Törs jag?

Koftan är väl egentligen färdig, i varje fall trodde jag det, att den var färdigstickad. Självklart klarade jag inte övertala mig själv till att repa upp den, synd kanske, för nu blev det en kofta i supermegasize. Till och med för stor till mig. Men den är skön, kan säkert värma mig inne nu som det har bivit så kallt.

Alla infodringar är stickade och kanterna sydda. Knapplisten är på plats den också men det garnet kunde gott ha varit lite tjockare. Nu skulle jag bara fästa alla trådar, det är ju en del när man stickar randigt… och sy i mina sammetsband.. det där jobbet som jag inte är gillar helt att göra men som gör mig så stolt och glad efteråt när jag är färdig.

Men så var jag tvungen att ta en paus, prova koftan, och då kom jag på… Törs jag alltså, törs jag repa upp en bit av koftan på båda sidor och sticka fickor? Det känns lite svårt och osäkert eftersom jag inte stickat med den tråden som jag annars har med när jag ska sticka tummen på vantar. Men visst borde det gå?

Men eftersom jag känner mig så rädd och osäker så har jag först nu bara plockat upp maskor och börjat sticka fickpåsen. Själva öppningen var jag för rädd att börja med. Nu kan jag sticka mina två fickpåsar och resårkant först, då kan jag ju fortfarande ångra mig..

Mitt emellan mina två rader med upplockade maskor ligger alltså en rad maskor och väntar på sitt öde. Törs jag? eller törs jag inte??

Supergod middag!

Söndagsmiddag - Jordärtskock gratäng med stuvade trattkantareller och nackekotletter:

Skrapade, skivade jordärskockor (varvat med några potatisskivor) lägges i en oljad form og får stå ca 20 min i ugnen, 210 grader varmluft.

Nyplockade, frostnypna (mannens guldfynd!) trattkantareller förvälles och stuvas med 1 dl grädde + 2 dl mjölk. Stuvningen smaksättes med timjan i tillägg till salt och peppar.

Stuvningen slås över jordärtskockorna och formen får stå ytterligare 20 min i ugn.

Riven Appenzeller ost (eller annan vällagrad ost) strös ut på toppen och formen får ca 10 min till i ugnen tills färgen bir gyllenbrun.

Nackekotletter stekes i pannan tilsammans med rosmarin (+ salt, peppar). Vänd kotletten när den röda saften börjar pippla ut. Lägg kotletterna över i en form och ställ i ugnen medans du fixar grönsakerna.

Grönsaker (vad som finns i köket..); böngroddar, ärtor, lök, minimajs och paprika fräses med fett i stekpannan. Krydda lite extra med rosmarin. När grönsakerna börjar bli glansiga och mjuka hälles ca 0,5 dl Balsamico vinäger över, rör runt i grönsaksblandningen.

Snabbt, innan all vätska kokat bort, tillsätt ca 1 dl Creme fraiche och rörs ut. 2 msk Mango Chutney tillsätts för sötmans skull, gärna den bengaliska eller annan stark.

Låt det hela puttra en stund i pannan innan hela röran hälls över nackekotletterna och får stå i ugnen tills jordskockorna är färdiga, ca 20- 30 min.

Ja, ja, borde säkert garnerat med något färsk vid sidan av.. men det smakar himmelskt

Hur snäll måste jag vara ??

Ja, hur snäll måste man vara ett helt år för att tomten ska uppfylla julklappsönskningar? Har jag varit tillräckligt snäll och skötsam?

När man sitter timme efter timme och kardar sin ull med handkardor önskar man sig fort en elektrisk kardemaskin. Jo, dom finns, men dyra… Nu önskar jag mig en av tomten, snälla…

Men det hjälper kanske inte mig lika väl. Så tilltrasslade som mina ull lockar blev i färgbaden… fungerar nog inte speciellt bra i en sån maskin lika väl… men man får leva med hoppet!

Spelull, färgad med lav

36 gram/ 126 meter (350 m/hg) tvåtrådig spelull, färgad med V.’s grå lav, som växte på en gran i somras. Blåslav.

Färgen (svårfotad..) blev lite så där brungrågrön. Denna lade jag i salmiakk (amoniak) efter färgningsbadet.

Dagens middag, sista från köksträdgården i år

Det tycker jag inte är en dårlig skörd. Jordärtskockor, morötter och rödbetor. Mer än nog till en mättande rotsaksgratäng, och det så sent ut i oktober. Ja, den lediga dagen tillbringades ute, vädret var ju fint, fast det ska erkännas, kallt..

Jordärtskockor blev det många av i år också. Vi har ätit soppor och pureer, och idag som gratin alltså. Det smakar fantastiskt med kortrest mat, inte hade dom frysit under marken heller, fastän det börjar bygga sig upp en sula av tjäle.

En dag ute gör gott. Frisk luft har jag inte fått så väldigt mycket av den sista månaden. Tänk att det ska vara så svårt att gå över tröskeln och ut igen när man först har kommit hem från jobbet. Från tidig vår bor jag liksom ute, om hösten kryper jag, precis som  mössen, in. Så synd, för både solen och luften gör dagen lättare.

