Året 2014’s sista dag

Årets sista dag går som du flesta andra dagar i ullets tecken. Jag fick ärva en nystemaskin från en spinnväninna för någon månad sen. Den har bara blivit stående men nu i mellandagarna så hittade jag den när jag städade. Sen dess har jag setat lite då och då och börjat gjort nystan av alla mina härvor med garn som hänger under hyllan på kontoret. Dom har blivit så många att jag inte får plats med flera. Dessutom är det kanske lite lättare att se vad jag har på lager om jag nu skulle vilja sticka något. Men, jag har bara börjat, det är många, många härvor kvar att nysta…

Återstår väl bara att konstatera att jag i år har gjort fler inlägg på den ulliga bloggen än här på hemmaliv. Det mesta jag gjort är ju spinning av mina hobbies. Det blev några få hekto mindre än förra året men ganska många fler kilometer. 2,3 mil, det blir lite garn det..

Men… pläden till min son blev färdig till slut, jag hann före julafton (på håret för dom sista trådarna fäste jag på sena natt timmar dagen innan)

Och sjalen, ja den är nästan färdig. Upptäckte bara att jag fortfarande hade lite mer ull kvar av Rambo, som jag blandat i garnet. Dom ska få bli den sista biten av den virkade kanten nederst. (När nu det blir..) men sjalen är användbar redan nu. Ska bara fästa dom sista trådarna.

Det virkade överkastet pratar jag mindre högt om.. Däremot borde jag väl skrivit något om att jag bytit jobb, pendlar mina tre timmar om dagen. Flygit en god del i Norge och sett flera städer än jag gjort genom mina tidigare år i Norge.. Resor har det blivit privat också. Både Gdansk, Spanien och en vecka i Bohuslän. Två spinnftäffar har jag hunnit med, både Trondheim och Lillehammer. Äldsta sonen har flyttat hemifrån så nu är vi ensamma hemma, jag och gamlefar. Men, men, skulle jag tagit med allt detta blev jag aldrig färdig och nu måste städas färdigt och en nyårsmiddag ska lagas. Så då återstår det väl bara att utbringa, ett snuvigt,

Gott nytt år !

På stickorna

Jo då, jag stickar några kvällar. Pläden till sonen växer, nu är den riktigt stor. 37 av 56 dominorutor är färdiga. Kanske han slipper frysa i studentrummet efter nyår i varje fall?

Garnfunderingar..

I bland så blir spånad/ spinning en lek vid rocken. Efter en kväll med kardmaskinen hade jag en stor, härlig rulle i olika färger som till slut blev ett härligt, tjockt Crepe garn. Men nu undrar jag, är det fusk att använda egenlagat garn med köpt garn? Det kan det väl inte vara.. jag tycker så mycket om resultatet men funderar på om jag inte ska köpa tjockt, tretrådigt ullgarn och använda ihop med dette. Det kan väl inte göra något? Men jag måste väl först sticka färdigt allt jag håller på med…

Lite omväxling

Ahhh, efter några tusen meter med naturfärgad ull dom sista veckorna blev jag helt enkelt tvungen att sätta lite färg på tillvaron. Dessutom fungerar ju min kardmaskin som en dröm igen, så vad är bättre fredagsmys än detta??

Tova och valka

Det är verkligen höst ute nu, mörkt och regnigt. Det betyder innestunder med ull. Stickar, spinner och hör på ljudböcker. (Just nu är det Gilliou’s Brobyggare). På kontoret svämmar det över av ull som ska kammas och kardas. Därför tog jag till slut fra kardmaskinen och med juniors hjälp så fungerar den helt perfekt (det var några skruvar på valsarna som jag inte hade sett). Karda på maskin är helt fantastiskt nu. Kardflor efter kardflor kommer ut, efter några rundor är dom härligt mjuka. Ja, till och med svartfjesullen (Scottish black sheep). Men färdig med det hela så sitter det en massa ull kvar mellan tänderna på rullarna. I går kom jag på att jag skulle tova. Det har jag aldrig gjort förut, i varje fall inte så ‘seriöst’, bara några små bollar liksom. Nu blev det tilräckligt till en vit fyrkant, ca 25x25 cm. Och svartfjes är en ull som tovar bra märker jag. Så fick jag självklart mersmak och böjde mig ner efter kamrester i soppåsen. Eftersom den inte var kardad blev det mindre bra men jag klarade klippa ut två små hjärtan i varje fall.

