Lite skrytbilder av de första Rambouillet garnen. När man kommit så här långt och har det nytvättade garnet framför sig, klämmer, kramar och myser med det, så känns det faktiskt inte helt utan hopp men alldeles underbart. Detta blir ett härligt garn att sticka något av en gång.
Har man sen hunnit kamma sig genom en god del vit ull också så vet man att en gång i framtiden så har man faktiskt tro på att man ska bli färdig.
Men först är jag tvungen att bli färdig med det bruna garnet till koftan.
… nästan. Jag trodde nog inte att garnet skulle räcka så här långt heller men nu är det nästan slut. Ärmarna är så långa som dom ska vara och jag har kommit ner på halva rumpan. Jag var ju tvungen att stoppa upp i stickningen och prova den för att se hur den blir och hoppas jag har garn till 10-15 cm till. Jag gillar mina koftor ganska långa. Men då borde jag kanske haft fickor också…. som vanligt får jag väl plocka upp och göra dom sist om jag ska ha några. Idag har jag konsulterat grannen med den goda smaken och fått ‘grönt ljus’ för bruna kanter och krage, var lite osäker på grå eller brun..
Nu har jag inte mycket mera garn kvar och i varje fall inte brunt. Men jag har ull så jag får väl spinna lite mera tretrådigt då. Kan ju vara skönt att trampa iväg med lite inköpta tops också ett par kvällar efter allt sträv med Rambouillet ullen…
På något sätt så tycker jag färgerna på garnet påminner meg om mina fiskar.. orange är nog inte favoritfärgen på kläder men dom här två gillar jag. Hoppas jag inte tog livet av dom nu för idag har jag rensat filtret igen. Men som man ser är resten ganska skitigt fortfarande så det går nog bra. Jag har fortfarande inte helt förstått varför vanlig renslighet kan ta livet av dom små…
Ja ha, så vet jag det. Livlängden på ett par glasögon tycks vara ganska precis fyra år.. I morse när jag skulle ta på mig dom så sprack det ena glaset, snopet! för jag ser ju inte skärmen utan, eller det som står på skärmen då.. Tack och lov satt jag med prosektor hela dagen och kunde fusktitta på storskärmen. Dyrt, sa regeringen. Tråkiga pengar som ska ut men jag var ju bara tvungen att lyfta av röret och boka tid hos optiker redan idag. Glasögon måste jag ha och till min lilla förvåning (ja, lilla förvåning, för jag hade nog innerst inne märkt det..) så var jag tvungen att ha starkare glas. Nu var det ju en kampanj med två par glasögon till priset av ett och tar man med läsglasögonen som jag tiggde med mig – jag måste ju kunna se! så får jag väl trösta mig med att det inte blev så blodigt.. Så hur är det? Gäller sju dårliga år för glasögon också eller är det bara speglar? Dom här på bilden, mina gamla alltså, dom slängde i varje fall optikern rakt ner i soppkorgen, ‘se-på-fan’ lim och eltejp var liksom inte grejen…
(januari 2010)
Dom sista dagarna har det snöat utan uppehåll här, det är väl som i resten av Norden vill jag tro, men det känns skönt, äntligen är det ljusare ute. I dag hade jag tänkt jag skulle gå ut och skotta mig runt huset, jag behöver fysisk aktivitet, lite yin och yang. Sista dagarna har varit ansträngande på jobbet, inte fysiskt men för huvud och själ. Min efterträdare har börjat och jag ska försöka tömma hela huvudet i löpet av två veckor. Det är inte helt enkelt när huvudet känns som en luftballong och tankarna löper runt i sina egna banor. Jag ska lova jag är trött när jag kommer hem på kvällarna. Jag ser fram mot och glädjer mig verkligen till mitt nya jobb, det ska bli jättespännande, helt sant. Men samtidigt känns det vemodigt, ja nästan sorgligt, när man slutar hos en arbetsgivare som man har varit trogen i 17 år. När jag dessutom blev överraskad med en liten fest på torsdagskvällen känns det ännu mera obegripligt, eller begripligt är nog ett rättare ord, det är ingen dröm, det händer faktiskt.
