8 saker ni inte visste från förr..

Det tror jag faktiskt inte finns.. Men nu har jag fått den här utmaningen från Annika’s pyssel, tack för den, så jag får väl försöka få ner något som jag inte redan har skrivit om innan. Tydligen ska man lägga med en bild av sig själv också, det i sig själv är en tillräckligt stor utmaning tycker jag.

1. Jag drömde en gång om att måla, efter några tappra terminer hos Georgi gav jag upp. Här är så jag, eller det som skulle bli jag då, för självporträtt var i varje fall inte något för mig….

2. Jag tillbringar otroligt mycket tid vid datorn, både på jobbet och privat. Just nu känns det väldigt gott i min högra arm och axel, dette kan ju aldrig vara sunt..

3. Jag är ivrig handarbetare när jag har energi och överskott. Eller kanske ännu mera när jag inte har energi..

4. Beger mig alltid ut på nya äventyr men det är inte alltid jag kommer i mål. Som väven för exempel, vilken jul hade jag tänkt jag skulle få den löparen färdig? Eller tvåändstickning, inte borde jag gett upp efter första försök? Jag har ju till och med beställt böcker om det tema nu.. Surdegen, hur gick det med den till slut? Hur många så kallade UFO jag har liggandes orkar jag inte en gång tänka på.. men någon gång i mitt liv vill jag lära mig knyppla..

5. Hälsa på grönt recept tror jag på. Nu går jag och trippar och väntar på våren. Jag behöver komma ut och få jord under naglarna, och då blir det inte mycket mera gjort inne.. Som medlem i styret i våran lokala trädgårdsförening kan jag väl passa på att berätta att Konnerud hagelag inviterar til en interressant aften om økologisk hagebruk og kompostering torsdag 7 April, kl 19.00 på Bernåsbakken, det ser jag fram till, ekologisk köksträdgård är något jag försöker uppnå.

6.+7.+8. har jag skrivit om här, här och här..

Vardagsmat ..

Smör- och vitvinsdampad sparris och laxfilé, smakade så mycket bättre än pytt i panna så här i starten av veckan. Vardagmat eller vardagslyx?

Dagen efter stormen..

Fortfarande inte direkt en interiörblogg, detta är trots allt rummet för kreaktiva aktiviteter , men jag har damsugit!!!  Ute har sken solen hela dagen men jag satt här och gjorde mig färdig. Ibland kan visst jag också vara målmedveten och få gjort något färdigt. Ja, inte pricklingen då, den får jag ta en annan dag…

Det blev många flera fickor innan jag var färdig med insidan. Kom bara underfund med att svart kan vara nog så tråkigt att leka med när man ska ha spetsar, band och annat. Det syns ju liksom inte. Men alla dom här lager på lager med tyg, självklart är alla fickor dubbla, vändsydda, ger extra stadga till väskan och håller den upp även om den skulle vara tom.

Fem fickor på ena sidan, fyra på den andra. Och så karbinkrokar och pennhållare.. Yttersidan fick klara sig med två stora fickor framtill och en i locket. Hade nog först tänkt att jag skulle laga en dragkjedjeficka bak också, men det gäller att sluta medans leken är god..

Något som jag saknar på köpta väskor är karbinkrokarna, dom är så himla bra att fästa nyckelknippan på. Då får jag tag i knippet som ligger någonstanns i röran i botten av väskan. Dragkedjan på locket är inte så självlysande som blixten gör det till och axelremmen är ett färdigt band jag hittade på tygbutiken, med två spännen sitter den bra ihop i sidan. Det svettigaste och mest tålamodskrävande av allt var nog att sy ihop ytterväskan med innerväskan. Allt vlieselinfoder och tyg ( åtta lager på det värsta) gav både mig och symaskinen någon tuff timme på slutet..

Jag har verkligen fått plats med allt som behövs, egen ficka för allt som jag behöver hitta fort. Men en sak glömde jag faktiskt – glasögonfodralet!

Men jag är nöjd, väskan är redan inflyttad, klar för en dag på jobbet imorgon. Men nu fick jag lust på en till.. får se om det blir någon.. om några år..

Ja inte har jag städat i varje fall..

