Snabbmat på italienska

Dette ser bare for herlig ut, pizza på 2,5 minutter. Litt sulten mens du venter på bussen? I med noen mynter og du får en helt nybakt pizza, rett ut av ovnen :)

Jag behöver INTE frysa

Framme, första doppet är gjort. Semester, ljuvligt :)

Grå lav på plommonträd

344 meter / 101 gram ( 340,5 m/hg) tvåtrådig höstull.

Färgen belv orange, helt klart, kanske med lite beige i sig, men inte det minsta gul. Men höstullen var otrolig svår att karda, jag höll på att ge upp flera gånger. Fastän jag plockade bort många små tjocka, tovade ull klumpar när jag kardade blev garnet ändå lite ojämnt och med små ojämna klumpar. Färga ull lockar är inte det lättaste. Egentligen borde jag spinna ett lager färdigt garn av ullen innan jag färgar mer nästa år. Ja, ja, garnet ska användas i koftan jag börjat sticka.

Bilderna från i sommar visar ju inte riktig färg. Så denna högen som ser så blass ut hade mera färg än det ser ut som. Den grå laven, som växte på det döda, murkna plommonträdet i grannens trädgård, fick puttra i järngrytan länge. Höstullen färgades utan betmedel. Nu som jag spunnit garn och tvättat i Milo (ull tvättmedel) kan jag konstatera att färgen stannade kvar. Garnet fällde inte ut någon färg alls i tvättvattnet. Ullen som låg i en påse på kontoret efter färgning har haft en lukt av rök, eller gammalt bål, så jag sköljde garnet i ättika också på slutet, då försvann det mesta av lukten. En erfarenhet har jag fått; om jag ska färga ull någon mer gång (nästa sommar?) så ska jag notera mig bättre både vikt, mått och tiden som gick åt. Man glömmer så otroligt fort.

(Natural dye with Lichen from a Plum tree )

Idag var skogen full av små bruna svampar ..

Nej, inte var den full, men jag hittade någon. Kanelspindlingar, tänk vilka häftiga svampar. Jag hittade nog inte mer än 12-15 små med röda skivor under hatten men nog gav dom färg. Mer än jag trodde!

Till vänster, det första lilla doppet. Jag trodde inte några få svampar kunde ge sååå mycket färg så jag la inte ner många tussar i färgbadet. (Alunbetat, med svamparna kvar i spadet..). Till höger är färgbad nummer två, riktigt mycket färg kvar där också. Nu hade jag i mer ull än i första badet, jag såg ju hur rött det blev.

Så det tredje badet till vänster, fortfarande tillräckligt mycket färg kvar för att färga ullen laxrosa. Otroligt! Idag var jag på svamptur med svampföreningen som min man nu är medlem i. Där fick jag hjälp att känna igen dom, nu kan jag dom tror jag. Eller trodde rättare sagt. För jag hade en liten hög svamp till vid sidan av, inte mer än ca 15 det heller (och vi snackar om pyttesmå svampar!). Nu vet jag att några av dom var gulskivliga spindlingar men resten var tveksamma saker. Jag la oansett ner alla dom i kastrullen med dom rödskiviga, bära eller brista, men färgbad fyra fick i varje fall färg det också, faktiskt otroligt likt bad tre. Nu ligger ett femte bad och godgör sig över natten, hoppas det blir färg av det också. Klockan börjar bli så sent att jag ska halvsova framför TV,n. Då passar det dårlig med sjudande kastruller i garaget…

(fjärde badet, inte helt utan färg )

Det här kan man bli avhängig av känner jag. Nu har jag inte tid till jobbet mer, och inte Italiensemestern heller tror jag, nu vill jag plocka svamp… Fast det går ju inte… I bakre rad är förresten ull från några av tickorna jag plockade förra helgen. Dagens svamptur ser mer glädjande ut tycker jag. Men blev det höstens sista?

Hur ska jag lagra allt nu då?

Nu, när jag är klar med den värsta färgningen i sommar, har jag hela kontoret fullt av små fryspåsar med olika färgade ulltussar. Otroligt så mycket det har blivit! Men, om jag tänker mig riktigt gott om så har jag tillsammans beställt 3,5 kg med spelull och 2 kg höstull i sommar så alla påsarna måste ju innehålla ungefär lika mycket… Nu kom det en ny låda i posten, med ytterligare 1,5 kg spelull. Gillar den bäst, den verkar inte tova sig lika mycket (konstigt, hade ju egenligen trott det raka motsatta) och är i varje fall lättare att karda. Försöker fortfarande med svamp och fläderbären är snart färdiga så jag behöver mer ull, faktiskt.

