Fokus skriver Suss, igår kväll tog jag fram kameran och försökte fokusera på ljusen som brann i mitt köksfönster. Helt lätt var det inte att fota tycker jag..
Men, ju närmare jag flyttade fokuset desstu bättre gick det.
Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai
En härlig känsla, när kvällen kommer och man har plockat av bordet. Disken är färdig men ljusen får brinna ett tag till. Hela familjen samlad och två ungdomar till, vilken trevlig middag. Inte behöver man vara ute och äta på restaurang för att njuta. Såna här dagar när man hinner en massa, huset, körtur med sonen, tulpaner från Plantasjen, f(ick med mig vasen hem därifrån också..) och såjord! Nu tror jag faktiskt jag har ett hopp om att så i morgon. Veckans inköp är avklarade. Jag har börjat med veckomeny från lördag-fredag. Det gjorde jag innan när barnen var mindre, då såg dom till att vara borta hos kompisar varje gång det stod fisk.. Nu är jag igång igen men inte vecka som minsteman påpekade, jag har lika så gott lagat meny för hela månaden. Inte en dag med samma rätt, det är nästan den största vinsten. Hela eftermiddagen har mina gamla godingar härjat i högtalarna medans jag dansat med damsugaren. Musiken fick stå på när jag satt vid spinnrocken också. Orkar man höra musik har man det bra tycker jag.
Dela dina Helgegleder hos Vivi,
Det är något som händer när man kommer hem från jobbet och det fortfarande är ljus. Man går inte helt ner i knäsänk på väg upp till köket och espressomaskinen. Jo då, kanske lite svaj i knävecket fortfarande för dagarna är ganska grymma, men man kryper jo inte längre upp..
Så till kvällskaffen idag kan jag njuta några kalasgoda kakor, nybakta, härligt. Ja, inte sån att dom fortfarande är så varma men dom blev faktiskt bakade FÖRE middagen, inte illa. Kakorna är Birgittas apelsinkolasnittar ( ++ ), ja, jag har aldrig kunnat hålla mig helt till ett recept (typiskt mig..) utan måste alltid trixa lite. Ett ägg i din kakdeg, Birgitta, var allt som behövdes för att jag skulle kunna laga klickkakor av dom i stället. Och lite hasselnötter… sen hör man från skaran av husets herrar – knallgoda cookies!
Så nu så, ska jag sätta mig lite. Man kan ju inte låta vårkänslorna helt få styra ännu. Men nog märks det att det var ljust när jag parkerade bilen i morse och att ljuset höll i sig långt ut över eftermiddagen. Nu vänder det ordentligt, vi går åt rätt håll. Nu vänder saven långsamt tillbaka.
Bara lite synd, men bara pyttelite alltså, är det att man ser hur skitiga fönstrena är också… nåja, ingen rosor utan taggar..
Ja, har man en massa kompledigt som ska ut har jag kommit på att onsdag är en bra dag. Visst hade det varit fint med fredag eller måndag så man får tre dagar sammanhängande men ärligt talat, onsdag, perfekt. Hur trött hinner man bli med två futtiga dagar på jobbet? Det får så vara det blir större tryck när man är där, denna onsdagen är ju tänkt att vara bara min..
Efter omorganiseringen har jag fått nya kollegor på jobb, avocadoätande kollegor. Tydligen är det en populär lunch just nu, och jag glädjer mig och samlar in alla kärnor. Idag skulle det färgas igen, (utan salmiakk!). Idag skulle jag ju baka också, Birgittas apelsinkolakasnittar, det blev det inget av idag heller.. Har man en dag till sig själv blir det inte mycket nyttigt gjort.. inte ännu i varje fall..
Ja, tänkte jag mig inte det, jag har spunnit lite till.. Men det är ju inte alltid jag kan ta bilderna utomhus. Johannesörten har nu blivit sex olika garn.. Och jag har skottat lite, vårsolen gjorde ju inte direkt lusten alltför stor att bara vara inne..
Fast någon timme i köket blev det också. När man har kraft och energi är det kul tycker jag (även om jag aldrig fiaxade dom där kakorna…) Den gråa färgen som min älgskavsrisotto fick av rödvinet ser ju ändå ganska bra kamoflerad ut under bacon/ squash röran. Med brie och avacado och lite annat runt så blev det faktiskt riktigt bra ändå. Solen skiner, man får sätta lite färg på tillvaron, då blir allt genast bättre.
Ja, och jag fick ju en kärna till ner i glaset till nästa försök..
Jo då, den största fritidsysselsättningen jag har är fortfarande spinning. Jag har ju setat några timmar vid rocken så gott som varje dag. Det här är en del av den ullen som jag färgade med Johannesörten i somras. I somras ja, det känns så långt sen, och så långt kvar men idag har vårsolen varit framme. Det borde ju hjälpa lite på energinivået så vem vet, kanske man orkar större insatser bara förkylningen någon gång släpper taget?
Ja ja, imorgon är en ny dag med friska ark.
