Virkade röda hjärtan

I år tror jag det är många som kommer ha virkade röda hjärtan av bomull i sina juldekorationer. Vilken rush det har blivit till sidan med beskrivningen, helt otroligt. Men det är kul att såna här gamla klassiker är tillbaka på modelistan igen tycker jag. Själv tycker jag som alltid det är ett måste att ha en kruka med ris och hjärtor i hallen. Minst lika viktig som en julgran. I år fick det bli granris i stället för tallriset som jag annars brukar ha.

Efter sista veckors besökare räknar jag med att det finns såna här hjärtan i minst tusen hem.

Skomakarlampan har också fått upp sin krans av hjärtan så nu är det väl snart jul?

Hos oss är det i varje fall bara granen som ännu inte är på plats, skönt med allt som är gjort.

Jo, jag fick något gjort..

Jag satt upp hyllan över fönstret till slut idag. Och, jag har planterat om mina Hoya sticklingar. Så det så, till slut hittade jag lite energi i något hörn av kroppen.. När jag först höll på så tvättade jag fönstren också, satte upp några julgardiner och en stjärna. Nu er det väl lite mera juligt? Men sladden till stjärnan blir jag tvungen att fästa lite bättre ser jag nu på bilden.. Ja då, alltid är det något.. Tidigare i veckan bakade jag lussikatter och några småkakor, så visst har jag gjort något i advent också, men julklappar, herre min … det har jag inte börjat med en gång. Konstigt att julen alltid ska komma den tid på året när man har som minst överskott efter många veckors mörker.. Men man hinner väl med massor i löpet av en vecka?

Ingen adventstid utan…

Nej, det är inte advent utan min adventskalender. Så har det varit så länge som jag kan komma ihåg. En sån här kalender har jag vuxit upp med, förväntansfullt har jag sett hur tomten klätrat längre och längre upp på stegen, snart, snart är det jul. Men i år är jag utan, suck…. för tredje dagen letar jag, högt och lågt, bland alla dukar, gardiner, lådor med julpynt… ja, varenda låda och skåp har jag varit inom.. Det västa är att jag vet jag såg den i somras på ett dumt ställe och tänkte att denna, denna hittar jag aldrig tillbaka till i december.. Så, det blir liksom ingen advent här.. Jag hoppas bara att jag hittar den innan julafton. Någonstans måste den ju vara! Finns det någon synsk som kan ge mig en vink?

Mina barns adventskalender..

Jag vet att jag vist den en gång tidigare men jag gör det igen. Jag blir alltid lika imponerad av mitt tålamod när den kommer fram. Hur kan det ha sig att man fick mest gjort när man hade minst tid??

Bara påsarna i sig själv tog ju sin tid att sy och brodera. Men det är klart, första året lagade jag ju bara 24 med röd skrift. Dom med blåa nummer kom året efter till lillebror..

Jag kommer ihåg att jag satt frenetiskt och broderade i fyra månader så fort jag hade en ledig stund. Mönstret på rutpappret fyllde en hel vägg. Någon figurer har jag lånat från andra mönster, en del av dom fikk bara ett tillägg av en tomtemössa, men många av motiverna har jag faktiskt lagat själv också..

Jag tror egentligen att jag först hade tenkt att jag skulle numrera rutorna men sen blev det påsarna istället. Säkert lite dumt, speciellt om det skulle ha varit flera påsar.. Denna älgen hittade jag i en uppslagsbok, inte helt enkelt när jag skulle rita av den på rutpapper men nog ser den ut som en lucia alltid. Och ekorren fick en lussikatt så klart..

Lite vemodigt iår känns det. Det är 21.a gången jag hänger upp den och säkert den sista gången till barnen som nu är stora och på väg ut av hemmet.. Men nästa jul får kanske jag och gamlefar varsina påsar – det hade varit kul det också… något att tänka på..

Min alldeles egna adventskalender

Nog är vi väl alla barn hela livet och lika barnsliga när det gäller tradistioner och jul..Jag har min alldeles egna adventskalender, en som får mig att minnas min barndom och det pirriga väntan på tomen som ska komma, en dag långt framöver i tid, julafton, hela 24 dagar kvar att vänta, hur länge som helst när man är liten. En knapp månad kändes som ett helt liv!! På väggen hemma hos mamma och pappa har det alltid hängt en sån här bonad. Det är en liten trappa lagad i filt, som tillsammans med adventsljusen till slut leder upp till tomten med den efterlängtade julklappen i toppen. Varje dag hoppar den lilla tomten ytterligare ett steg närmare, det är bara att följa hans väg uppöver mot den stora dagen. När jag var liten kändes vägen så himla lång, nu tycker jag han hoppar minst tre steg varje dag, tiden i advent går ju så fort när man har blivit vuxen..

Det här är en kalender med gamla anor, nostalgi satt på sin spets. Hemma hos mormor och morfar hängde den också på väggen, så blev det lagat en till min mamma och självklart så gjorde mormor en till mig också när det blev tid för mig att flytta hemmifrån. Så liten och så enkel, ingen choklad eller små paket varje dag, men för mig är det likaväl höjden av glägje, att få flytta min lilla tomte, sammansatt av en tandpetare och två små träkulor, är han inte söt i sin julkostym, målad med rött  nagellack ?

 

 

Så enkelt kan det göras. Själva bonaden är av blå grov väv och detaljerna är klippt ut av filt som är limmat på. Trappan har inte klister bakom hela tyget utan det är små fickor som man kan stoppa ner tandpetartomten i.   Min pappa har dessutom infört en ny variant. När vi hade nått toppen av trappan och julafton var över så började han att hoppa nedåt. Nu kom ju tomten aldrig helt ner för som bekant så ‘tjugonde dag Knut dansar julen ut’. Jag misstänker starkt att när mina två snart vuxna herrar här hemma flyttar ut av redet så vill dom också ha en kopi av denna kalendern. Självklart ska jag laga en då, traditioner är inte till för att brytas :)

 

Så har jag fått en värmande award fån Journn’s Hobbyside.

Jag misstänker att hon är en aldrig så liten gnutta avundsjuk på oss här i Norden nu där hon sitter vid Medelhavet och längtar efter julens snöklädde vidder ? Eller kanske inte, för det är ju många skandinaver som lämnar den kalla nord vinterstid numera. Jag tänker i varje fall bjuda henne på en liten smak av hur adventsvädret ser ut i Buskerud just idag. Var så god, Jorunn, njut ;