Ny kofta i startfasen, jag har faktsikt kommit ganska långt i helgen. Vilken underbar känsla att sticka med egenspunnen ull, helt ljuvligt att låta det glida mellan fingrarna og bli till något. Garnet är så tunnt att stickor 3 mm egentligen är lite för stort men jag tar dom ändå, resultatet blir väldigt löst och luftig..
Den andra koftan, färdigstickad, men jag håller på med banden, det kan ta sin tid.. ser som vanligt inte att trä synålen. Dette måste göras på dagtid. Dessutom hade jag inget sammetsband hemma, inget annat än det gröna som ses på toppen.. Nu har jag köpt mer grönt, dom hade inte blått, och brunt band. Klarar inte helt bestämma mig för vilket jag ska ha… kanske bägge?
Nej, efter mars med vårvindar friska så har vädret varit rätt trist i april. Just nu har vi vinter ute igen, det är vitt, allt är täckt med snö. Här om dagen när jag snackade med mamma på Skype hann jag med att se allt väder genom fönstret; snö, hagel, regn, blå himmel, hagel och mer snö…
Jag har som vanligt intrycket av att finvädret är när jag jobbar. Och det gör jag ju nästan jämnt nu efter påsk.. så egentligen gör det väl inget att april slaskar så mycket, hade ju ändå inte haft tid till trädgårdering..
En värmande överraskning postlådan idag. Jag har fått ull, härligt! Både Bertil ullen och Shetlandsullen ska bli kul attt spinna på sländan, mullig mysmjuk är den så det kommer helt säkert bli tunna fina trådar av den. I morgon har jag faktiskt ledigt så det passar perfekt 
286,5 m/ 56 gram. (511 m/hg) tvåtrådig höstull
Kardad blandning av sjögrönt och gula rester från kamningen. Inte den direkt mest färgknalliga ullblandning som finns men jag får hålla ut, jag ska karda ihop mer så länge det finns gult kvar.
Själv tycker jag nog att färgen liknar en god del på favoritkoftan som jag en gång köpte på Gina tricot men här ser det nya garnet lite ljusare ut. Nu har det inte blivit så mycket spunnet heller i det sista (vad tusan gör jag egentligen ??) och framöver blir det väl hellre mindre men jag måste snart ha garn till en ny kofta. Den brungrå restkoftan är snart färdig, saknas bara knapplister men mer om den en annan gång..
Bertilull, låter det inte fantastiskt – så ännu en gång, jättetack
Vädret, typsikt april, 9.e april faktisk. Vad är det, annandag påsk och talet 46.. Inget speciellt med det. Minste sonen åkte tillbaka till militären och flickvännen åker snart tillbaka till England, tomt som bara det i huset efter en vecka alltså..
Åldsta son jobbar, det har han gjort hela påsken, en deadline på jobbet gör att också elektrikerna måste jobba i storhelger. Regeringen och jag fick äta middag ensamma. Känns lite konstigt efter så många middagar med fem runt bordet. Dagens meny; rester av vad som finns. Det blev pannbiff Cordon blue, men det är faktiskt sabla gott. Dubbla pannbiffar fyllde med ost och skinka i mitten. Dessutom hittade vi lite sparris i kylskåpet också så vi led ingen nöd. Värre igår, då var det lamstek. Jag gillar så absolut inte lamkött. Men resten av familjen gör det så det hör liksom till påsken. Ja,ja, jag svälter inte ihjäl direkt då så det är inte synd om mig..
18 gram / 81 meter (450m/hg), blandad kompott av höstull, tvåtrådig..
Har haft det lite kul nu faktiskt, den sista timmen. När jag hade tvinnat ihop det sista blågröna kardegarnet så var det så mycket igen på den ena spolen. Ja, faktiskt på bägge spolarna efter den sista månadens spinning. Jag tog helt enkelt och tvinnade ihop allt ihop och det garnet som satt på sländan efter att jag testat ut olika färgblandningar som jag skulle karda. Tycker nog garnet ser riktigt festligt ut.
