Kofta nu igen

Kofta nr ??, det börjar bli många nu..Tvättad och torkad, stickad i huvudsak av spælull färgad med röd skivling. (Jag försöker minska mina spunna garnlager!) Dom gula varven är lite olika små nystan jag hade och det grå är norsk helårsull från R. Den fick binda ihop det hela.

Mönstret har jag hämtat från boken Stica efter Svenska Mönster av Karin Kahnlund. Där heter den kort och gott ‘Randig kort kofta’. Eftersom jag inte gjorde den i en färg med ränder som det var i mönstret så har den en god del ‘konstnärliga friheter’.. jag försökte hålla stickfastheten men den blev nog lite väl stor. Ja, räknar med att jag kommer sticka en till i en annen ullkvalitet. Stickor 3 mm, tvåtrådigt garn. Jag stickade på rundstickor, inte fram och tillbaka som det skulle göras i mönstret men det kommer jag göra nästa gång, då blir inte ärmarna lika ‘klumpiga’ vill jag tro.

-“ge dig någon gång, det räcker!”, både med bilder, snö och kyla..

Flera vantar av spælullen

Stickat flera vantar av den växt-/svampfärgade spælullen. Här är det militär grön från körsbärsblad og röd skivling (svamp) som har bidragit med färgerna. Vantarna är alltså rosa och gröna. På insidan av vantarna stickade jag en lite annorlunda mönster än framsidan för variation. Vantarna är tvättade på bilden men ännu inte använda.

Nr 2 är vantar med skaft av samma körsbärsbladsfärgade ull och vantarna med orangeaktig ull färgad av en lav og ljusgrön som kommer från den blå lupinens blommor. Hur färgfast den gröna är i solexponering vet jag inte ännu, vill inte tro den sitter i så länge dessvärre, därav kombinasjonen.

Mönstret til det första paret är den ‘Lilla rutan’ från boken ‘Sticka nordiska mönster’ av Johanna Wallin.Det andra paret är från samma bok, ‘Långdans’ heter det men själva långdansen stickade jag inte, bara grundmönstret.

Förra paret, det första om jag stickade nu i februari, (HÄR), har jag tvättat och använt någon vecka nu, dom blir bara mer och mer fluffiga och mjuka. Lite svårt att se kanske på bilden. Så om första paret blev stickat efter infallsmetoden så är dom två sista planlagda bättre.

Det ser lovande ut..

För någon vecka sen kom dom här torkade svamparna i ett brev, underbara Anki hade plockat och torkat färgsvampar igen till mig. Jag blir så himla glad, tack! Nu är jag ju färdig med all den förra ullen som jag färgade av dina svampar så bara jag hittar någon ny ull så ska jag färga igen.

Rosa, röda, orangeröda och lila färger, det kommer bli hur snygga garn som helst.

Så en dag när jag surfade runt där ute i cyberspace och lästa olika tyska spinnbloggar kom jag över denna, Rosendamen macht was, en blogg med mycket växtfärgning och ulliga inlägg. Jag plumsade inom, skrev en kommentar och hade turen att vinna hennes blomsterfrö som ska kunna ge mig plantor och färger nästa sommar. Härligt.

Cosmea sulphureus, en Cosmos som ger varmt gula till orange färger, och Coreopsis tictoria, en Flicköga som ger mest orange färger men som också kan dras mot mer grön bruna nyanser. Jättekul, nu till våren blir det sådd, redan inne i plantboden vill jag tro..

So, Danke sehr Anne, die Gewinnst hat mir sehr erfreut. Ich will die Samen in Erde bringen so bald wir wieder Frühling in der Luft spüren kann.

Färdig !

Ha, färdig! Det blev fickor till slut på min svampkofta. Stor blev den också, jag som trodde den krympte när jag tvättat den. Fyrkantiga knappar har den också fått. Nu kan jag få börja med nästa kofta, ja, för jag tror nog det blir en kofta igen…

 

Ja ha, sa mannen, hur många har du stickat nu? Åtta faktiskt, tror jag, av egetspunnit garn… och fler blir det, säkert... Denna kommer värma gott i vinter.