Den här mörka tiden vi nu går in i är egentligen något jag tycker om. Tid att odla mina hobbies och inte bara grönsaker. Krypa upp i soffan, smålamper, sprak från elden, TV, handarbete… et sakta lunk. Men så är det ju melankoliens tid också. Många av oss känner nog hur mörkret suger den sista musten ut av våra kroppar. Motivasjon och insats är i bottenläge. Nu trodde jag ju att jag skulle bli lite piggare av alla rödbetor men nix, det är visst inte en grönsak som är rik på näringsämnen. Nåja, Folat då, 43% av RDI, alltid något. Middagen blev i varje fall god och färgen spännande. Hela formen såg blodröd ut, rena vampyrkosten.

Mera garn till koftan..

68 gram/ 270 meter ( 397 m/hg) kardad tvåtrådig höstull

Höstull färgad i sista färgen av Ninas bark. Färgen uppfattar jeg som mer aprikos än det bilden visar. Nu borde det snart vara nog garn till koftan, men det finns fortfarande massa gulaktig ull kvar att karda om det inte håller. Hm, undrar bara vilken färg jag ska ha på knappkanten?

Behov av virkade smådukar..

Äntligen ser huset någorlunda trevligt ut igen. Hela gårdagen gick åt till städning. Krukväxterna har fått omsorg och några fönster har blivit renare. På vardagsrummet är det dammtorkat och lagt på rena dukar, men hjälp!!! Var har alla smådukar tagit vägen?? Tog bort dom när jag städade sist (hm, april eller något sånt…) och tvättade dom, men tusan om jag hittar tillbaka till alla nu när jag ska ha dom. Det fattas fortfarande två små brickor under lamporna.. Jag har ett svagt minne om att jag gav dom till någon, det är ju bara att virka nya… men vem?

Tidigare i mitt liv var det helt otänkligt att inte ha en virkning på gång, men nu tar det emot ser det ut till. Nåja, jag hittade fram till ett gammalt mönster, dom här rutorna fungerar lika bra till en liten duk som till ett kuddfodral. Men jag måste ha varit trött när jag började på den första, eller har det med min ovilja på trippelstolpar för mina blev inte helt lika.

Men det spelar ju ingen roll. Egentligen ser dukar finare ut när dom är lite tätare i sammanvirkningen. Så återstår det bara att se om dukarna någonsin blir färdiga.. Mönstret är som vanligt ett utklipp från en gammal Allastidning….

När jag slog upp virkbeskrivningen så hittade jag förresten dom här två. Undrar om inte det kan vara ett försök att virka mormors gardinspetsar, eller vad tror du mamma? Du har säkert kvar någon av gardinerna och kommer kanske ihåg hur dom ser ut.

Ska nog erkänna att det kändes riktigt mysigt att sitta i soffkroken med virknålen igen…

Trä, små knappar..

Tre små knappar av trä. Närmare bestämt körsbärsträd. Jag roade mig med dom i somras. Sågade av små cirklar av en avkapad gren och slipade med sandpapper tills jag tyckte det var nog.. Eftersom jag sågade för hand och knapparna inte skulla vara så himla tjocka får jag väl erkänna att dom blev ganska olika, men vad gör det?

Borra hål i dom var inte möjligt. Nog har jeg så tunn borr men dom gick ju inte att fästa i bänken så jag kunde borra. I stället skruvade jag in en skruv så det blev ett hål och rullade ihop en bit av sandpapret som jag kunde ‘slipa’ hålen större med. Med lite knåp gick det också.

Med lite antikvax blev dom ju riktigt fina. Nu när jag polerat dom undrar jag om inte dom här tre träknapparna ska få bli knappar till kofta, vem vet? Kul var det i varje fall när jag hittade dom på hyllan, jag hade ju helt glömt bort dom. Är det sååå länge sen sommar och semester alltså, eller är det minnet som är så kort?

UFO–det går trögt med koftan..

Ja… inte har jag kommit långt längre på dom sista två veckorna om jag ska vara ärlig. Men om det har med tiden jag har haft till stickning eller om jag ska skylla på garnbristen är jag inte helt säker (eller enig..) med mig själv om..

Det kan ju kanske också hänga ihop med att jag inte är helt enig med mig själv om jag ska repa upp nästan hela tröjan, undrar om det inte blir till det.. nästan… för jag irriterar mig hela tiden över den riktigt gula randen på bara två varv, och jag irriterar mig över att inte färgerna höll till alla tio varv på ärmarna.. Nu har jag ju smultronullen också, kanske lika bra att bita i det sura äpple och börja ‘frogga’ direkt, stickar jag ännu längre så blir det ju ännu värre med självövertalningen. Är man inte nöjd med resultatet halvfärdig så blir man inte nöjd när man blir helfärdig heller…

Nu ska koftan få torka, men sen så…

…. sen så är den äntligen färdig. Nu börjar det bli så kallt att det blir för dumt att inte använda den.

Sammetsbanden har jag sytt i, så som jag vill ha det. Koftor ser ju både finare ut och håller sig bättre då. Men nya glasögon…. jag borde nog tänka på det. Jag ser ju inte nålögat längre..

Koftan har legat länge och väntat på det sista ‘finish’. Färdigstickad var den ju allra redan 15 juli…

Smultronblad med bilder!

224 m/ 56 gram (400 m/hg) tvåtrådig höstull. Färgad med smultronblad.

 

‘Smultronblad med alun i järngryta’