ljummet vatten. Fyra kalla, mosade, kokta potatisar och en dl hackade valnötter åkte ner i spadet det också, tillsammans med min kummin och ett kilo av mjölet dansk rugbrød. Då degen fortfarande var kletig och jag nu äntligen har förstått att den ska vara ganksa fast, så knådade jag ner ytterligare 5 dl vetemjöl.

Degen har stått och jäst i ett dygn och formades sedan till TVÅ limpor ( tack, fungerade mycket bättre :) som sattes i ugnen på 250 grader i 15 minuter. Tog ut dom och snittade toppen och gräddade limporna i ytterligare 25 min på 225 grader. Nu, äntligen, har jag producerat det perfekta surdegsbrödet!! God smak och fin konsistens, det känns bara helt underbart !!! Men visst sparade jag en klick av degen före jag formade limporna, jag har ju inte slutat baka, det blir många flera bröd framöver kan jag lova, nu som min envishet äntligen har givit resultater. Det tog mig ju bara en månad att komma i mål, här är starten… jag hoppas att andra inte behöver kämpa så länge om någon har fått lust att försöka… Nu kan i varje fall jag skriva surdegsbagare på min meritlista :)

 

Inte fullt så perfekt var nog kontoret i morse, jag har tillbringat hela dagen här, försökt att finna något system och ordning i rotet, och hittat otroligt många UFO, får nog se till att göra färdigt något av allt jag har börjat på. Värst är nu Sverigedräkten som jag fick av mamma för, hm, inte så många år sen, är det mamma? Där har jag bara några stackars små stjälkstygn kvar, eller en stor hardangerduk som bara ska fållas.. en färdig gardinkappa, diverse tofflor och vantar som väntar på att få trådarna fästade, usch så mycket som rymms i ett skåp, eller det var ju problemet, det var inte plats längre..då har jag inte änns börjat sortera alla mina trådrullar, dragkedjor, spetsar, lappar och allt annat som hör sömnad till.. hittade i det minsta fram till symaskinen igen, och ett par byxor som skulle repareras ( enligt sonen så länge sen att dom inte passat honom dom sista åren..)

Men den perfekta avslutningen på dagen kom från Åsa! – Tankar från ön, av henne har jag fått denna fina Awarden, tusen hjärtliga tack :)  Denna ska skickas vidare till 15 nyupptäckta bloggar.. Hur i all världen kan man välja ut 15 stycken när hela rymden är full av härliga bloggare som inspirerar och ger mig så många goda stunder över kvällskaffen, jag klarar det inte !!  Jag ger denna vidare till alla er fina, härliga människor som står på min lista,  så får jag bara ursäkta att det blev fler än 15….

 

Julens disktrasa,så då är man väl igång då..

 

Jag gjorde det faktiskt, våffelvirkningen alltså, jag läste här på sensommaren om våffelvirkning, något jag faktiskt aldrig prövat. Det irriterade mig lite att jag inte änns hade hört om det, när det handlar om virkning så trodde jag att jag var ‘utlärd’ efter 35 år med virk-kroken i handen ( nu har jag då lärt mig i barnskolan att man inte kan skriva två k efter varandra ..), men HA, HA, hur kan man vara så dum !!     Är det inte härligt, man får alltid lärt sig något nytt!! Skulle önska mig 36 timmar i dygnet..

 

Som englemasker ( änglamaskor/ kärleksknutar), hade inte hört om dom innan jag fick en virkad sjal av en väninna, –jepp !!, kan det nu..  och krepsemasker, jag har en arbetskollega som hade stickat en babyjacka och på den nedersta kanten skulle man virka krepsemasker, kräftmaskor på svenska. Självklart så kom den uppgiften att hamna på mig, att tyda beskrivningen, och virka några bakvända fastmaskor som faktiskt blev väldig fina och användbara som avslutning..