Vad är det en gammal kärring har gett sig ut på??
En del av fårfällen på köksbordet innan den blev tvättad avslöjar alla färgtoner som den har. Från nästan helt vit till mörkbrun. I dag tog jag mig i kragen och tvättade all ull. Nu ligger den till tork på kontoret. Det är mycket trevligare med ren ull på lager än smutsig.
Jag tyckte jag hade plockat bort all rusk som jag hittade innan jag stoppade ner ullen i tvättpåsat. Vattnet blev mera rött än skitigt så det här fåret lever nog sitt liv på röd lera. Men tvättad avslöjar dom småkrusiga, fina lockarna en mängd med annat rusk. Jag borde nog sortera ullen bättre men jag är nog för snål, jag vill ha mest ut av denna ull juvelen.
Lockarna plockas och sträcks ut, redan då ser jag alla små partiklar som är med i ullen. Dom första kardade jag men nu har jag givit upp, kammarna har kommit fram. Resterna från kamningen, det som blir kvar får bli tovade krukor tänkte jag, något annat duger det inte till..
När jag har kammat några rundor är skrivbordsunderlägget fullt med små, små korn, dom vill jag inte ha i mitt garn!
När ullen är färdigkammad och dragen av kammarna ser den nästan perfekt ut. Några små ‘noils’ får jag räkna med. Ullen är så svampaktigt, mjuk alltså, den känns som att klämma på en köksvamp så dom kommer inte märkas om jag inte klarar ta bort alla när jag spinner..
När jag kammat några flak lägger jag ihop dom och drar dom ut i remsor, då får jag fina tops att spinna av. Är inte det här meditation och ett fullkomligt onyttigt tidsfördriv så vet jag inte vad som är det. En klar tillfredställelse är det i varje fall..
Topsen är lätta att spinna av. Jag försökte sortera ullen efter färg så jag skulle få flera toner. Men det var inte helt lätt, så det första garnet får nog en vacker, melerad grånton.
Ja, mellan jobb och sova och när jag inte målat lister, så har jag börjat karda lite av Rambouillet ullen som jag tvättat. Självklart var jag tvungen att spinna några lockar på en slända också, bara för att känna om ullen verkligen var så mjuk som den kändes, och det är den! Snabbt ihoptvinnad till tvåtrådsgarn så är den fortfarande efter tvätt inte mer än knappa 2 mm tjock.
Mjuka, härliga, småkrusiga lockar. Och jag har många såna, över ett kilo. Det måste bara rensas, tvättas, rensas igen och kardas först innan jag kan spinna av det. På vissa ställen var det ruskigt mycket som inte ska vara med…
Vackra färger och härliga lockar är det i varje fall.
För att ge mig själv lite bättre samvete har jag spunnit upp ännu lite mer av ullen som låg på lager och väntade. Den svarta ullen som regeringen kom hem med är äntligen färdig.
Det gäller att skynda långsamt. Själva processen är ju det viktigaste, mysen med ullen och det taktfasta trampandet på rocken. Garnet kommer ju ändå ligga länge i lagret och vänta misstänker jag.
UFO koftan går långsamt framåt. Nu har jag i varje fall kommit ner till ärmhålorna igen så då har jag stickat lika långt som jag hade kommit innan jag repade upp. Det är i varje fall ingen problem att få handarbetet att räcka till, garnet däremot ska bli spännande att se hur långt det räcker… borde säkert sticka ärmarna först..
Julen räcker också hur långt som helst här i huset. Först nu har mina amaryllisar bestämt sig för att blomma, så dom får nog stå till påsken… eller i varje fall någon vecka till.
När man först börjar med något så gör man färdigt. Vi bytte ju ytterdörr och den blåa färgen passade inte helt med den gröna vi hade i farstun. Så då får man måla. Det är ju ganska enkelt men man ska liksom hitta energin och komma igång. Eftersom jag snart ska byta jobb och inbillar mig att jag inte kommer ha tid till något efter det, så var det bara att leta djupt nere i reserverna och hittade väl till slut lite överskott av energi.
