Vilken tur jag har!

Vilken kul överraskning när man kommer hem från jobb sent efter den kortaste dagen i vinter. Jag har vunnit två vackra grytlappar till jul, tack snälla Ann-Sofie (Nål,Tråd og Trädgård.) dom ser jättefina ut

Men jag blir så förvånad över tiden. Jag kommer hem, lagar och äter middag med familjen, en kopp kaffe och lite skype med mamma… vips är kvällen nästan slut!

Det får bli en kväll till i soffan med stickningen jag hittade fram till igen. Lagom lat och halvblind, brunt i mörker och mina ögon är inte helt perfekt…

Julstress finns det inte här i huset, här tar vi det med ro, imorgon kväll blir det 100 m häck mot målstrecket, då ska tomtar och gran fram.. men det är då det, idag, vila..

Hallå, hallå! – Hur har ni det idag? Tack, jo bara bra :)

 

Sån känns det, bara bra, tänk så gott det känns långt in i själen när någon tänker på en, när man får såna oväntade guldkorn. Höstmörkret kryper inpå och näsan börja snufsa sån som den alltid gör den här tiden på året. Man har lust att vara inne och krypa ihop och samtidigt ute eftersom dom sista ljuvliga trädgårdsdagarna går så allt för fort och snart är dom över..

Konstigt nog är det också den här tiden av året som jag alltid har mest att göra på jobbet, det är som om skolåret precis startat upp med nya planer och ambitioner, alla planer man tänkt ut genom ett långt sommarlov.  Inte för att jag går på skolan men kanske är det lagren med D-vitaminer vi har byggt upp dom sista månaderna som får oss att bli arbetsamma just nu om hösten?

Så tack, jag har det bra. Och jag har tur känner jag, som får ett så fint paket i posten. Däri låg dom här söta små vantarna och två underbara grytlappar. “Grytlapparna har min mor gjort efter ett gammalt svenskt mönster, passa kanske ditt nya kök?” Tack, dom passar perfekt! Men inte vill jag grisa till dom, dom får hänga till pynt bara glaset någongång kommer upp.  Mönstret är jättefint med sina tulpaner, stickade på små stickor och tunt garn. Väl värda att kopieras. Tack så jättemycket Helena, för dom fina presenterna :)

 

En annan trevlig överraskning som jag fått sista veckan är den här utmärkelsen. Den har jag fått av Mia stickar, det är ju det jag säger, det värmer att bli tänkt på.  Med denna awarden följer ett krav om att berätta sju saker om sig själv. Nu har jag nog berättat det mesta som finns att säga om mig tidigare, men här kommer lite till..

1. Jag tycker mycket lite om tandläkare och vet att jag alltid får inkallelsen till den årliga kollen nu i september, usch så hemskt, i september känns det som om hela munnen är full av hål, i bästa fall blir det väl rotfyllning..

2. Vakum, där är jag nu, har jag mycket som förväntas av mig går jag in i vakum, sätter på autopiloten, kavlar upp ärmarna så går det av sig själv. Riktigt avkopplande faktiskt.

3. Jag laddar inspiration! Jag har sån lust att börja måla igen, bilderna ligger där bak näthinnan och bara väntar på att fästas på kanvasen. Travar av färgrika garn ligger på skrivbordet och bara skriker åt mig,- stick av mig! Ullen är inte sämre den – när har hon egentligen tänkt spinna? Symaskinen ska inte nämnas, jag torkar ju damm av den en gång i halvåret medans jag drömmer om alla fantastiska plagg jag ska sy.. Ja, inspiration saknas inte – bara motivation och startkablar..

4. Svamp, jättegott, kantareller är bland det bästa jag vet. En gång för hundra år sen stannade mitt liv i Israel, men en telefon från mamma som skulle ha fiskgratäng med kantarellstuvning fick mig att sätta mig på första, bästa plan hem! Dessvärre är det inte så lätt att kombinera svampplockning med ormfobi..

5. Kör som en idiot, min lilla Polo tycks vara lika mycket på verkstad som hemma i garaget. Nu är den precis hemkommen efter en punktering… Att någon törs åka med mig är en gåta..

6. Disträ, det blir bara värre med åren. Mitt i en mening kommer jag inte längre ihåg vad det var jag pratade om. Det blir nog en del ‘goddag yxskaft’samtal..Men har man passerat 40 så är det väl lov?

7. Lat, jag har sagt det förr. Jag är lat så det håller, inte bara har jag ett berg med kläder på sidan av sängen igen ( herre gud så fort det fyller sig upp!!) som borde ha gått ner av sig själv i tvättdunken nu tycker jag. Och inte har Hoyorna hoppat över i nya krukor av sig själv heller ännu, fastän krukorna står där, på sidan av den halvtomma jordpåsen, sen en vecka tillbaka. Dårligt dresserade kanske.. Så lat som jag är, så sänder jag inte den här vidare till sju bloggar som jag borde. Alla förtjänar en varm hälsning tycker jag, och jag vill inte välja, det är ju helt omöjligt, så var så god – den är din :)

Så otroligt fantastiskt – jag vann!!