Nu har jag köpt en låda med hela 1000 godispåsar, det var det minsta dom hade hos pappersgrossisten. Men det går långsamt att fylla upp dom, hur beskriver man färgen inne i påsen, brungrågrön? Gyllen begiegulorange? Ull vill ju inte ligga i plastpåsar men fördelen var ju att jag i varje fall såg vad som var i påsen, det gör jag inte nu..  Men jag känner mig rik, efter dom första veckorna med bara gula färger har jag faktiskt nästan inte fått mer av den färgen. Här är det ett virrvarr av olika färgtoner, nästan bara dusa toner, så dom går säkert bra att kombinera med varandra. Men ullen måste först kardas, och spinnas…. bra vi går mot hösten.

Ja ja, bilen igjen..

Nog har det hänt igen, idag var det en hästtransport framför mig som började backa när vi stod i en korsning och väntade på en vänster sväng... Tydligen ser man inte min lilla polo bakom dom stora vagnarna. Plötsligt hade jag hela släpet uppe på stötfångaren. Man kan ju undra vad den tanten tänkte på när hon plötsligt börjar backa, vi hade ju för tusan stått stilla en halv minut! Och nej då, hästen blev inte skrämt då jag tutade för släpet var tomt..
Men ha! Så mycket har man kvar av glädjen att bilen gickmgenom Bilprovningen förra veckan, nu blir det verkstad lika väl.. 

Skogen er full av svampar…

Men färgsvampar, och då speciallt dom små bruna med röd hatt, dom hittar jag inte.. Så många giftiga svampar men färg, nej… det blir det inte mycket av..

Dom flesta svamparna slängde jag helt enkelt men några av tickorna  och taggsvamparna jag hittade har jag gjort några försök med. Både obetad og alunbetad ull, med och utan amoniak, men resultaten ser inte alls ut som jag drömde om.. Färgerna är ungefär dom samma som jag fått ut av alla växter..

Men jag ger inte upp, till helgen får jag väl ge mig ut på ett nytt skogsäventyr, för “..skogen är full av små, små, giftiga bruna svampar…” bara inte just där som jag gick..

Blodamaranten och lite annat som var kvar..

21 gram/  75,5 meter ( 360 m/ hg) tvåtrådig höstull, färgad med Blodamarant

5 gram/ 19,8 meter (396 m/hg) tvåtrådig blandning av resten av den tråden som var kvar av spelull färgad med daggkåpa och den mörka tråden under här. Det började bli dags att tömma spolarna från gamla rester nu..

7 gram/ 37,8 meter (540 m/hg) tvåtrådig höstull

Det här var ju verkligen mycket tunnare, det var det som satt kvar sen jag försökte tömma mina ull lager i våras, den sista ihopkardade blandningen med rester från kamgarnen. Nu kommer jag inte längre ihåg vilken färger det var jag kardade ihop så då kan jag jo lika gärna ta bort det från spolen och hellre sätta ihop något nytt om jag någonsin kommer så långt.. Nu är i varje fall spolarna nästan tomma.

Grått, så grått men inte trist

71 gram /272 meter (383 m/hg) tvåtrådig höstull

Den grå naturfärgade ullen ska egentligen inte vara helt grå, men det ser den ut som. När jag färgade första gången med lupinblommorna stoppade jag ner de grå ull lockarna i färgbadet för att få lite varation. Nu var det väldigt olika gråtoner på ullen så dom ljusaste försökte jeg ju spinna på sländan tidigare i sommar, men det blev ju också mest grått. Därför hamnade det mesta av ullen i en låda och jag glömde bort den. Nu som det närmar sig slutet på lagret av den sista ull leveransen kom den fram igen. Trist kanske med något så färglöst men jag tänkte den kanske kunde passa in i nästa stickprojekt … eller kanske inte…. jag får se. Nu kan jag i varje fall, med gott samvete, ge mig inn på alla färger igen. Dom 270 gram höstull som jag har spunnit fram tills nu håller väl ännu inte helt till en hel kofta…

Färga med liljekonvall

Liljekonvaller har jag i ett hörn av trädgården, egentligen tycker jag det är närmast ett ogräs, men ett vackert sådant när det blommar. Nu ramlade jag över en sida som skrev att bladen skulle ge en fin ljusgrön färg. När jag ändå höll på och rensade det hörnet så åkte alltså bladen ner i grytan. Först bara med en vanlig Alum allt'-i-ett färgning. Resultatet så först mest ljusgult ut men när ullen började torka blev det mera beiget med en del rött i färgen. Ett nytt försök, alum i grytan och med salmiakk (ammoniak) efteråt gav ullen en mer grönaktig färg. Men ljusgrönt, nej.. Färgerna ser i varje fall så behagliga ut att jag ser fram mot att få se det spunnet, misstänker jag kommer gilla resultatet. Liljekonvallen hamnar helt klart ner i grytan nästa sommar igen.

(dye with Lily of the valley)