Energin behövs ju i varje fall inte användas till städning.. Det nyttar ju lite när hallen ser så här ut. Hatthyllan måste ju också målas, den var tidigare trävit. Skohyllan, eller skobyrån, vet inte helt vad jag ska kalla den, var ju också grön innan så den blev laserad i samma bruna färg som panelen. (skohyllan har jag berättat om HÄR).
Dessutom så har vi ju bytit proppskåp. Nu syns kanske inte det lika bra längre och jag ska få ny strömbrytare och stickkontakt har jag hört. Ny taklampa också faktiskt men den kommer inte förrän i morgon..
Men så, när färgpytsar och målarbyttor först är framme så blev det lister också. För jag skulle ju måla dörrlisterna direkt, hade jag tänkt… på köket och hallen (2010), sovrummet (2012) och badet (2012). Blev det någonsin av? Nu blir det i varje fall! Bättre sent än aldrig, kanske till och med badet nere får vita lister till slut, det är väl sen 2007 eller något sånt…
Julen är ute! Tänk så skönt det är varje gång det händer, storhelgerna är förbi för denna gången. Här i Norge firar man inte trettondagen, vilket på ett sätt kanske är tråkigt för det är en vanlig arbetsdag men på andra sidan så behöver man inte ha lika dåligt samvete för att man slänger ut granen heller..
Granen, alla små tomtar och änglar och inte minst dom där röda julgardinerna som var så kul att hänga upp i början av december. Är det inte konstigt? Just då, till första advent kändes det ombonat, varmt och mysigt med röda gardiner och små stjärnor och ljusstakar i alla fönster, det var då det…
Nu tycker jag det känns fantastiskt med rena fönster (det är ju så milt väder ute att jag till och med fick putsat utsidan av rutorna!) och med ljusare gardiner. Jag blir så glad av mina gröna gardiner. Tidigare var ju köket mera grönt men dom här har jag behållit. Dom passar perfekt för att ge mig lite ljusare, ja nästan vårlig stämning. För nu går det ju åt rätt håll.
Att tyget både är rutigt och randigt spelar ingen roll. Den gången var det två stuvar och höll inte till en gardin med antingen eller… Nu tycker jag bara det är charmigt. Med sina virkade mellanverk ger dom mig ett lagom luftigt uttryck. Jag känner jag blir lika glad varje gång dom kommer upp igen.
Det slaskiga vädret håller jag ute bakom cafégardinerna men ljuset kommer ju ändå igenom. Det gör däremot inte alla nyfikna blickar från vägen utanför, hoppas jag. Men nu tror jag ju kanske inte det är så många nyfikna om jag ska vara helt ärlig..
Om någon skulle vara nyfiken så är mönstret enkelt att kopiera. Lingonkransar på rad, jag härmade efter ett mellanverk på lakanen från gamla Faster Linnéa (pappas faster..). Halva kransarna fungerar bra som uddspets också. Jag gjorde det enkelt för mig den gången och sydde fast det virkade med en kastsöm på symaskinen. Aj, aj, nu får jag lust att virka igen märker jag…
Jag kammar och spinner, men inte verkar det som om jag kommer framåt direkt. Det tar sin tid. Därför kom jag på att jag skulle börja på en ny spole i dag. När den första någongång hade blivit full så hade det nog varit ännu tråkigare att börja på nr 2. Därför får jag varva lite mellan bägge tror jag…
Just nu känns det lite håglöst märker jag. Jag har kanske spunnit lite för mycket i det sista? På nya rocken är den franska ullen som jag beställde för flera år sen. Lite lagom sträv känns den även om den heter ‘mellanfin’, ren terapi tråkspinning med andra ord.
Vad är nu fransk ull? Jag anar inte. Jag försökt spraya lite vatten på den för att se om den visade lite mer av sitt rätta jag då men det blev inte många mera krullar av det..
Ja, ja, orkar man inte göra något vettigare så kan man ju alltid trampa iväg ett par timmar till…