Så idag när jag väntade på att regeringen skulle få färdigt middagen (ja, jag slapp laga mat!!) så skulle jag bara karda färdigt den svarta NKS ullen. Så kom vi i snack om mitt lilla tovförsök från igår. Alltså tog snålhet och nyfikenheten över. Snål som jag är hade jag spart alla kamrester från sommarens växtfärgningar. Dom kardades nu till flor, fulla av noppor och annat rusk och rask. (Det fina med kardmaskin är att den också spottar ut såna här saker, fint för ullen alltså, mindre fint på bänk och golv…)

Utlagda på köksbänken blev det tre lager med fyra flor. Inte illa. La det svarta i mitten så jag skulle få beholda mest möjligt av färgerna. Varmt vatten och grönsåpa, små, lätta cirkelrörelser, blött och slaskigt och snart kom svetten i tillägg. Vänd på ullen, gör det samma med baksidan. Nytt, varmt grönsåpevatten. Cirklar, cirklar, vänd och upprepa igen. Långsamt började det tova ihop.

Då blev det gnicka och gno. Gnida ull mot ull i varmt, varmt grösåpevatten. Jobba sig genom hela stycket flera gånger. Ner i kallt vatten, gno ännu mera, tillbaka till varmt, till kallt… Jättesvettig vid det här laget.

Men, jag klarade filta ihop ullen, så när som på två hål på mitten. Men det gör inget för antingen ska jag klippa den itu till två sittunderlag eller vika den dubbel och så sy runt kanterna, har inte helt bestämt mig ännu.

Så erfarenhet? Lägg ullen mer omlott nästa gång och börja jobba från mitten ut. Önskar mig en tvättbräda, inbillar mig att valkingen är lättare då. Och så blir jag tvungen att finna ut hur man lappar såna här hål, kan man f ex fylla på med ull medans man håller på?

Ahhhh, stolt känner jag mig, och nu vet jag precis vad snåla jag kan göra med mina kamrester en annan gång.

Nu är det höst på riktigt

Med hösten ankomst blir det flera innetimmar igen och det märks. Jag sitter och spinner eller stickar och försöker städa ikapp allt sen i somras. Härligt det också faktiskt. Det är mörkt ute när man kommer hem efter jobbet och helgerna tycks regna bort. Så förra helgen klippte jag av alla knoppar på en rosbuske jag har. Trodde kanske inte helt att dom alla skulle slå ut, osäker på hur stor en knopp ska vara för att den ska klara sig inne i vas.

Det visar sig att det faktiskt går bra. Den här helgen ser den så här ut. Alla utenom den allra minsta har tagit sig. De största som jag räknade med skulle blomma har nästan blommat över. Så idag tog jag alla dom andra knopparna jag hittade ute, kommer ju i varje fall inte se dom annars. Går det så går det. Det blev en riktigt stor fin bukett tycker jag. Nu är det bara att kryssa fingrarna och hoppas.

En härlig ullig historia..

… tycker i varje fall jag. Mina ulliga notiser befinner sig ju vanligtvis inte här men det här måste jag dela. Ett helt fantastisk garn fick jag.

Det hela börjar med en underbar fäll av NKS som jag fick av en spinnvännina som har får. Det märks att den är väl behandlad, både djuret och fällen. Efter att delat upp fällen grovt och tvättat i påsar så ser den nästan helt orörd ut. Varje lock är bevarad, krusningerna är fortfarande perfekta.

och på spolarna ser man dom härliga variationerna av grått.

Några lockar av gången som sorteras så att topparna ligger åt samma håll.

Bunten blir lätt ‘slagen’ över tänderna på ullkammarna, bara tillräckligt mycket för att dom ska öppna sig. Ett fast tag om klippändan gör att dom inte så fort åker isär.

