Jag var faktiskt ute i komposten efter rödbetorna!

Jo faktiskt, jag tog en tur i komposten och tog in dom stackars få, små rödbetorna som jag inte använde till middagen för dom var just det – för små. Jag kokade upp både rödbetorna och det röda på stjäkarna för att vara säker på nog rödfärg. Den här gången, som dom inte skulle ätas, tog jag av både roten, bladfästet och delade rovan mitt itu, jag skulle ju faktiskt ha mest möjlig rödfärg på vattnet.  Detta lät jag koka upp och småputtra några timmar.
 
Så började jag så ivrigt spinna min vita ull på sländan. Men som sagt, jag blev ju immobil några dagar, men nu som det är viktigt att få igång muskel-ven pumpen igen så passade det ju bra att traska några kortare turen runt i huset med sländan. Det hela resulterade i 63 gram Z – spunnet vitt ullgarn. Det borde väl ha varit 100 gram, men det är inte så lätt att röra på sig och jag är otålmodig!
Så var det bara att hitta tillbaka till kastrullen med rödbetsgröten. Jepp, nog hade det blivit skinn på ytan, ‘snerk’, men när jag silat innehållet gick det ju att använda lika väl.





Jag är klar över att jag måste ta en tur till apoteket efter Alun för att beta garnet, men jag är osäker på om apotek här i Norge säljer det.. Som förra gången så fick ättikspriten fungera som syra.. Alltså, först det vita garnet ner i kokande ättiksvatten så över i rödbetspadet. Först såg det ju verkligen kraftigt rött ut.
 
Så efter att ha sjudit i 10 minuter var det mer melerat, och tillslut efter ca 30 min var garnet mer orangefärgat över det hela.
 
Då tyckte jag det kunde vara dags att ta det upp och slå ut spadet, hängde det på tork på kranen och lät det svalna lite innan jag tvättade det i diskvattnet. Det slutade fort blöda. Så ska det vridas i en handduk, slås ut och hängas på tork.


Blev ju bara tvungen att hänga det tillsammans med mitt lökgarn från förra veckan, dom passar ihop, inte sant?

Nu ändrar sig ju gärna färgen när det torkar. Lökgarnet tyckte jag hade en mer persikofärgad nyans när det var vått, men det är en behaglig varm beige på den nu i torrt tillstånd också.
Nu är det bara att låta sländan forsätta trilla, jag behöver mer garn. Jag har något ute i trädgården som ska laga ett lilaaktigt garn har jag läst mig till… Kanske kan jag få någon i famlijen att köpa alun också? Vi får se..
Ett litet tips; Bjørg Nina har massor om garnfärgning, vilka växter som ger vilka färger och sånt.

Mormorsrutor – ett litet tips bara..

  

Kankse är det för att jag har lite dårlig fantasi eller för att jag har så få färger på garnet till pläden men efter dom första 30 rutorna klarar jag inte helt längre komma på kombinationer, dessutom så är det så trist att börja från starten igen. Nu kom jag på en lite löpande band system. Jag radar helt enkelt upp nysterna framför mig i olika varianter, så tar jag första nystanet och virkar först den innersta stjärnan, sen varv två på nästa ruta och så varv tre på den sista. När jag är tillbaka på första nystanet ändrar jag bara  om nystanen så dom kommer i en annan ordning.

 

På det här sättet får jag olika rutor hela tiden men behöver inte fundera på vilken färg jag ska ta varje gång jag är färdig med ett varv. När högen vuxit sig till lite så virkar jag det sista svarta varvet fast på pläden. System eller tråkigt, det går i varje fall lite fortare. Tills nu idag, 47 rutor.. hade kanske varit kul med 47 färger också…

Långtråkigt och mormorsrutor..

 

Usch, jag har det sååå tråkigt. Ligga stilla sån här på ryggen är inget för mig. Väl, jag har börjat gå runt men det är begränsat hur mycket jag trörs belasta benet nu dom första dagarna, hade varit för illa om såren sprack upp. Istället har jag börjat virka på en pläd av mormorsrutor. Jag sände husets två äldsta till Sparekjøp för köp av garn, ullteppegarnet som dom har. Färgerna var inte dom flesta och någon gul kom inte med hem heller, men jag tog en av nystarna som jag redan hade. Ett litet varv i avvikande kvalitet kan ju inte göra så mycket..

