Om jag någonsin har tyckt att ull skräpar ner medans jag sitter och spinner så har det väl varit Angora ullen, hm eller kanske Lama…, som har varit klart värst fram tills nu. Men, det finns faktisk minst en ull som är värre – Karakul ullen!
Det ser ut som om jag har haft en hund på besök, en hund som har legat och gnidit sig mot min matta bredvid spinnrocken. Det är helt fullt med såna här små hår, överhår, från min tops.
När man sen ska fylla på kaffekoppen så sparkar man bort i lite av allt som är på parketten, vilken samling. Har man tofflor på sig blir det med i hela övervåningen..
Ullen på spolen ser nästan ut som en taggtråd ju och alla oljade delar har små hårstrån som har limmat sig fast.
Skillnaden är otrolig, dom annars så sträva överhåren från norsk spæal ser ju nästan silkesaktiga ut och inte alls så hemska som jag kanske tidigare tänkt. Som en gyllen lock hänger mitt kammade band över pipen och vilar, vilar och väntar på vidare spinning..
Kabelgarn ‘on the go’, ett fyrtrådigt garn, vilken tur att jag utökade mitt spolförråd i september så jag har fem..
Så får jag väl ta fram damsugaren igen då, när jag är färdig…
2 kommentarer:
Ser ut att vara väldigt korta fibrer! Svårspunnet, eller är de de korta fibrerna som ramlar ur`?
Spennende å prøve forskjellige fiber
på rokken. Og ja, det blir en del rusk rundt omkring...her er det hundehår som "flyr" fra rokken.
Siden vi bygger nytt kjøkken er det liten tid til håndarbeid, men jeg prøver å få noen små økter inn i mellom.
Ha en fin dag:)
Skicka en kommentar