44 gram/ 225 meter ( 522,5 m/hg) kardad höstull, tvåtrådig..
Så var jag äntligen färdig med den här färgblandningen, nu kan jag få börja med någon roligare färg. Eller om den är roligare vet jag ju inte, kardat med sjögrönt och dom gula resttustarna. Hoppas på ett grönaktigt garn.. får se, imorgon. Nu ska jag väl snart få hem äldsteman så ja kan få öppnat mina paket! Trots 46 så måste man få vara lite barnslig, eller??..
181 meter/ 37 gram (489 m/hg) fortfarande kardad tvåtrådig höstull
Det är ju så kallt ute att det är lite som inbjuder til trädgårdering just nu, inte mycket man kan göra heller. Så när man först har påskledigt kan ju tiden användas till andra sysslor, som att spinna till exempel..
Den sjögröna ullen som jag beställde nu sist har jag kammat ihop med dom sista resterna av det vita höstullen jag tvättade själv. Även om lådan fylls upp så är jag inte färdig ännu, tänkte jag skulle laga sånt mossgrönt ‘garn’ av allt det vita som är kvar..
Resterna från den sjögröna kammningen har jag kardat ihop med resterna från det blå. Tillsammans med lite vit shetlandsull ser kardeflaken ut så här. Nästan grå med lite blåa fläckar.. Shetlandsullen lägger jag till för att ha några långa hår i ullen också, fastän så lite att jag egentligen funderar på om det inte gått lika bra utan..
219 meter/ 43 gram (508,5 m/hg !!) - tvåtrådig kardad höstull
Något har hänt, garnet som jag inte absolut försökte få över 500 meter blev det! Och det med kardad ull, otroligt! Ska jag skylla på olivoljan som jag plötsligt kom på att jag inte smörjde med längre sån att spolarna snurrar löst och fint utan motstånd..
… eller ska jag skylla på meckingen. Självklart sitter jag så ivrigt trampande på spinnrocken att den går sönder, igen.. Saken i mitten är den bruna grejen som satt i. Jag försökte först byta ut den mot ett gammalt hopprep här hemma ( till vänster) men hur många minuter tror man det satt?? Dags att skruva isär rocken igen och försöka en gång till med grejen till höger, en avklippt bit av en datakabel jag hittade ute i boden.. Nu är rocken så god som ny och spinner snällt (borde nog inte notera mig att jag fick rocken i huvudet när jag ställt den på bordet för att komma åt att skruva av trampan underifrån..) och imorgon kan jag åka till närmaste byggmarknad och se om jag hittar något jag kan använda, fast kabeln fungerar faktiskt, så det så!
33 gram/ 128 m ( 388 m/hg)
En blandning av resterna av höstull, från det blå kamgarnet, rester från det sjögröna (som är kammat men inte spunnit) och lite vit shetlandsull. Jag fick sån lust att spinna lite kardad ull så det sjögröna kamgarnet får nog vänta en god stund till..
I en stor gammal Kockums stekgryta ligger söndagsteken, nybrynt och med ansjovisfiléerna på toppen, sån som mamma sa. Hittade en box i kylskåpet och kom på att jag sett mamma ha det i steken. Ja, självklartvar det salt ch peppar också.. Bredvid steken ligger massor av morotsstavar som ska få puttra med tillsammans med steken (dom morötterna, fastän det är så många, blir det alltid en fight om..). Så det lilla tipset som satte en perfekt extra piff på smaken; ringla över lite sirap!
Sagt och gjort. Familjen (ja, fem stycken faktiskt) klarade utan problemer trycka ner 2 kg slottstek och ingen kommentarer om fisksmak i såsen heller, inte illa. Bara beskjed om att det smakade helt perfekt. Grytan, den är gammal. Min mamma har fått den i arv och nu har den varit hos mig i många år redan. En söndagsstek utan stekgryta är ju otänkligt. Och så gott maten smakar när alla är hemma och på plats, inte en tom stol vid köksbordet. Det ger en skön mätthet både i kropp och själ.
