Vantar eller ullpåsar..

Nej men se här då, nog kan man kalla det en vante när man ser den på handen. Mitt första slutförda försök på tvåändstickning. Helt felplasserad och felkonstruerad tumme, kort och bred. Varma och go’a är dom men dom ramlar nog av händerna första gången jag tar i snöskyffeln.. Spelar ingen roll, stolt som en tupp är jag, fick dom ju färdiga! En liten broderad blomma eller något kanske??

Ack ja, lärdom är ibland svårköpt. Lägger jag dom platt ned på bänken så ser jag ju  hur fel dom är i proportionerna. 80 maskor på stickor 4,5 mm var absolut minst 15 maskor för många. Ska jag göra ett till par så håller det länge med 60 maskor skulle jag tro.. Och ett försök till blir det, detta var ju jättekul. Måste bara spinna mera Z-tvinnat vitt garn först…

Så hade det ju varit fint om någon kunde förklara mig hur tusan man stickar sådana där flätor..

Jag klarar inte sluta..

Fruns knubbiga fingrar får vara modell. Jag klarar bara inte sluta sticka på dom här vantarna. Jo då, det tar en massa tid, inte går det lika fort att sticka den här tvåändstickningen som vanlig mönsterstickning med två trådar. Det har något med den vridningen efter varje maska att göra, och det faktum att man varje varv måste låta tvinnen snurra sig tillbaka. Men så kul det är ! Nu har jag börjat få taget på stickpinnen i höger hand och kanske hade det varit kul med resten av vantarna vitrandiga, men det blir dom inte. Jag har för mycket garn kvar av detta rödbruna som jag vill få slut på.. Det kan ju hända att detta inte bara blev första men också enda paret tvåändstickade vantar..

Så är det ju sån, det dyker alltid upp några kritiska moment när man stickar. Som nu, dags för tummen. Jag la ut maskor i sidan genom att sticka med dubbelt garn i en maska ena varvet och stickade på nästa varv en maska i var av de två. Rätt eller fel? Anar inte, men det fungerade. Tog av maskorna på framsidan och satt på en hjälptråd, baksidan, själva handflatan, där la jag upp nya maskor likt som när jag ökte, helt enkelt med dubbelt garn som jag sedan stickade enkelmaskor av.

Något jag har lärt mig genom åren är att det alltid är lika tråkigt att börja på nytt, som när en ärm är färdig börjar man på nästa. Därför stickar jag alltid bägge exemplarer samtidigt. Byter bara stickning efter en stund. Så också med vantar, därför har jag nu två som jag har kommit nästan lika långt på. Nu väntar några varv och tummen på den första vanten… Bäst att få det gjort medans jag fortfarande kommer ihåg vad jag gjorde !

Tvåändstickning..

Mitt första lilla försök med eget garn, Z-spunnet med stickor 4,5mm. La upp 96 maskor, man kan fundera vad man tänker på . Blev tvungen att maska av till 80 för vantarna hade blivit alldeles för breda.  Det blev inte alls bra. Oansett så fick jag ju öva mig och nu sitter den femte stickan som gjuten i höger hand och trilskas inte alls lika mycket längre..

Därför drog jag ur dom och började på nytt igår kväll. La upp 80 maskor, det blev lagom brett för mina händer. Hade både ett mörkare och ett mer rostfärgat garn från mina försök med Kool Aid. Men, det viste sig ganska fort att kontrasten var för liten, bortslängt faktiskt, så jag fortsätter med vitt. Tvingas nog spinna mer garn..

Kom underfund med att det går mycket lättare att snurra tillbaka garnet om jag la bägge nystan i en plastpåse som fint kan hänga ner mot golvet. Då kan jag ju sticka ett helt varv utan att det börjar trassla sig för mycket. Och nog går det lättare med garn spunnet åt det här hållet. Baksidan ser också riktig ut, tror jag. Det vita garnet är dessvärre lite tjockare för jag har ännu inte fått det lika tunnt på rocken som på sländan, men det kommer nog det också.

Nu återstår det att lära mig flätor. Men dom här vantarna kan ju bli randiga annars så får det bli flätor på nästa par, om det någonsin blir några. Nu ska jag först klara knåpa ihop dom här.. och det här var så kul så nu sätter jag mig lite igen !

UFO, är det så det kallas ?