Virkar ihop med svart garn, var inte det typiskt sån som dom gamla såg ut? Det binder i varje fall ihop dom skarpa färgerna. Vad gäller garnet förresten så är det inte något bra garn, det rullar sig nästan inte ut av nystandet, fruktansvärt irriterande. Det känns nästan syntetiskt men det är märket med 100 % ren ny ull.. Stickor 5-6, så jag virkar med INOX 3,5 mm, kanske en lite för liten virknål men det fungerar bra.

Rutorna är hexagonformade, sexkantiga, och består av fyra varv. Jag hade tänkt laga dom HÄR men jag kom inte helt ihåg i minnet hur dom såg ut, så nu blir dom första tre varven med par av tre sammanvirkade stolpar och det sista varvet med tre vanliga stolpar som virkas ihop med förra ruta med fastmaskor. 29 rutor så här långt, har kanske inte helt inspirationen.. Nu väntar jag på besök, då går kanske ett par timmar där också..

Äntligen är pläden klar..

 

Nackdelen med ryggläge är väl kanske just det, ryggläge. Man får inte stort gjort av sånt man ellers tillbringar fridagar med. Men fördelen efter ett dygn här i soffan framför TV’n är kanske att jag äntligen har hunnit se alla episoder av årets ‘Grønn glede’ på NRK’s nett TV. Det är ju bara att koppla på PC’n mot flatskjärm och stereo så blir det rena filmafton, fast mitt på dagen.

Inte är det stort annat jag kan göra heller än kanske sticka då. Nu fick jag ju äntligen tid att göra färdig min pläd, 20 rutor hinner man lätt i löpet av en dag. Dominorutorna jag startade med i slutet av februari har nu blivit till en pläd på 10 x 16 rutor, varje ruta är lite över 10 cm så nu är det alldeles lagom stort att slänga över mig här i soffan. Jag lagade en kant runt det hela med ett varv av virkade fastmaskor först men så blev det ett varv till av trestavspar, tyckte jag behövda en helthetlig avslutning.

Sån ser det ut i sin hela storlek, nu har jag inte lagat något färgmönster men tagit det garn jag har haft lust till, därför ser det kanske lite rotigt ut. Lite ojämnt också då den faktiskt är en pläd av restgarn, og restgarnen var av olika slag, men i stort sett babyull till stickor 2,5 – 3 cm. Räknar med att det sträcker ut sig med tider allt efter det blir använt. Nu ligger jag här och väntar på ny garnleverans, jag har sänt husets herrar till Sparkjøp. Dom ska handla garn till mor, får se hur det blir. Sparkjøp har ett eget teppeullgarn hittade jag på nätet, kanske inte lika många färger som ‘Mor Aase’ men Rema här har inget garn så ‘second best’ får duga.. Jag har nämligen lust att härma efter Bea, som lagar den HÄR stiliga pläden. Jag har ju ännu några dagar till framför mig :)

Nu är det dags att plugga in PC,en igen och se gårdagens trädgårdsfredag. Snack om att jag kommer bli lat!

I ryggläge…

..platt utslagen på soffan, här kommer jag att tillbringa många timmar några dagar framöver. Med en reducerad mobilitet i vänsterbenet ska jag njuta av sommarens alla trädgårdsprogram, som trädgårdsfredag ( redan färdig med det idag..) och NRK’s Grønn glede. Jag har alltid undrat varför just dom TV programmen sänds när vi som gillar just trädgård är ute i trädgården, eller kanske dom inte är lagade för oss, utan just alla dom andra stackarna som inte har en grön fläck.. Men, oansett, här ligger jag och stickar med datan kopplat upp mot TV skärmen, nu blir nog mitt restgarnspläd färdigt till slut..  Det är vindar av ändring som har blåst förbi mig i den sista tiden, långa dagar och lite ‘MIA’-tid så när jag nu först är tvungen att hålla mig hemma så kan det nog vara lika bra. Ett välbehövligt avbrott så kanske jag hinner sortera alla tankar och intryck och få saker och ting lite mer på plats. -‘Man vet vad man har, men inte vad man får’ stämmer så precis, men det ska ju inte bara vara till hinder, inte låsa för att man aldrig törs göra något nytt?  Nu är det  i varje fall gjort, jag har fattat beslutet och försöker mig på något nytt den tredjedel av mitt dygn som liksom ska vara mitt yrkesaktiva. Så medans jag full av oro igår kväll, gick och väntade på dagens operation, tog jag en tur inom Gudrun, hon underbara människan med keramiken, det varma hjärtat, dom kloka orden och den underbara trädgården, där hittar jag alltid tröst. Den här gången också, i tillägg till att  mina ögon nästan ramlade ur sina hålor, vad? jag har vunnit hennes underbara kermikhjärta. Fantastiskt!