Nu har snart hela veckan gått, den som jag trodde skulle bjuda på massor av fritid. Men jammen, bedrog jag mig inte. Starka bilder det här, en husmors avslöjanden. Tänk att bo på en sån här sopptipp!!

Man kan ju inte direkt kalla sig interiörblogg, men så här ser det alltså ut efter en helg med INTE städning. Garnet köptes igår på Stoff&Stil och eftersom jag trodde jag skulle börja prosjektet direkt blev det liggandes här på golvet. Så var det ju en del sticklingar som skulle pricklas, ja ha, jorden den ligger där. Och så sist men inte minst så tog jag faktiskt fram symaskin!!! Det var ju redan så rotigt, så kanske, kanske det kunde bli något av den väskan jag köpte tyg till i höstas..

Så har jag då börjat. Tidigare sydde jag massor, höll både mig och barnen och hela bekäntskapen med kläder faktiskt. Men när jag skulle sy en ficka med blixtlås som första ficka fick jag problemer. All den tråcklingen, tänkningen, sprättingen och vändning och vridning av blixtlås och foder och ilägg gjorde mig nästan galen!! Tänk att man glömmer så fort. Nu, fyra timmar senare så är fickan på plats, glidlåset gömd bakom svart spets, (kallar den sanitetsgömman ..) Så två fickor utanför där, med två små fickor... Herre gud! Hur många fickor behöver man egentligen?? Plånbok, cigg, 2 mobiler, glasögon, fint med något till pennor också.. Väskan kommer bli helt full av tyg innan den är färdig.. om den blir färdig… imorgon kanske... nu håller det för idag.

Jag har fått hund !!!!!! (-ull)

En hel påse med hund har flyttat in hos oss. Det grå är från en portugisisk fårhund (sarah) och det ljusa från Mia (ja, hon och jag har samma namn!), en liten sak som jag inte kan rasen på. Ivarje fall har jag tänkt (och lovat) spinna garn av detta. Men vad gör jag nu? Borde jag tvätta håren först innan jag på ett eller annat sätt försöker spinna den? Och borde den egentligen kardas först (det bjuder på vissa problemer här i huset..) eller bara lägga tussar till ull medans jag spinner?

En liten hårlock blev jag ju tvungen att testa på med en gång. Himmel och hav så tunt det blev, klarade inte dra ur håren tjockare, men den sista klumpen, som väl egentligen var hundullen, klarade jag inte dra ut alls..

Håren spretar lite till sidorna och ger garnet lite angorapräg, men det gör ju inget. Däremot är det så slitstark att det ska stora krafter till ska jag kunna slita av det. Men du, Herr Jansen, vantarna kommer inte förrän till jul alltså

Kakan som försvann..

Jaha, detta lilla blåbär blev kvar. Egentligen så hade den ju sällskap av ett till, som såg lite bättre ut i formen men medans fotografen försökte få fram kamera så var det också borta. Vi har haft främmande idag och till dessert hade jag lagat en blåbärskaka. Och fastän alla hade ätit två stora lass med spagetti och köttfärssås innan desserten var det som om vi aldrig hade sett mat! Det drog en virvelvind genom köket och borta var den. Man kunde tro vi varit 25 personer, inte bara 8 (tre barn! – mitt ena som var hemma är lite för vuxen för att räknas som barn..) som vi faktiskt var..

Lovade att lägga ut receptet, hur kakan ser ut får ni inte sett..

Kex och smält smör, några matskedar socker, blandas och tryckes ut i botten av springformen.

5 dl frysta blåbär (från våran fina skogstur) hällde jag över botten med lite socker.

2 dl kokande vatten blandat med ett paket blåbærgelé (norsk dessert, som en saftpudding - svenskar får försöka nöja sig med gelantinplattor och blåbärsaft) får stå och svalna.

3 dl vispgrädde, vispat till hårt skum, blandades med 3 dl naturell Kesam och 3 dl Kesam med vanilj.

Den avkylda gelén blandade jag med gräddkesamröran och slog smeten över botten och blåbären. Satt den kallt några timmar till kakan styvnat. Kakan kallas felaktig för ostkaka, skulle hellre vilja säga den påminner mig om Quarktorte (kvargtårta). Oansett, den försvinner så vill du vara säker på att få ett stycke så ta tillräckligt stort med en gång

Räknar med att denna kommer bli serverad i diverse fasonger utöver sommaren när bären är mogna. Tror faktiskt det går an att stoppa den i frysen som en glasstårta också… (men lite osäker på hur gelantin blir fryst..)