 

Vad då – UFO – unfinished objects! Nu börjar det bli plenty av det hos mig. Hur gick det till, nu i höst skulle jag ju koncentrera mig om en och en sak om gången, det har jag lovat mig själv! Men inte då, plötsligt så börjar det fylla sig upp. Kanske har jag haft för mycket tid, eller så har jag för lite! det är allt eftersom man ser på det. Jag ska byta jobb och har 45 tim komp.ledigt som jag måste ta ut, och det på tre veckor. Då har jag väl mycket tid ? Men har man gott om tid börjar man på en massa nytt och plötsligt så har man lika väl inte alls tid till något längre.. Konstigt det där. Nu hade jag städat huset och kände mig jättenöjd i måndags. Så var det kompledigt tisdag och varför då inte ta sländan och försöka spinna lite av mina nya fläderbär färgade tops? Blev först tvungen att spinna färdigt det vita som jag redan hade på min favoritslända, 40 gr vit Z-tvinnad ull som resultat. Så gick turen över till topsen, och den hade ju nästan inte tovat sig alls. Inte var färgen stort annorlunda än det första färgbadet som jag betade med ättika heller ( det är den färdigspunna härvan under).

 

Den här gången var jag smart och vägde topsen först och fick två lika ‘tunga’ bitar. Den första halvan är färdigspunnen och tvinnad runt stolsryggen ( man tar vad man har..) men den andra halvan, den är bara påbörjad.. Men på det fotot klarade jag ju faktiskt att få till den riktiga färgen på bilden. Sån rosalila blir fläderbären. Ska erkänna också att jag är tvungen till att plocka ur lite frö som fastnade i ullen ( jag silade ju inte, som sagt).

Allt väl och bra så långt, för jag kom plötsligt på att jag nu har ganska många hekto med Z-tvinnat garn på lager. Jag har ju spunnit garnet till tvåändstickning som jag så envist har bestämt mig att jag ska lära mig. Alltså, efter en härva med Koll Aid färgat garn, nystade upp två små nystan, hämtade strumpstickor (4,5 mm) och la upp maskorna. Säkert helt fel, men jag fick i varje fall en grå kant nederst. Så satt jag och förbannade denna stickning i flera timmar!! Hur svårt kan det egentligen vara att byta garn vid varje maska och samtidigt hålla garnet mot höger, i höger hand alltså? Hur svårt som helst, blir svaret. Mina instickade fingrar vägrar lyssna på mig. Garnet smyger sig liksom omedvetet över på vänster pekfinger om jag inte är uppmärksam!! 7 varv !! och många tårar och tandagnista. Nu ligger stickningen i en påse under soffabordet, jag får det helt enkelt inte till. Nu har det sig sån att Husfliden här hemma kan ‘kursa’ mig i detta, så frågan är om jag inte måste bita i det sura äpplet och ta kontakt, suck..

 

Men låt mig tänka, har jag varit sjukskriven i 2 veckor och legat på soffan? Skulle inte jag virka en pläd med hexagoner? Det ville sig inte bättre än att jag gick tom på det svarta garnet och blev tvungen att improvisera. Började virka runt hela pläden i stället. Himmel och hav så långt ett varv blir då! Nu frestar det inte så mycket att bli färdig, och jag börjar redan känna panik över alla trådar som ska fästas.. Alltså, det bara ligger där, och jag som nästan är färdig..

Jag har gjort en trevlig bekantskap i bloggvärlden ( ja många fler än en då..) men just den här bekantskapen ska jag sticka en sjal åt.  En Multnomah sjal. Det ser jag fram mot, tycker det är så kul att kunna glädja någon annan. Nu kom garnet i posten så då är det väl bara att vässa stickorna och börja. Men så satt jag och lästa mönstret på både engelska och norska. Kom på att jag nog först borde prövsticka det mönstret som är nederst så jag inte gör fel på sjalen som jag ska ge bort. Tänka, tänka. Så kom jag på att jag ju spunnit entrådig Merinogarn förra vintern och att jag aldrig tyckte om den sjalen jag började på. Alltså tog jag en kväll och repade upp den och började sticka en ny, med inslag av mönstret till Multnomah sjalen. Nu tror jag långsamt jag har mönstret i fingrarna och kan börja på den ‘riktiga’ sjalen. Det får bli i kväll.

