Färdig tröja av pälsull ‘tweed’

I mina försök på att reducera garnlagret, blev det ännu en tröja, påbörjad HÄR. Gillar mina ‘tweed’ garnet av pälsull, dom har blivit riktig mjuka och goa faktiskt. Här är det sjögrönt också som blivit med, stickad med flätor och helpatent stickning. Tvättad, centrifugerad och invigen, den här också.

Stickad, blå tröja

Den har varit färdig sen i våras den här men jag har aldrig kommit så långt att jag tvättat den og har fortfarande inte sytt dit knapparna i sidorna. Men nu är den både tvättad och centrifugerad, og känns godkänd.

Det er det blå garnet från den HÄR tröjan som jag stickade en ny tröja av.  Det är bland annat det HÄR garnet, som jag har använt.

Färdig!

Tröjan är färdig och invigd men inget helfoto ännu. Men jag är nöjd, den blev riktig skön.

Färdig !

Sista tröjan är färdig, trådarna är fästade och jag har invigt den. Ute i dagsljus syns kanske inte färgerna och mönstret lika bra men den är jätteskön, faktiskt, fastän spelull ska vara stickigt. Nu är den kanskje det men jag reagerar inte på sånt. Varm och skön är den, och kanske lite för stor, nästa kan stickas lite mindre. Men när dom är så här stora så är dom extra sköna att mysa i.

 

(Dessutom passar ju färgerna bra till hårfärgen. Hmmm… när blev jag såå grå?? )

Tröjan är inte för liten, jag är för stor

Thick’n thin, så kallas det vita garnet som jag spann till tröjan. Garnet ger tröjn ett ojämnt, lite buckligt mönster, eller struktur ska man nog säga. Garnet gör också tröjan väldigt stretchig vilket nog var tur. Det blev också en grön knapp i kragen, jag stickade i ett infall ett litet sprund i polokragen så den måste nästan få sitta där nu.

Tröjan blev faktiskt jätteskön men den sitter som på en öltunna, jag vet. Modellen klär den inte riktigt men det hade inte spelat någon roll om jag hade gjort den större, stretch som sagt…

Ja, hopplöst, ber till högre makter tror jag… Nej, jag repar inte upp, dessutom har jag en massa garn kvar, lite hopplöst det också kanske för jag skulle ju minska lagret. Nu får jag nog först minska något annat i stället, hm, hm..

Oansett, jag är nöjd med tröjan, den kommer att användas här hemma, och garnet var verkligen kul att sticka med. Jag tror inte det blev mitt sista nuppegarn faktiskt.

Koftan

Så var den färdig och fotad, trådarna är fästade men jag vet fortfarande inte vad jag ska ha för knapp, eller om jag ska ha en knapp.. Fickor har jag i varje fall bestämt mig för att det inte blir..

Varm och tjock blev den och den är skön att ta runt sig. Framför allt är jag nöjd med att jag klarade minska så pass mycket av mitt garnlager, så gott som alla små härvor som jag spunnit för några år sen gick åt. Nu kan jag få börja på nästa, då blir det nog spelull igen..

Men hon är trött och det syns, långa dagar sätter sina spår, men herre gud, kan du aldrig bli färdig med kameran?

Det bidde vantar..

Det blev ett par vantar i egenkomponerat mönster. Garnet är handspunnit av min helårsull som jag fick (av norsk kvit sau). Vit och svart bård och mönstret är stickat av två olika växtfärningar som jag gjorde i somras. Nu har gjort mig en ny erfaring. Eftersom jag kammade ullen och spann av det först och sedan kardade ullen som blev kvar och spann ett fluffigare garn så borde man inte blande kamgarn och kardegarn i samma prosjekt. Mönstret kommer inte helt fram som det ska.  Men oj, vad varma, mjuka och sköna dom blev.

Garnlagret är enormt efter några år med intens spinning och jag måste ju använda det, använda det och sticka något annat än bara koftor.. Det här garnet passade perfekt till stickor 3 mm.

Sjalen är färdig och invigd

Dom två pärlorna jag stickade in i sidan fungerar perfekt, som knapp, så sjalen inte faller av..

För stor för mig till och med..

Ok, så tog jag till slut tag i koftan. I kväll har jag setat och sytt i banden och knapparna. Den blev nog liggande så länge för jag var inte helt nöjd, nu vet jag också varför.

Koftan är helt enkelt för stor, till och med för mig. Jag har ju lagt ut maskor med jämna mellanrum både fram och bak för att få den lite som en ‘svagger’ modell men det hade jag inte behövt gjort, den var mer än stor nog utan.. Dessutom har jag plockat upp maskorna till knapplisten olika hårt. Det är samma antal maskor men det märks inte, den ena kanten drar ihop mer än den andra. Att jag också hade lagat det översta knapphålet fel,,, jo, undrar verkligen om jag inte blivit dement…

Ärmarna är hur långa som helst. Den här koftan törs jag inte tvätta, i varje fall inte nu. Tvättar jag den så hänger den ut sig ännu större..

Och flätan i ryggen som skulle vara en kul detalj syns nästan inte, inte på foto i varje fall..