Livet är inte så illa..

Livet är inte så illa trots allt. I mina fönster blommar porslinsblommor och orkidéer. Dom är nog lika glada för vårsolen som jag är. Mina dagar springer ifrån mig så jag får inte gjort något hemma, men så är det väl många som har det så här års. Två dagar på kurs med övernattning är ju i grund trevligt, man lär känna nya människor och får mera kött på benen. Hemma är det ljust långt efter kvällsmaten, kanske det bidrar till att dagarna känns så långa och det blir så lite tid i soffakroken?

Det är inte bara vårsolen som värmer och skänker tröst. En av de få stunderna jag hann inom nätet den här veckan, fick jag en trevlig överraskning. Jag var ju den lyckliga vinnaren av tröstpriset hos Emlina. Tack, vad kul! Den både värmer och ger tröst.

Idag ska jag njuta av ledighet, ja bortsett från att jag ska på jobbet då, personalmöte, men annars har jag noll planer. Fast det är klart, som husmor vet man väl fredagen borde bjuda på… men det tror jag faktiskt jag struntar i idag!

Det gäller att ha en plan!

Jo, jag vet ju det, men jag gör det ju nästan aldrig.. - Det gäller att ha en plan, eller beskrivning, så man slipper sitta och repa upp allt man har gjort. Så ikväll när jag undrade hur mycket jag skulle lägga ut på mina ärmar satt jag mig ner med penna och papper.

Borde väl kanske ha lagat den tidigare, 124 cm (delat på 2) blir likaväl en stor och skön tröja för jag orkar inte repa upp en gång till…

Sunday, shines for you..

Vanligen har jag känslan av att söndagkvällen kommer fortare än jag hinner blinka och att det snart är dags för måndagsmorgon blues igen. Ha! Inte ikväll, jag har ju en semesterdag imorgon. Söndagsolen skiner mot mig, i varje fall gjorde den det på fömiddagen sen mulnade det till lite igen. Jag har i varje fall setat och trampat några timmar på spinnrocken ikväll och nu ligger den här, härvan, kedjetvinnad och väntar på ett hett bad. Skottisk ull, 66 gram/ 149,5 m (226,5m/hg –worsted). Färgerna blev nog lite kalla men jag gillar dom, skulle passa fint till jeans tror jag. Tvinningens ojämnheter får jag skylla på en spännande serie på TV, klarade inte helt hålla ögonen på bägge ställer samtidigt. Nåja, det blir väl ändå bara lagt till högen av dom andra garnen än så  länge, en dag kommer jag nog på något att använda det till. Som oftast är det ju själva skapelsen som är målet, inte användningsområdet.

Det får inte hjälpas..

Solen skiner från klarblå himmel och våren får säven att stiga genom mina ådror. Men jag gillar inte helt vad jag ser utanför dörren lika väl. Misströstar kanske lite nu .. Jag tror inte jag är ensam om det, den här vintern har varit lååååång.

Därför plockade jag fram lite av ullen jag färgade och satt mig och mediterade lite, vårsolen lockar utanför. Det är kul med egenfärgad ull tycker jag, för man vet liksom aldrig helt hur det blir. Den här är klinisk ren från grönt dessutom, ovanligt för att vara mig. Nu som vårsolen skiner vet jag ju att det blir mindre och mindre handarbete ju närmare vi kommer trädgårdsäsongen, så det gäller att passa på. Jag har fortfarande flera tops som väntar.

Nu ska jag i varje fall ha några lediga dagar hemma, har tagit ut kompledigt och några semesterdagar från förra året. Så nu har jag planer om att få gjort massor av kul saker, spinna, sticka och måla färdigt tavlan…

Tvätta fönstrena hade också varit skönt att få gjort, sova länge och riktigt bara lata mig. Låter helt underbart skönt, inte sant?? Det blir nog massor av det också, bara inte ännu, för vad gör jag?? Jepp, just det… inte för det att jag är tvungen, långt därifrån, får väl egentligen inte lov men det är inte lätt att koppla av när man inte får undan sånt som borde varit gjort. Hade det inte varit skönt om man bara kunde ge blaffen i allt och skruva av samvetet en gång ibland….