  

Men egentligen borde jag tillbringa min lediga dag idag med städning och ta hand om mina krukväxter, det har det ännu inte blivit. Solen skiner ute idag, så det blev en dag ute istället. Men först var jag på posten och sände äntligen iväg alla dom Hoyasticklingarna jag lovat, till slut nu när det är så kallt! och hämtade böcker som jag beställt, fulla av inspiration.. Nu går jag förresten och väntar spänt på en spinnrock, hur mycket tid har jag sen till övers kan man ju undra.. inte till jullöparna som fortfarande sitter i vävstolen sen förra hösten i varje fall..

Är det inte fint att vi närmar oss mörka november med all den tid som kommer tillbringas i soffakroken :)

Fortsätter kampen med två ändar..

 Jaha, vad ska man använda en påsken till egentligen, om man inte lära sig något nytt..Gårdagens något misslyckade försök tar inte knäcken på mig så lätt. Lite mera letande runt på nätet gav mig flera ledtrådar. Bland annat någon som skriver att tvåändstickning faktiskt inte är svårt men att det bara är något som ‘fintanter’ säger. Så får jag väl se då, om jag är en ‘fintant’ eller inte, just nu känns det här inte allt för lätt.. 

Garnet snodde och tvinnade sig så jag trodde jag skulle bli galen. OBS! Babyull är inte ett bra garn att försöka ! Men, nu var det ju det som låg i garnkorgen, närmast till hand ( dominopläden..) och det skulle ju bara vara ett försök.. Hade efter en stund känslan av att jag stod där med sländan i handen när jag var tvungen att ställa mig upp med nystanen hängande/roterande. En gummisnodd runt bägge nystan gjorde susen.

Den här gången har jag lagt upp med en hjälptråd (grön, dumt, den syns för dårligt) men lagade ändarna för korta, jag har ju sett hur dom ska vara flätade.. Men jag la faktiskt upp dubbelt så många maskor som igår och likaväl är stickningen lika bred. Stickningen blir verkligen fast när man har garnet i höger hand i stället för vänster. Efter några hundratals maskor får man in tekniken med att trycka till med höger långfinger..Och, Baksidan blir bara helstilig, inte konstigt att det blir så tjockt!

Nu har jag övergått till ‘äkta’ tvåändstickning. Alltså dragit ur ändan från insidan av mitt nysta också, så nu är bägge från det samma, och det var lättare. Nu ska jag försöka begripa mig på aviga maskor, inte helt lätt att se men det är en början..

( Har nästan inte lust att berätta det men – det här är fem timmars insats !! = TTT )

Självlärd är fellärd ?

 

Mitt första försök på tvåändstickning. Självlärd? inte utlärd !! Jag vet för det första att uppläggningen är fel, men jag fick ju trots allt en liten söt kant som av virkade luftmaskor, nästa försök blir med en hjälptråd i en avvikande färg..

Sen är min stickning inte alls fast och orörlig i sidled, jag hade nämligen garnet i vänster hand, nu har jag förstått varför det är så viktig att ‘slänga’ garnet runt stickan med höger hand, då blir maskorna fastare, tror jeg…

Sen är jag fullkomligt klar över att jag borde sticka åt bara ett håll, men lat som jag är och eftersom det här skulle vara en provlapp så bytte jag håll var tredje, fjärde varv när tvinningen blev för stram. Det kommer jag inte göra när jag försöker nästa gång.

  

Nu försöker jag bara samla mest möjligt av kunnskap om denna stickteknik, det är inte så mycket på nätet men jag klarade hitta fram till en smart uppfinning för att tvinna upp garnet igen som hade ‘korvat sig’, kankse något jag kan använda min makapär till, om ingengören hjälper mig..

Annars några bra länkar; Krokmaskan, forum Norge 123, ‘ bagateller.tripod’.. Jag ska samla flera som jag hittar. Men jag förstod i det minsta att jag inte ska sticka maskan före och efter jag har stickat en avig.. Det blir nog flera provlappar innan jag börjar med mitt handspunna garn.. Så fick jag förslag till en bok jag kan beställa; http://www.vavkompaniet.se/boecker.html, misstänker att den snart ligger i min brevlåda ;) Till slut så har jag ju också en kurs som jag kan gå hos Husfliden på Strømsø, men det vore verkligen ett nederlag om jag inte skulle klara det här själv - Envis som en gris!! Har nog en starkt misstanke om att jag hamnar där till slut..