Alla idéer är inte alltid helt mina egna..

När vi var i Mallorca i somras fick jag med mig denna krabaten hem. En myra (dessvärre den sista dom hade…) lagad av metall och pärlor. Jag hade ju så gärna haft en 7 – 9 stycken av den… Vanligtvis köper jag alltid med mig grodor men det var faktiskt inte lätt att hitta någon, så det fick bli en myra i stället. När jag plockade in alla trädgårdens grodor förra helgen kom ju denna fram igen också. Så söt men helt ensam.. Så började dom små grå mala runt och en plan började ta form..

Panduro har ju massor av saker, bland annat FIMO massa och ståltråd. Nu visade det sig att den ståltråden var så mjuk att jag kan böja den bara med ett lätt tryck med fingrarna, det var en klar bom. Den tunna ( känselspröten) är mycket hårdare..  FIMO, bakad i ugnen, tål att stå ute. Jag har några små figurer som står ute hela sommaren vid ett fågelbad och dom har inte tagit skada. Alltså använder jag den, tänkte jag.

Det går åt en del plastmassa för tråden är 1mm tjock och ska man ha två genom bakkroppen utan att plasten gick sönder måste kroppen vara ganska stor. Dom fyra delarna av kroppen har jag dragit en tunn ståltråd genom så dom sitter fast. Problemet är just benen. Nästa försök får bli med den tunna tråden till ben, och då kan nog kroppen vara lite mindre.

På det andra försöket har jag klämt till Fimomassan ordentlig till benen innan jag gräddade myran i ugnen, så här sitter dom mycket bättre fast. En liten kul grej som jag upptäckte sent i går kväll, ögon är självlysande!! Dom fyra färgerna i det paketet gör visst det, lyser i mörkret alltså, häftigt ! tänk det till sommaren ute. Ska nog jobba lite mer med modellen till helgen..

Man blir ju aldrig så vuxen att man inte leker…