Så dras ullen ut till ett band, med några nuppor och rusk men dom gick att ta bort medans jag spann.(därav den smutsiga handduken över knäna..)

Och med så lite kamrester kvar på kammen så kan man ju förstå att det mesta av ullen kom på spolen, här finns ingen ull att förlora…

Nå återstår bara att upprepa procedyren några (läs många) gånger till. Tack R. för den fina ullen

Ny pläd på stickorna

En kall kväll tog äldsteman med sig favoritpläden hem till sig. Den yngste som också villa ha det blev lovat ett eget stort. Alltså beställde mor garn, länge, länge sen sist. Pälsullgarn från ull.no. Alltså får det bli en ny stickning framför TV,n nu, det hastar, ute är det kallt och i hans studentrum också. (Att jag inte är färdig med min sjal får jag blunda för..). Pojkaktiga färger och dominostickade rutor 20x20 cm blir det. Så kryssar jag fingrarna för att jag ska bli färdig på den här sidan av nyårsafton.

Havrerot till middag

I mitten av oktober bjuder köksträdgården fortfarande på smakfulla grönsaker. Odla egna grönsaker ger en helt speciell tillfredshet men också en möjlighet till lite annat på middagsbordet än det som vanligtvis finns i butiken. I dag var det första middag med havrerot som gartnityr till steken.

Havrerot och palsternacka, och dom är inte små dom heller. Havreroten skalades och delades upp i 10 cm långa bitar, kokades i ett par minuter innan dom fick hålla palsternack-  och jordärtskocksgratängen med sällskap i ugnen 10 min, i en skål med vitvin, smör och salt. Jättegoda!

Färdig !

Sista tröjan är färdig, trådarna är fästade och jag har invigt den. Ute i dagsljus syns kanske inte färgerna och mönstret lika bra men den är jätteskön, faktiskt, fastän spelull ska vara stickigt. Nu är den kanskje det men jag reagerar inte på sånt. Varm och skön är den, och kanske lite för stor, nästa kan stickas lite mindre. Men när dom är så här stora så är dom extra sköna att mysa i.

 

(Dessutom passar ju färgerna bra till hårfärgen. Hmmm… när blev jag såå grå?? )

Snart så..

Det ruskigaste är gjort, jag har sytt upp ärmhålorna och klippt. Det är något jag så absolut inte tycker om att göra. Sen är det ‘no way back’ alltså..

Men annars så har jag varit nöjd, nu har jag stickat varje kväll framför tv:n i stället för att spinna, och voila! nu håller jag på med halsen. Att jag sen har hundrafemti trådar minst som ska fästas vill jag inte tänka på just nu..

Dagens skörd..

Men den ska väl tas rätt på också?

Så mycket blev det..

 

Jag som trodde jag skulle virka massor när jag nu skulle sitta ensam två kvällar på ett hotellrum... Det blev bara en, en enda liten stjärna. Nåja, nu har jag virkat 78 av mina 1000, snart klar alltså!

Bunten växer

En bra bit på väg till nästa kofta. Svart blir kanske en hård kontrast men det är det jag har av NKS ull. Det hinner säkert bli lite mera innan jag är färdig med tröjan av spelull, men jag har i varje fall kommit igång med stickningen igen..

Squash soppa

Jättegod squashsoppa med rester av kalventrecote, kantareller och cayennepeppar. Mums fillibabba!

Torsdagskväll

Just nu känns det som om luktärtorna bara har ett mål i ögonen och det är flest möjliga blomster per planta.En stor bukett får pryda köksbordet. Det är ju så fint med dom att ju mer man plockar, ju fler blommor får man. Tänk om det vore sån med allt här i livet..

Färgfröjd

Nu har jag färgat, kammat och spunnit upp ett halvkilo med Norsk kvit sau ull. Jag har bara lite grönt kvar.. och allt det bruna då förståss.. Jag gosar och njuter av härvorna och kan nästan inte låta bli att lägga upp till en ny kofta. Först ska jag bara göra färdig ..

tröjan…

sjalen…

och överkastet. Men det går tungt med projekterna, det kom en sommar i vägen, en skön sommar. Men nu går det mot höst så kanske blir jag färdig en gång?