Stickad yllesjal, en varm och färgglad kram

Jag har irriterat mig länge på mina sjalar som ligger som stora klippor framför min bröstkasse om jag knytor dom i halsen, eller att dom blir som tre meter boaorm runt halsen och nästan hotar med att kväva mig när jag lindar upp dom, har man sen en “kapuschong”( hur stavar man till det egentligen, mycket lättare på norska = hette…) Därför kom jag på att jag kan starta mitt i sjalen och sticka den så bred jag vill ha den och sedan maska av med jämna mellanrum så den blir smalare ju längre jag stickar den. Nu la jag upp på stickor 2,5 ( rauma finull) och räknade ut hur många maskor jag behövde til 50 cm, det motsvarar ju 25 cm bred för den blir dubbel, den blir som en lång strumpa. ( så stickar man inn alla garnändor hela tiden, alltså ingenting att fästa). Maskade av fyra gånger per varv vart 6.e varv. Efter en stund vart jag tvungen att gå över till strumpstickor, när arbetet vart för smalt. Stickade helt ut till sjalen hade fått en riktig spets. Så var det bara att plocka upp lika många maskor igen på mitten och sticka åt andra hållet. Jag lagade några tofsar och sydde på nederst, inte bara för att jag tyckte det blev sött, men dom gav “sjalsändan” lite mer tyngd så det var också praktiskt.

Den här sjalen är faktiskt lång!!, tilräckligt varm och bred så att den värmer både hals och öron, men den är inte klumpig och otroligt lätt att knyta som man vill ha den.

Självklart kan den stickas enfärgad, men det är så mycket lättare att hålla räkningen på varven när man stickar med ränder. Jag har stickat 12 varv i dom stora fälten och 6 varv i dom smalare, då var det ingen problemer att hålla koll på räkningen.

Kanske en användbar idé för att bli av med restgarn ??...