Tänk vad kul, gissa om det känns extra bra just ni, en riktig bank i ryggen, klapp på kinden, spark där bak..eller vad jag ska säga. Just nu behövde jag något positivt, och vad kan då vara bättre än dom här underbara vantarna till Rosenvante. Tack :) Jättekul !!!!

Paj, dukar och solsken

 
Först ett litet recept, från Bonniers Kokbok 2, av Britt Sandquist-Bolin (1982). Min första kokbok, eller egentligen är det ju tre böcker, men, hm, hm.. någon sidor är mer använda än andra.. , Quiche Lorraine, ostpaj, “ Chääschüecheli” eller hur man nu ska skriva dette schweizertyska ord ( schweizertyska är faktiskt inget skriftspråk och jag begriper verkligen varför !! ). Oansett så var det den där konjakskvätten;
 
Ser att jag kom med lite fel mått, det ska alltså vara 1 msk, inte tsk.. Det är nog tur att jag alltid har receptet framför mig när jag lagar paj.. oansett, pajdegen blir verkligen bra!!
  
Så något annat kul. Av en ren slump gick jag in på en sida förra veckan och blev besökare nr. 10 000. Där visade det sig att det väntade en liten gåva till den besökaren  - mig!!! Tack Häxor & Änglar för dina, fina kaffedukar, gissa om jag blev överraskad :)
Så fick jag ännu en trevlig överraskning här tidigare i veckan, denna utmärkelsen kommer från Made by Kafe, tusen tack kära du. Jag vet jag borde sända den vidare till 12 bloggar, men det är så himla svårt tycker jag, det är så många jag skulle vilja ge den till. Om det är någon som har vägarna förbi här och har lust på lite extra solsken i vardagen så hoppas jag ni tar emot denna.

Jumboplassering !

 
Eller tröstpris heter det ju också. Jag älskar jumboplasseringar. Första platsen är för vinnare och allt är inte guld som glimmar, men tröstpriser, det är just det, en tröst och dessutom så värmer dom så där extra gott, för då känns det som om någon har tänkt så där extra mycket på mig. Och premien passar mig så helt perfekt, jag tycker ju så mycket om att sticka mössor. Åremössan har jag länge tänkt att försöka mig på efter att ha sett Kafe sticka i hela vinter ( undrar om du inte har stickat lika många av den modellen som jag har stickat av mina mössor från Sala..)
Vi har trampat i den samma myllan, Kafe och jag. Det var därför extra kul med en påminnelse på kortet, Misteln, vår lanskapsblomma. För mig är det en kär symbol över mina rötter, på samma sätt som Mariarosen. Efter ett långt liv i exil så blir man ännu mera glad i allt som påminner mig om ‘hemma’. I mitt kök har jag dom sista 20 åren haft en Mistel, den är från kermikern på Vallby Friluftsmuseum, men jag är osäker på om den butiken finns kvar.. när jag har hemlängtan hjälper det att tända lyktan.

Tröstpriser, det får mig  att plötsligt komma ihåg en annan jumboplassering, usch så dumt att jag inte har visat den förut för den är helkul. Jag har ju som sagt mycket av barnasinnet kvar. Se på denna läckra giraff som jag vann hos Living next to me. Direkt från Kina kom den i posten tillsammans med en vacker sjal. Kul, inte sant ?

Stort och hjärtligt takk till båda två för härliga premier :)

Tänk så kul det är att få något i posten !

 
   Egentligen är det lite synd att man inte längre skickar brev i posten längre, numera så sänder vi ju i stort sett e-mail när vi skriver. Jag blev så himla gald när jag fick ett brev i postlådan idag, och glädjen blev ju inte mindre när jag öppnade det ( det händer ju att det kommer något i lådan i varjefall men då är det räkningar för det mesta eller en eller annan trädgårdstidning eller bok eller…). Detta brevet var ju inget mindre en ett litet paket och när jag öppnade det möttes jag av en härlig sol som sände varma strålar mot mig !!
  
Grattis Mia till vinsten, stod det. Från SNITSAT STICKAT.Jag hade vunnit i hennes gissningstävling som hon arrangerade för en månad sedan. Gissa riktigt är inte alltid så lätt så det gick som det gick… ganska typiskt mig måste jag säga = se här
Nu blev det så att Mia fick en härlig tovad blomma av Mia, men Mia borde egentligen ha sänt en blomma till Mia för det tror Mia att  Mia behöver just nu..
Tusen hjärtliga tack för den fina blomman !!!