En tur i svampskogen

Vad är det här för något?? Den luktade parfym hela vägen hem från skogen. Svampen eller vad det nu är, är verkligen stor. Plattan under är ju trots allt 40x40 cm! Den växte i ett långt band längs backen, misstänker på en rot egentligen men den såg jag inte..

Ja, inte vet jag, den hade i varje fall några blåa ränder i allt det ljusa när jag skar i sär den så nu ligger den i blöt i glaset och väntar på färgning. Kanske blir det något av den?

Annars hittade jag bara en liten futtig gul svamp som blev röd direkt när jag droppade på ammoniak.. tänk om jag ändå hade hittat flera.. men nu har jag ju ingen ull att färga heller så det var kanske lika bra.

En ticka här, en ticka där..

och ute på mina gamla lådor i köksträdgården växer dom också..

Härliga, dösiga vårslapphet

Nu är det vår!!! Solen skiner och värmer får mig att gå ut. Jag har lust att hålla på i trädgården men ännu ligger det för mycket snö. Klart, en och annan snöfri fläck är det ju men inte så mycket att rota med ännu. I helgen har jag städat, det känns så extra skönt när solen skiner och allt damm kommer fram. Herre gud, vad kommer allt ifrån?? Jag har kommit till INSIKT, förstått, att jag aldrig vinner den kampen. Men det gällar att skynda sig så man hinner få friskluft också. Sticklingar står på vänt att komma i jorden, så långt har jag inte kommit ännu, men krukor och jord har jag köpt. Och bellis perennis,  klarade inte gå förbi en liten kruka och nå får den stå ute och hälsa mig välkommen vid dörren.

Och där, utanför dörren blir jag i stort sett sittandes. Solljuset så efterlängtat gör mig så trött och dåsig. Alla planer om vad man ska göra försvinner liksom ner i en ny kaffekopp medans jag stänger ögonen och bara njuter..

Ja, ja, hoyasticklingarna har i varje fall fått ett vattenglas var så dom inte torkar ut. Kanske kommer energin tillbaka om en timme eller två? Man måste ju hinna njuta också. Jag har ivarje fall hunnit kryssa av något på ‘ska-göra’ listan i helgen.. Med kall klarsynthet, INSIKT, förstår jag att listan alltid kommer vara längre än vad jag orkar/ hinner få gjort.

Och utanför huset står en hink med ull..

Avocadokärnorna som jag hade ner i syltglaset började puttra i värmen från solen. Satte det i fönstret och plötsligt lossnade locket av trycket, det gillade inte mannen som letade efter det ovana ljudet som kom och var första man på plats, han fick alltså torka bort griseriet. Det som var kvar i glaset har stått och sjudit hela gårdagen. Och nog är det en massa färg på vattnet. Men jag fattar och begriper inte hur jag ska kunna lura ullen till att ta till sig färgen. Som vanligt blir resultatet dårligt..

Det är något med ammoniak i färgbadet ville jag tro. Jag har kommit till INSIKT, jag tycker det är för svårt att kontrollera PH när jag inte har dom papperstripsen. Jag får gå på jakt, kanske jeg hittar några någonstanns. Apoteket kanske? Nåja, efter att jag haft ullen länge på spisen igår, låtit den svalna över natten och låtit den sjudit idag också så fick hela färgbadet flytta ut i solen. Kanske det har blivit lite färg mot kvällen?

För i kastrullen har jag ett annat spännande projekt på gång. Dom härliga lystickorna, som också hamnade i glas samma kväll som avocadon, har fått ett uppkok och nu ligger förbetad spelull och godgör sig i färgbadet. Hoppas, hoppas, hoppas!! att den underbara lilafärgen sätter sig fast i ullen nu då..

Nu som våren kommit kan jag ju äntligen stå ute i boden igen med mina färgningar (till glädje för familjen…) När  jag tog fram min lilla spis hittade jag också dom här tickorna som jag plockade i fjol. Vet inte helt vad det är? Slog ut lite ammoniak på den ena, nederst till höger. Färgen ser ut att kunna bli lätt gulbrun, kan det stämma?

Jag tycker faktiskt dom minsta ser riktigt tuffa ut, formen och färgen påminner mig nästan om hovar.. Undrar om det blir en färgning av dom här med tid och stunder också? Nåja, det får vänta, jag har ju fortfarande två sorters torkade svampar till som jag ska färga med, och skalen från avocado…

Borde väl gå ut igen, men… mitt ansikte har nog fått en överdos av solljuset. Nu hoppas jag bara att mina ullfärgningar ger mig något liknande färgen av denna, en liten engelsk pelargon, som har fått platsen på köksbordet. Nu, tillbaka till kastrullen!

Detta får vara min förståelse av ordet INSIKT idag. Flera tolkningar på veckans tema hittar man hos Suss o Kai

Jag blir så rörd att jag nästan gråter..

… när jag kommer hem idag och hittar ett stort, fint brev i postlådan. Tack, TACK, TACK Snälla, söta, rara, goda Anki

Denna underbart omtänksamma bloggerska som redan tidigare har skickat mig den torkade lystickan hade flera svampar på lager. Nu frågade hon om jag ville ha mer. Självklart! Hur fräck man än känner sig så klarar man ju inte säga nej. Man känner sig otroligt rörd av sån omtanke, hur tackar man för något sånt? Idag kom det Sammetsfotad pluggskivling i brevet, så spännande, nu ska jag försöka färga grått av svampen..

