Upprepning

Ja, en riktig upprepning blev det. Den blåa tröjan som jag har stickat på i höst har jag repat upp, det är sån man får handarbeten att räcka länge.. Dom bruna ränderna i det nya koftprojektet kommer från den tröjan.

Det gröna är köpgarn, eller just det här är garn jag fick som reklam faktiskt. Repade upp det jag hade stickat som var tänkt som en sjal kanske men blev inget. Mjukaste Fairytale garn är det så koftan blir säkert skön, om det blir en kofta någon gång..

Inte är det konstigt att jag aldrig blir färdig med något!

Jag blir liksom aldrig färdig med något. Mina stickprojekt tycks räcka hur långt som helst. Nu har jag repat upp igen och börjat på något nytt igen. En gul sjal, eller ännu så länge ser den gul ut. Det tunna, tunna garnet som jag spann för ett år sen som skulle bli till en kofta nu har jag alltså repat upp igen..

Hur tråkigt som helst egentligen för jag hadde ju faktiskt kommit ganska långt. Jag var ju redan förbi armhålorna i början av februari. Då hade jag stickat upp allt det gröna och blåa garnet jag spunnit och tyckte det kändes både bra och fint..

Men så började jag med några varv gult. Gult och grönt, hur vackert är nu det? Att nästa härva var rosaröd gjorde det ju inte mera motiverande att sticka vidare. Nej… jag tror nog mitt tunna garn (500 m/hg) gör sig bäst som en sjal lika väl. Dessutom är jag och den nya spinnrocken fortfarande inte helt goda kamrater (fast vi har nog blivit bästisar då) för jag klarar inte spinna lika tunt på den som min gamla. Alltså klarar jag inte spinna mer garn till den här koftan i mera passande färg, sån kan det gå.

Upprepning blir sockor…

Alpackaullen som skulle bli en tröja, som blev en patentstickad poncho istället, blev aldrig monterad. Gillade helt enkelt inte resultatet. Men nu är det upprepning på gång, igen.. Dyrt garn som jag inte vet vad man kan använda till, så här är det frogging på gång..

Dyrbara, mjuka och varma sockor. När jag satt där och nystade mitt upprepade garn nr 10 eller så där, kom jag på att det var länge sen jag stickade patent, så nu blir det sockor istället.. Dom blir kanske färdiga, kanske använda..

För dom första upprepningarna har jag redan på fötterna, mjuka och härliga, helt säkert inte speciellt slitstarka… men dom värmer gott nu på dom höstkalla golven..

Hjärtan på skaften, ränder över foten och så där helt vanliga, klassiska hälar.. Misstänker det blir flera sockor här i huset, just nu har jag ‘tröttnat’ på koftor, men hur länge det blir till nästa vet man ju aldrig..

Ahh, nog är det skönt med lite småstickningar i bland också.. och som vanligt hittar man aldrig sockorna från förra vintern när man fryser.

Koftan är gott på väg nedöver

Det händer sig att jag orkar sticka lite framför TV,n på kvällen men inte går det fort. Likaväl tycker jag att koftan växer, igår började jag på den ena armen..

Mitt största dilemma just nu är det bruna garnet från bålen som är på väg att ta slut. Jag är inte helt säker på om jag vill ha det blåaktiga garnet i koftan, det samma gäller väl för det gråblå..

Det samma gäller väl i och för sig ärmarna också. Den som jag börjat med har jag stickat med allt av det bruna som var, nu är det bara blåblandat kvar. Men eftersom den här ullen är spunnen så tunn och jag är osäker på om jag klarar det igen så blir det nog lika väl blått nederst, passar väl kanske fint till jeans?

Men så har jag ju den här härvan på lager också, kanske jag först borde använda den innan jag går över på det blå? Inte konstigt att det tar tid ibland, svårt att bestämma sig.. Men garnerna passar oansett så mycket bättre till slätstickning än mönsterstick.

Det är något med vårsolen..

Det är något med vårsolen som tittar in genom fönstren som gör att husmödrar slänger sig runt med både kvast och dammtrasa. När det värsta är undangjort öppnar hon lådor och skåp..

Inte vet jag hur andra har det i sina gömmor men själv har jag ett stort lager med handarbeten som nog kanske egentligen inte helt kan kallas UFO längre men som heller inte är helt färdiga..

Det fattas något, som knappar till exempel, eller så är dom inte helt färdigt monterade, trådar är inte fästade..

Modeller som är stickade efter huvudet, utan ett klart mål i sikte. Så ligger dom där, slängda in i ett skåp och väntar på att någon (jag..) ska få fästat trådarna. För repa upp något som man har använt många timmar på stickning kan man ju inte.. Men jag tror aldrig jag tyckte om passformen, inte till ute-i-trädgården-tröja heller..

Hur många år dom har legat där törs jag inte tänka på. Dom är nog från den tiden som jag tog bussen till kvällsvakterna (och det börjar bli många år sen..) för då låg det en stickbutik på sidan av hållplatsen där jag bytte bussen. Just det här garnet låg där till 5,- nystanet så jag plockade med mig många, tillräckligt till två polotröjor. Att garnet var så billigt hade att göra med fel i infärgningen. Inget av nystanen var helt lika. Så, när jag tänker mig om blev det ju inte bättre av att varven var olika långa, självklar blir ränderna bredare på en ärm än runt livet.. Grönfärgen ser våldsamt grön ut här på bilderna men den är den samma i bägge tröjor.  Nu stundar vårrengöringen, jag repar upp. Garnet är så mjukt och skönt att det nog blir en tröja av det till slut likaväl. Halv eller helpatent kanske, då ser man kanske inte färgövergångarna lika skarp.. Det värsta är att det var många flera där på samma ställe som dom här två..