Man borde ta en sväng ut i skogen nu

Ullen som jag färgade med Blodspindlingen jag fick i posten har äntligen hamnat i kardorna. Färgen blev inte helt röd men det får jag skylla mig själv för. Jag hade väl i för mycket ull. Men nu har jag verkligen lust att ta en sväng i skogen och kika efter mera svamp. Nu har jag bara den Sammetfotadade pluggskivlingen kvar, den ska nog hamna i grytan idag. Hade det ändå inte regnat ute så…

En regning kväll vid rocken..

… blev det faktiskt till slut en garnhärva i sommar också. Den första färgningen av torkad rödskivlig spindling som jag fick.

Det går långsamt framåt med svampfärgningen

Nu är äntligen bägge färgbad av Lystickan spunna, härliga lila färger blev det. Och så här långt har rödskivig spindling färgat fyra ullbad, dom sista något surare. Gissa om det är kul att karda ullen. Nu är det inte så mycket tid till det men om det regnar några flera kvällar så blir det kanskje garn av dom här också..

Det femte färgbadet ligger och drar sig i ett avkylande färgbad just nu..

Rödskivig spindling

För några veckor sedan hade jag ner svamparna jag fick i ett stort syltglas och fyllde på med lite amoniakk och vatten. Nu skulle man nog inte ha amoniakk med dom här svamparna så jag slog ut det färgade vattnet i en kastrull och färgade spelull med det. Den vänstra högen är faktiskt det första färgbadet, det högra med kraftigare färg är nr 2. Det bästa av allt är väl att jag inte kokat ur svamparna ännu så jag kan fortfarande fixa ett surare bad också. Spännande, då blir kanske färgen en helt annan.

Nu sitter jag inne på sena kvällar och kardar ullen, spunnen blir den nog inte med en gång. Jag håller fortfarande på med den lila ullen av lystickan. Nu som sommaren har börjat blir det som vanligt väldigt liten tid inne och ännu mindre handarbete…

Lila

Första garnet från lystickan är färdigt. Detta är alltså färgbad 2, nu är jag spänd på hur garnet blir från första färgningen.

Härliga, dösiga vårslapphet

Nu är det vår!!! Solen skiner och värmer får mig att gå ut. Jag har lust att hålla på i trädgården men ännu ligger det för mycket snö. Klart, en och annan snöfri fläck är det ju men inte så mycket att rota med ännu. I helgen har jag städat, det känns så extra skönt när solen skiner och allt damm kommer fram. Herre gud, vad kommer allt ifrån?? Jag har kommit till INSIKT, förstått, att jag aldrig vinner den kampen. Men det gällar att skynda sig så man hinner få friskluft också. Sticklingar står på vänt att komma i jorden, så långt har jag inte kommit ännu, men krukor och jord har jag köpt. Och bellis perennis,  klarade inte gå förbi en liten kruka och nå får den stå ute och hälsa mig välkommen vid dörren.

Och där, utanför dörren blir jag i stort sett sittandes. Solljuset så efterlängtat gör mig så trött och dåsig. Alla planer om vad man ska göra försvinner liksom ner i en ny kaffekopp medans jag stänger ögonen och bara njuter..

Ja, ja, hoyasticklingarna har i varje fall fått ett vattenglas var så dom inte torkar ut. Kanske kommer energin tillbaka om en timme eller två? Man måste ju hinna njuta också. Jag har ivarje fall hunnit kryssa av något på ‘ska-göra’ listan i helgen.. Med kall klarsynthet, INSIKT, förstår jag att listan alltid kommer vara längre än vad jag orkar/ hinner få gjort.

Och utanför huset står en hink med ull..