Och Rödskivig spindling, jo jag tackar, räknar med att jag kan se fram mot rödtoner också. 30 gram torkad svamp är ju massor, ska verkligen bli spännande att se vad jag får ut av dessa också.

Men som om inte det var mer än nog för att trolla fram vätskan i tårkanalerna så ligger det en bok med i brevet också, Färga med Svampar! Men kära Anki, nu får du sända mig en räkning. Du anar inte vad jag har letat efter den här boken. På biblioteket hittade vi den till slut i en lista men boken var så bra gjömd att det tog en timme för bibliotikarien att hitta den där. Den var min ‘bibel’ i höstas på skogsturer. Jag försökte få köpt den av biblan men det gick ju inte, och till slut blev jag tvungen att lämna den tillbaka igen... Och så, just den boken uppenbarar sig framför mina ögon när jag öppnar ditt brev!! Vilken juvel, du anar inte hur paff och lycklig jag är, .. nej, nu får jag snyta mig igen och torka tårarna… tack, tack, tack underbara du

Skogen er full av svampar…

Men färgsvampar, och då speciallt dom små bruna med röd hatt, dom hittar jag inte.. Så många giftiga svampar men färg, nej… det blir det inte mycket av..

Dom flesta svamparna slängde jag helt enkelt men några av tickorna  och taggsvamparna jag hittade har jag gjort några försök med. Både obetad og alunbetad ull, med och utan amoniak, men resultaten ser inte alls ut som jag drömde om.. Färgerna är ungefär dom samma som jag fått ut av alla växter..

Men jag ger inte upp, till helgen får jag väl ge mig ut på ett nytt skogsäventyr, för “..skogen är full av små, små, giftiga bruna svampar…” bara inte just där som jag gick..

Jag känner mig rik

Jag känner mig rik, som har en familj, en härlig familj. Så extra kul att få fira jul tillsammans med alla. Ja alla på den svenska sidan då, halva familjen, svärfamiljen, fick vi ju inte firat med men sån är det när man är en del av den Svensknorska unionen. Rena sildesalaten som norrmännen kallar våran gamla uniounsflagga för. Tack allesamman för en fin julhelg!

Jag känner mig också rik som kommer hem med en stor burk (det är nog ½ liter här i..) med torkade trattkantareller. Det måste ju tillsvara en bärpåse, minst! Mamma har plockat hela hösten och delade med sig till mig. Sån går det när man är rädd ormar, då plockar man inte mycket själv. ‘-man ska vara rädd om sina huggormar’, säger pappa,’ dom fångar mus’.  Man ska vara rädd om sina föräldrar säger nu jag, dom plockar svamp!

Nu är vi hemma igen. Alla påsar och väskor måste tömmas. Men efter den långa körturen hem är det inte så mycket mer jag har lust till idag. Jag tror jag fortsätter en kväll till hemma på den lata vågen, men mat! – det blir det inte idag.

Ha nu riktigt fina mellandagar vidare. (och faktiskt, vi har fortfarande 20 cm snö!)

Trattar, trumpeter och gula skönheter

Se på dessa härligheterna som mötte mig i köket när jag kom hem från vallokalen idag. Medans jag har tillbringat söndagen med ‘jobb’ har min man hämtat fullt av juveler från skogen.

Hur gott kommer inte detta smaka utöver vintern?

Lite svamp och mycket stolt !!

Jag har varit på svampkurs sista veckan och efter en dyngsur tur i skogen idag, tilsammans med kunniga kursledare, har jag plockat några för mig nya svampsorter.

Kantarellen är ju “enkel”, den känner kanske dom allra flesta igjen men jag kom hem med furu riska, piggsopp, sleipsopp, champinjon och några trumpeter.. Hade jag inte haft sällskap av en hjälpsam dam från svampföreningen så hade kanske ordspråket slagit in;

- alla svampar kan ätas, men några sorter bara en gång…

Ja,ja, jag vet att man ska rensa svampen i skogen, men det regnade något så jäkligt att det blev inte till det. Men det var ju faktiskt lite kul att sitta och pensla svampen när jag kom hem också, så fick jag en liten repetition ( glömde fota min champinjon !!)

Är man på kurs så får man som regel med sig en del nyttig kunnskap hem. Jag lärde mig att svamp ska förvällas i sin egen saft i 20 minuter ( ska man frysa den in så kan man låta det vara lite av spadet kvar och steka färdigt när den ska användas), för svamp är tungt för magen att smälta.

Jag tog smör i grytan efter att svampen kokat “torrt”, kryddade med lite salt och peppar och strödde över mjöl. Med lite grädde och buljong blev det til en himmelsk skogsvampsoppa – och gissa om det kändes bra, att äta denna delikatess efter dagens insats !!

Nu återstår bara att se om det blev denna ena soppan eller om jag äter svamp flera gånger ;) Tror bara inte jag är mogen för svampturer på egen hand riktigt ännu, det är ju så fort gjort att plocka något som är giftigt…

Kantareller – äntligen kantareller !!

 

Vad härligt, äntligen kom det några kantareller till min frysbox också :)