Jag har verkligen inte turen med mig nu om dagen. Jag vet ju så gott att jag inte har en spinnrock som klarar dom tunnaste trådarna men vad hjälper det när jag drömmer om lacegarn..
Kammar och kammar mina tops, grön och turkis merinoull från Spinnvilt tillsammans med den ljusgrå australienska merinoullen jag beställde från tyskland..
Så sitter jag här och spinner i några dagar, tycker kombinationen ser så fin ut, mjuka övergångar och gott blandade färger i ulltussarna. Men allra redan på det här fotot ser jag ju katasrofen! Efter detta har det kommit dubbelt så mycket på spolen.. Spinner man så här tunnt MÅSTE man hela tiden flytta tråden på spolen så det blir jämnt, hm, glömde jag det??
Så händer det, tråden vägrar rulla sig mera upp på spolen och jag tar den ut för att kedjetvinna tråden till ett tretrådigt garn. Jo da, självklart. Tråden ryker, det finns ingen början, inget slut, jag försöker hitta tillbaka till den sista ändan som måste vara här i någonstanns.. Krullar och slappa trådar..
Jag kan ju inte bara ge upp!!! Klippa av ullen och slänga det! Inte efter så många timmar. Nu har jag timmar framför mig med garn som inte vill av spolen, som ryker, som får en ny tamp att dra i tills nästa gång det ryker.. Detta kommer tillslut bli ett mycket effektfullt garn – om det nu någonsin blir färdig.. När ska jag lära mig, suck..