Stadig, ja, jag försöker alltid laga ting stadigt nog. Som trappräcket hemma, när vi flyttade in var det inget räcke här och då går man inte speciellt tryggt och stadig ner för trappan om vintern. Efter att min niece ramlade utför och bröt armen när hon var liten har jag försäkrat mig om att man ska kunna gå stadigt ner om det så ligger en massa is i trappan.
Pergolan tyckte jag också jag byggde så stadig när jag satt den upp. Huvudbjälkarna blev 2’x4’ tum och det ska väl tåla lite. Det gjorde den också i många år men nu i vinter var det slut. Den tålde helt enkelt inte all den snö som kom före jul.. Nu blir jag tvungen att hitta på något stadigare till våren för Pergolan ska upp igen. Tur i varje fall att sidorna håller så bra, stadiga, så jag behöver bara göra något med taket tror jag.
Så har jag tillslut lärt mig att ska man bygga en spaljer ute som ska tåla både klätterrosor och Clematis i tillägg till snön så gäller det att bygga den stadig nog. Rejäla impregnerade matrial är numera ett måste och jordspjut. Då håller det längre..
Och cement, rejäla kanter i köksträdgården som håller jorden på plats. Då blir kanterna stadiga. Men som man ser på ena hörnet så är det lika väl inte alltid stadigt nog, cement kan också spricka upp..
Men hur det är så är fortfarande cement det mest stadiga byggmatrial jag vet. Ska man laga en nå låda till jordgubbarna så är det bäst att laga en stadig sula med cement under. Cementen har ju dessutom fördelen med att den är stadig nog som trappa när man ska kliva runt mellan grönsaker och bär.
Så förra sommaren, precis som alla andra somrar, var jag stadigt ute med murhinken och lagade fler stadiga kanter. Dom små stenarna som jag staplat som kant till perennrabatten på framsidan har nu blivit en fastmurad stadig kant. Hoppas bara jag gjorde jobbet gott nog så den står stadigt nu när snön smälter också.
Stadiga kanter av impregnerade plankor sätter jag upp överallt i trädgården. Jag har tröttnat på all jord som stadigt kommer där den inte ska vara. Stadiga turer till byggmarknaden efter flera byggmatrialer är något som gamlefar får räkna med genom sommaren.
För stadigt är det sån att det kommer med hem flera plantor än vad min trädgård rymmer. Och ska man få plats med flera är det lättare av bygga små stadiga kanter av plank än att stapla stenar..
Det är inte många kvadratdecimeter extra som man behöver om man vill plantera mera. Och den här stadiga kanten ska nog hålla i många år..
Gjuter man sen en stadig stig på utsidan så hjälper det också till.
Tema - Söndagsfoto hos Suss o Kai
Den femte smak, vilken smakfull kväll. I Drammen har vi en restaurang som bjuder på sjurätters både mat och vin. Lördagskvällen tillbringades här tillsammans med goda vänner. En sann både helge-, mat-, och vinglädje!
Själva lokalen har en charmig interiör och har man som vi turen att får bästa bordet lite undan den mesta trafiken så är upplevelsen komplett.
För mig som älskar grönsaker var det bara helt toppers. Morötter i alla dess tänkbara former. Speciellt morotschips måste jag hitta ett recept på, så mycket godare än dom av potatis.
Vaktel, har jag någonsin ätit vaktel? Jättegott. Kommer den den också med jordärtskocker, ja… tänk er själva..
Så min klara höjdare, finns det en variant av persilja som jag inte gillar? Nej..
Vinglasen kommer fortare fram på bordet än det jag hinner tömma. Jag tycker egentligen inte så mycket om vin, erkänns, men ihop med maten smakade det fantastiskt.. Undrar om det var en druva vi inte drack igår (och det känns idag…)
Den lilla detaljen, persiljechips. Vilken uppfinnelse, gissar att familjen kommer få en del nya spännande varianter till sommarens grillmiddagar..
Och lax, mums fillibabba, till och med skinnet var ätligt..
Oxe, fylld med tryffel, ja den gick fint ner den också, är biffen så här smakfullt serverad så är den faktiskt god. Men sen skulle det ha varit en ost tallrik som god nummer sex. Kan det ha med Getosten att göra att jag glömde det bildet? Jag klarar inte helt smaken men med god vin till så försvann geten som fäster sig i näsan..
La grand finale med rödbetor. Har väl egentligen alltid tänkt att röbeter passar bra till sött men att det skulle vara så gott,? Röda vinbärsorben blir nog utbytt mot rödbetor nästa gång.. Ja nu sitter jag kvar med många idéer, inte det att jag tror jag kommer igenom en sjurätters middag åt familjen någon gång, men konfitera, den har jag slagit upp, det kommer försökas på grönsaker framöver.
Ett sent bidrag till Helgegleder hos Vivi, sent men gott. Men jag erkänner att foto med Iphone inte var det lättaste just den här kvällen…
Om än det känns mörkt ibland så är där alltid ett litet ljus i tillvaron, man måste bara se lite extra gott efter.
Och när man först får syn på ljuset blekes det mörka och tycks inte så tungt längre..
För just som det känns motsträvigt tittar en liten solstråle in genom köksfönstret och gav mig lust att fortsätta städa..