Dæven dutten eller vad dom säger här i Norge..

 

… men detta var riktigt kul och ger mersmak! Detta är inte kokt rödkål som det ser ut som kanske, inte är det löksoppa heller, inte riktigt, för det är avkoket av alla lökskal som blev när jag tog in löken från köksträdgården efter att den torkat. Nåja, små lökar, jag vet, nu har jag lärt mig att inte sätta dom så tätt till nästa år. Men detta ska inte handla om mina grönsaksodlingar, dom kan man läsa om här om någon skulle vara interesserad, nej detta handlar om min ‘löksoppa’.

Jag var ju så dum och kokte mina rödbetor utan att tänka på att jag skulle ta rätt på spadet till garnfärgning. Därför kom jag ihåg det igår när jag polerade min lök och la allt skalet ner i en kastrull som fick koka upp och småsjuda hela kvällen igår.

 

Eftersom det var bullbak på dagsordningen igår kväll satte jag bara soppan till sidan och tog rätt på den idag. Kraftig färg på spadet. Silade av alla blad och annat rusk och gav spadet ett nytt uppkok samtidigt som jag kokade upp vatten med ättika (35%). Som tur var hade jag en härva med vitt Z-tvinnat garn kvar sen i våras. Denna åkte först ner i kokande ättiksvatten och fick sen rinna av som hastigast innan jag la den över i lökspadet.

Garnet fick småputtra i kastrullen i en timme medans jag höll på med lite annat på köket, vände det lite då och då så färgen skulle bli jämn, hoppas jag. Efter att ha hängt över kranen och runnit av sig och kallnat så tvättade jag det raskt i diskvatten. Och, det fällde inte alls, kanske det fungerar med ‘beting’ ( är det det det kallas?) med ättiksyra..

Se vilken gyllen ton min lökfärgning fick där det ligger bredvid det andra Z-tvinnade garnet från i våras, det som jag färgade med Kool-Aid. Ska säga att det här ger mersmak, nu blir det bara att ta fram sländan och börja spinna igen. Till våren ska lagret med vit och grå ull vara så fullt att jag kan färga med björk och annat! Det är nästan så jag tar ficklampan ( det har ju redan blivit mörkt ute nu, kl 20.15..) och går ut till komposten för att spana efter alla dom där små rödbetorna som jag inte orkade ta in när jag lagade gratin i lördags. Gissa att jag har lust att färga med betorna också. Kanske blir det imorgon om jag hinner. Det går ju hur fint som helst att koka spadet en dag och färga en annan. Och hur kommer garnet se ut när det torkat ? Spännande .. Inte kom här och säg att hösten är trist, att vi går mot en tung mörk tid, för en trädgårdsfantast som mig betyder det i varje fall att jag äntligen kanske får lite fart med mina andra hobby’s!

( men klaga på mörkret ut i november gör nog jag med..)

Rödbetor och blåbär

 

Igår kom äntligen mina rödbetor upp av backen. Men vad ska man göra med 20 rödbetor om man inte orkar sylta? Jag kokte upp dom och lagade en form som jag hittade på nätet, jättegott. Men herre gud, händerna ser inte ut. Idag kom jag på att jag borde sparat vattnet till garnfärgning. Hm, nåja, det ligger några små kvar på komposten så vem vet..

 

Kokade, skalade, skivade kom dom in i ugnen tillsammans med oljan från fetaostglaset. Fetaosten hade jag på på slutet och bara för att göra det extra gott tog jag lite Jarlsberg på toppen också. Helsmaskigt, men när det var färdig så var alla för hungriga för att vänta på fotografen.. Serverades til grytbitar i sursöt sås. Något jag måste komma ihåg om jag gör detta en gång till är salt!! Det glömde jag men det var ju gott ändå, en annorlunda smak på potatisgratängen så att säga..

 

Något jag hann föreviga var efterrätten. Blåbärspaj. Plockade av 8 dl av mina amerikanska blåbär. I år är det massa bär.