För en gångs skull låg fokuset på något annat än våra fiskar i dammen, det svarta rovdjuret har hittat ett annat offer för jakten ikväll.
“- Herre gud! Ska du aldrig låta mig vara ifred??” (nej, det tänker jag inte, faktiskt, alltid är det något som denna katten ställer till med..)
Offret, stackar’n har säkert försökt komma undan en stund för det har varit ett himla liv i trädgården dom sista minuterna. Ett barn, skata tror jag, ensam och rädd.. och monstret som mobbar den..
Vad då ? Jag??? Jag har inte gjort något!..
“- Hjälp!!!”
Ja, först hade jag tänkt gå (inte lätt men naturen är naturen..) men dom där skriken fick mig till att ryta riktig ordentligt till katten och stampa med foten så han stack iväg som en oljad blixt! Fågeln andades ut och hoppade vidare, jag tror inte den klarade flyga. Hoppade bort längs baksidan av huset, förbi köksträdgården, ute av mitt blickfält och… ett par hjärtskärande skrik som varade en liten stund, i trädtopparna kraxar familjer och vänner… jag vill inte veta vad som hände, orkar inte se efter, men den svarta kattan, den litar jag inte på för fem öre!