Nog är det konstigt ibland..

Nog är det konstigt med tid ibland. Igår kväll fick vi en överraskelse här hemma till middag. En av våra goda vänner från Schweiz ringde plötsligt på eftermiddagen och undrade om vi var hemma. Herr Hantikainen, en finsk herre som nog, precis som oss, hade blivit kanske en smula äldre men som fortfarande var den samma. Efter lite stel och försiktig  start var det som om det inte var mer än några månader sen sist, fastän det egentligen var 15 år!! Otroligt! Det ända som visade att tiden gått var åldern på våra ungar, som då var små, dom hade ju inte börjat på skolan en gång. Nu är dom stora, snart vuxna, och lever snart sina egna liv. Men nog är det konstigt hur man ibland känner att tiden stått stilla..

Min stickning står också nästan stilla. Jag har tröttnat på ponchon, är inte helt säker på att jag gillar den. Så jag tog fram mitt egna garn igen och började sticka med det istället  Känns lite pluttigt efter det tjocka garnet men det är faktiskt mer kul, en tillfredställelse som köpt garn aldrig kan erbjuda…

Meditation i arbetstiden..

(australiensk merinoull, 61 gr/ 236m – fingered weight – 387 m/hg)

Jag hade bakvakt ikväll igen. Då sitter man parat och väntar på att det kanske ringer så man blir tvungen att göra lite nytta. Såna kvällar gör jag inte stort nyttig här hemma heller, man törs ju liksom inte börja på något om att utifall.. Men ikväll satt jag mig vid spinnrocken med mobilen på en armlängds avstånd på sidan om. Vad skönt det var! Bara trampa iväg, släppa efter med ull och tömma tankarna medans äldste satt på en film (så kul, för som oftast är han framför PC;n eller ute med kompisar..). Där satt vi och myste, mediterande… Ja, för inte såg jag stort av filmen, blicken fixerar sig liksom på ulltråden som dras in i spolen, foten går i jämn takt på pedalen, man slappnar av. Så fulla av njutning och tvåsamhet i stillhet såna här kvällar känns. Dom ska jag lagra i mitt minne och ta fram när det sedan blir tomt i huset. För hur länge kan man som mor räkna med att sönerna blir kvar hemma? Tänk, nu är det snart 21 år sen vi lämnade BB.. Känner mjukheten och värmen sprider sig i bröstet, ännu har vi förhoppningsvis många såna här stunder att se fram till.

Pust! Fullt så illa är det i varje fall inte!

Jag vet att jag har haft fullt upp dom sista veckorna och inte hunnit med så mycket ‘egentid’ och handarbete som jag skulle vilja ha lust till. Egentligen har jag inte hunnit mycket alls. Men att det ska ta så himla lång tid att sticka helpatent av dom här tröjorna, det hade jag aldrig anat. Trots allt så stickar jag ju med stickor 7 mm! Jo da, den här tröjan hade jag varit extremt duktig att fästa trådarna på (upptäckte att jag stickat med både melerat och enfärgat garn..) så det tar ju sin tid att repa upp också, speciellt som jag stickar med garnet direkt från tröjan, fick alltså tag i en maska på ärmen tillslut och la upp på nytt från den..

La upp maskor ja… Jag är ju milt sagt lite rund och god i kanterna så plagg till mig behöver en ganska stor omkrets, men det får väl vara gränser. Jag la upp 240 maskor!! Det är väl inte så mycket eller? Tänkte att en maska skulle bli 7 mm men eftersom huvudet är väldigt mycket tröttare än vanligt hade ju omkretsen blivit 160 cm. Hallå!!! Fullt så mycket julgodis åt jag faktiskt inte, så det så!! När det nu visar sig att varje maska är en centimeter – jepp, min tröja har en omkrets på 230 cm (inte konstigt att det tar så himla lång tid att sticka ett varv..), och har nu övergått till att kallas Poncho prosjekt. Tror det faktiskt passar bättre..Nu är det bara att maska av med jämna mellanrum, vid blir den nog lika väl..