Avocadokärnorna som jag hade ner i syltglaset började puttra i värmen från solen. Satte det i fönstret och plötsligt lossnade locket av trycket, det gillade inte mannen som letade efter det ovana ljudet som kom och var första man på plats, han fick alltså torka bort griseriet. Det som var kvar i glaset har stått och sjudit hela gårdagen. Och nog är det en massa färg på vattnet. Men jag fattar och begriper inte hur jag ska kunna lura ullen till att ta till sig färgen. Som vanligt blir resultatet dårligt..

Det är något med ammoniak i färgbadet ville jag tro. Jag har kommit till INSIKT, jag tycker det är för svårt att kontrollera PH när jag inte har dom papperstripsen. Jag får gå på jakt, kanske jeg hittar några någonstanns. Apoteket kanske? Nåja, efter att jag haft ullen länge på spisen igår, låtit den svalna över natten och låtit den sjudit idag också så fick hela färgbadet flytta ut i solen. Kanske det har blivit lite färg mot kvällen?

För i kastrullen har jag ett annat spännande projekt på gång. Dom härliga lystickorna, som också hamnade i glas samma kväll som avocadon, har fått ett uppkok och nu ligger förbetad spelull och godgör sig i färgbadet. Hoppas, hoppas, hoppas!! att den underbara lilafärgen sätter sig fast i ullen nu då..

Nu som våren kommit kan jag ju äntligen stå ute i boden igen med mina färgningar (till glädje för familjen…) När  jag tog fram min lilla spis hittade jag också dom här tickorna som jag plockade i fjol. Vet inte helt vad det är? Slog ut lite ammoniak på den ena, nederst till höger. Färgen ser ut att kunna bli lätt gulbrun, kan det stämma?

Jag tycker faktiskt dom minsta ser riktigt tuffa ut, formen och färgen påminner mig nästan om hovar.. Undrar om det blir en färgning av dom här med tid och stunder också? Nåja, det får vänta, jag har ju fortfarande två sorters torkade svampar till som jag ska färga med, och skalen från avocado…

Borde väl gå ut igen, men… mitt ansikte har nog fått en överdos av solljuset. Nu hoppas jag bara att mina ullfärgningar ger mig något liknande färgen av denna, en liten engelsk pelargon, som har fått platsen på köksbordet. Nu, tillbaka till kastrullen!

Detta får vara min förståelse av ordet INSIKT idag. Flera tolkningar på veckans tema hittar man hos Suss o Kai

Jag blir så rörd att jag nästan gråter..

… när jag kommer hem idag och hittar ett stort, fint brev i postlådan. Tack, TACK, TACK Snälla, söta, rara, goda Anki

Denna underbart omtänksamma bloggerska som redan tidigare har skickat mig den torkade lystickan hade flera svampar på lager. Nu frågade hon om jag ville ha mer. Självklart! Hur fräck man än känner sig så klarar man ju inte säga nej. Man känner sig otroligt rörd av sån omtanke, hur tackar man för något sånt? Idag kom det Sammetsfotad pluggskivling i brevet, så spännande, nu ska jag försöka färga grått av svampen..

Och Rödskivig spindling, jo jag tackar, räknar med att jag kan se fram mot rödtoner också. 30 gram torkad svamp är ju massor, ska verkligen bli spännande att se vad jag får ut av dessa också.

Men som om inte det var mer än nog för att trolla fram vätskan i tårkanalerna så ligger det en bok med i brevet också, Färga med Svampar! Men kära Anki, nu får du sända mig en räkning. Du anar inte vad jag har letat efter den här boken. På biblioteket hittade vi den till slut i en lista men boken var så bra gjömd att det tog en timme för bibliotikarien att hitta den där. Den var min ‘bibel’ i höstas på skogsturer. Jag försökte få köpt den av biblan men det gick ju inte, och till slut blev jag tvungen att lämna den tillbaka igen... Och så, just den boken uppenbarar sig framför mina ögon när jag öppnar ditt brev!! Vilken juvel, du anar inte hur paff och lycklig jag är, .. nej, nu får jag snyta mig igen och torka tårarna… tack, tack, tack underbara du