Det är något med hösten

Man kan äntligen vara inne och mysa igen, i varje fall vid sjutiden på kvällen. Efter en lång helg ute känner jag mig färdig med trädgård och kan äntligen fokusera lite mer på handarbeten igen.

Nu har jag dammat av kardmaskinen jag fick av mamma. Rollags, såna här rullar, kardas och spinns. Hur kul som helst faktiskt. Nu har jag spunnit så mycket växtfärgad ull sista året att jag tröttnat lite på det. Inte det att lagret är tömt, långt ifrån, men nu vill jag göra något annat några veckor..

Rullarna drar jag ut till långa remsor och spinner. Färgerna varierar lite på varje kardflor jag lagar men det får så vara. Jag vet ju faktiskt inte vad jag ska ha det till heller. Det är mest smårester som går åt.

Ganska spännande färger blir det av det hela. En fröjd att se på. En första lek med rollags men helt säkert inte den sista, tänk att jag och kardemaskin äntligen har blivit kompisar. Men så otrolig tunt det blir, Merino och Corriedale är ju inte direkt det samma som den norska spælullen. Tramp, tramp, vilken härlig meditation.. avkoppling.. siesta.. och i kväll är det Bron på tv,en. Fint, för det jag inte får mig i kvällens avsnitt kan jag så på NRK imorgon kväll, så det är bara att rocka på.