Men den är mjuk och skön, inte alls stickig som jag var rädd för. Dessutom har jag ju färgat all ull själv med olika växter och jag har spunnit garnet, redan det gör ju koftan varm och speciell. Jag stickade med st 4,5 mm, det är nog felet. Nästa kofta i spælull kommer jag sticka med 3,5 eller 4 mm, och verkligen gå ner på antalet maskor. Den här koftan får bli min myskofta här hemma i vinter.

Färdig !

Ha, färdig! Det blev fickor till slut på min svampkofta. Stor blev den också, jag som trodde den krympte när jag tvättat den. Fyrkantiga knappar har den också fått. Nu kan jag få börja med nästa kofta, ja, för jag tror nog det blir en kofta igen…

 

Ja ha, sa mannen, hur många har du stickat nu? Åtta faktiskt, tror jag, av egetspunnit garn… och fler blir det, säkert... Denna kommer värma gott i vinter.

Koftan är färdig, måste nog säga jag är ganska stolt

Jag blev tvungen att hänga den överst på kylskåpsdörren för att den inte skulle släpa i golvet. Men nu är den alltså färdig. Med tanke på att jag flera gånger tänkte på upprepning av den då jag kände mig missnöjd så blev den lika väl inte så illa. Nu är jag nog nästan lite glad att jag inte gjorde det.

Fickorna är på plats. Dom sitter bra plasserade om jag tänker på höjden, och dom är tillräckligt djupa. Det enda jag borde ha gjort lite annorlunda är bredden, det hade inte gjort något om dom var 5 cm vidare, men, men…

En hel kväll har jag setat och fästit alla trådar och sytt i knappar. Det gick åt en del, 11 stycken. Jag borde kanske ha kommit ihåg ett knapphål i resårkanten nederst också men det glömde jag och nu får det vara. Tror ändå aldrig jag hade knäppt den lika väl. Jag har ju en knapp till övers så jag kan ju sy i den bara för att det inte ska se så konstigt ut kanske.. Men jag bestämde mig alltså för att jag inte skulle repa upp knapplisten, färgen ser ju inte så dum ut och när tröjan nu är sköljd så brukar ju garnet tova sig lite och den ser inte längre så tunn och gles ut.

Kanterna nederst på ärmarna behöll jag ocksåsom dom var, halsringningen också. Jag tycker bättre om såna rätstickade vikta kanter än resår och här gick det ju bra utan att dom böjer ut sig.

Så här ligger den nu, uppsköljd, och torkar. Koftan kommer bli jätteskön tror jag. Måttbandet ligger där för jag var ju tvungen att mäta hur läng den egentligen blev..

96 cm !!!!! Det är helt ner till knäna det.

Men knapplisten ja, den tovade sig kanske inte lika mycket som jag hoppats på..

Så, här är min första kofta av min ull som jag växtfärgat, ulltussarna som jag sedan spunnit. Jag känner mig verkligen stolt.

Nu ska koftan få torka, men sen så…

…. sen så är den äntligen färdig. Nu börjar det bli så kallt att det blir för dumt att inte använda den.

Sammetsbanden har jag sytt i, så som jag vill ha det. Koftor ser ju både finare ut och håller sig bättre då. Men nya glasögon…. jag borde nog tänka på det. Jag ser ju inte nålögat längre..

Koftan har legat länge och väntat på det sista ‘finish’. Färdigstickad var den ju allra redan 15 juli…

Färdig kofta!

Koftan är färdig, och den är faktiskt inte lika komisk som den ser ut på bilden. Det blev en komstig vinkel på fotot tror jag. Den var så skönt att jag haft den på hela helgen, varm men lätt och behaglig att ha på sig.

Jag avslutade med en slätstickad kant. Plockade upp maskor efter kanten ch sydde fast på baksidan. Det blev av det blåaktiga garnet, det som jag spunnit tillsammans med brunt.

Nederkanten är lite blåare än den runt halsen och listen fram. Nederst på ärmarna gjorde jag en lite annorlunda lösning. Maskade av på insidan och la upp en maska på varje sida mitt på ärmen.Då får man en vinkel på framsidan, en liten ‘snipp’, som lägger sig uppepå handen, värmer otroligt. Kanten avslutade jag med virkade kräftmaskor.

Men jag insåg ju att jag var tvungen att tvätta koftan till slut. Garn som är upprepat och stickat igen blir vågit och buckligt. Nu ligger den på tork (tack och pris jag köpte torkstativet till ullen!). Jag måste ha spännen till den. Ut och handla igen alltså, men just nu avskyr jag det..

Och visst blev det en massa garn kvar från den förra tröjan, den nya koftan är vid så det visar väl kanske vilken ‘öltunna’ tröjan faktiskt var.  Jag blir tvungen att sticka något mer av det här. Jag har ju mer tvåtrådigt som ligger och väntar i de samma färgtonerna. Men det blir inte gjort direkt, jag har börjat sticka på något annat… Sista veckan har varit lite tung, det har inte gått så fort på handarbetsfronten. Men nu tror jag att jag hittat formen igen, hoppas ivarje fall det! Igår städade jag till och med huset, det behödes, speciellt efter all ull som flygit runt och samlat damm. Idag är jag ledig, får se vad det blir till..