Men nu har jag ju upptäckt att det finns en hel värld av kunnskap här ute, så mycket som jag inte kan men som jag  vill lära mig, jag törstar efter utmaningar, och så fint att det finns så många inspirationskällor att hämta av :) Lär mig mer !!!

Detta skulle ju alltså bli min grytlapp nummer sjuttonhundra, det var i varje fall det som var planen, men så började alla runt omkring sticka disktrasor.. = nya idéer, så varför inte?? - istället för att laga en ögla att hänga den i blev den slängd ner i diskbaljan och fungerar ju alldeles ypperligt !! Nu har jag börjat pynta köket till jul ..

Surdegen går framåt !!

 

Jag använde min 14 dagar gamla degklump, en tiondel från sista försök som har stått i kylskåpet. Gjorde en deg med sammalt rågmjöl, lite sirap, massa salt och kummin från egen trädgård. Den fikk stå och jäsa i ett dygn, först i bunken, sen på plåten.. Den här gången strödde jag också rikligt med mjöl över, och – den flöt inte ut !!!

Så har jag ju sån tur att jag fick hjälp med temperaturerna, tack :) ,15 minuter på 250 grade2 och sänkte till 225 och lät den stå ytterligare 20 minuter efter att jag skurit en skåra på toppen. Den jäste och blev jättefin, faktiskt, men jag borde nog ha låtit brödet stå lite längre i ugnen, nu vet jag det alltså, eller kanske delat opp degen till två limpor..

.. för när jag tog brödet ut, sjönk det ihop lite, den breda skåran på toppen syns inte alls längre, och som man ser är det fortfarande lite degigt.. men det är fullt ätbart, inte luktar det illa, bara en härlig doft av kummin, och smaken - helt underbar, halva brödet försvann ner i diverse magar på en gång. Och nu ska jag använda den klumpen jag sparade till en ny deg. Detta funkar ju !!!

100 gram spunnet shetlandsull och en vante

Nu har jag spunnit mina första 100 gram ull någonsin !! Otroligt att det faktiskt blev ett garnnystan, nåja garn och garn, det blev i varjefall ett nystan med två tvinnade ulltrådar i olik kvalitet, och det måste man väl använda…

Det blev till en modell à la Lovikavante, just det, en vante, för den andra bunten med 100 gram ull har jag ju inte spunnit ännu.. Stickade med strumpstickor 4,5 mm och la upp 28 maskor. Det var kanske lite för små stickpinnar, vanten blev lite hård, men när jag fått borstat upp den så blir den mjukare..

Vad då, knöligt?? Det ska då synas att den är hemgjord, eller ?? Och när den blir ‘hårig’ så syns det väl inte.. Jag är bara så himla stolt av att det faktiskt blev ett garn som höll, det gick inte av en enda gång – faktiskt!! Nu kommer bara den stora prövelsen att få lagat garnnystan nummer 2 lika tjockt :) Det är bara att ta fatt i sländan, igen.. Om någon undrar, det var jättekul !!

Spinna med slända är inte lätt…

 

… men, jag försöker ju likaväl. Efter första kvällen gråt och tandagnissel tycker jag faktiskt att det börjar se lite bättre ut. Det hjälpte ju otroligt på resultatet när jag till slut begrep att jag skulle släppa ut mera ull när jag hadde fått fart på sländan och inte motsatt som jag gjorde först…

Nåja, alla är vi väl barn i början, det är ju inte bara enkelt att lära sig nya ting här i livet, men nu tycker jag faktiskt att det börjar se ut som ett garn, och helt ojämt är det faktiskt inte !! Efter ca 50 gram Shetlandsull så börjat det se ut som ett litet garnnystan..

 

Men ja, jag är klar över att det är lite för hårt tvinnat, men det är väl lite för sent att göra något med det nu ? Jag köpte ju två buntar á 100 gram så  om jag gör det samma med bägge så går det kanske att tvinna ihop bägge till ett tvåtrådsgarn? Måste ju ivarje fall försöka, kanske det blir ett par tummvantar av garnet till slut..