En aldrig så liten tur till IKEA slutade inte helt som planlagt. De gungstolarna som jag hade tänkt köpa var utsålda så det fick bli dom här två stolarna i stället..Men vad gör det ? Bara snön blir borta så kommer det vara skönt att sitta ute, och kanske till och med stickningen får flytta ut till slut..
På mitt köksbord. Ja, jag har långsamt låtit våren få stig in. Fick denna underbara löpare i posten på lördagen, vi har ju sån tur i Norge att vi får post då också..
Dessvärre kommer färgerna inte helt till sin rätt på bilderna, egentligen är dom mycket klarare, lika friskt grön i färgen som druvorna. Löparen är vävd av en otroligt duktig väverska, mhm, just det, Birgitta ! (Ett tips, på sidan Vävkistan hittar man flera av hennes ripslöpare.)
När jag först hade fått en så fin löpare blev den ju bara ännu vårligare med denna jumbo tekopp full med pärlhyasinter. Och medans jag väntar på att dom ska blomma kan jag ju njuta motivet på koppen…
Ja, den är nog stökig och inte direkt nytvättad, inte har den fått diverse sterinljus och annan utsmyckning till fotograferingen heller, men så här ser den ju ut för det mesta, den äkta osminakde bilden av vår entré, när jag kommer hem från jobb. Men den har sett värre ut, entrén, som är så smal att man inte får plats med mycket. Fyra personer blir en hel del skor..
Jag hade köpt såna vanliga små skostativ, först ett, så ett till och ett till.. Skor växte mig över huvudet tillsammans med skolsäckar och jackor, det var bara att ta ett riktigt långhopp för att komma in. Då kom jag på det! En skobyrå, det kan jag laga. Sagt och gjort, det var ju bara att såga av benen på mina inköpta stativ och skruva dom fast i ramen som jag lagat av hobbyplank. Voila, en byrå till skor, en hylla till var och en av oss. I sidorna och botten är den 30 cm djup och skivan på toppen 40 cm. God plats till 12 par skor/ stövlar och egentligen 3 par till, för under hyllan nederst brukar träskorna stå..
Men nog är det konstigt att det ska vara så svårt att sätta skorna på plats…
Jag ville hoppas och tro att det här är det sista surdegsbrödet som kommer att visas i bloggen ( på en stund i varje fall..) Det perfekta surdegsbrödet kom ut av ugnen ikväll, jippie – där satt den !!! Degklumpen från sista försöket blev rört ut i salt och sirap tillsammans med 6 dl ljummet vatten. Fyra kalla, mosade, kokta potatisar och en dl hackade valnötter åkte ner i spadet det också, tillsammans med min kummin och ett kilo av mjölet dansk rugbrød. Då degen fortfarande var kletig och jag nu äntligen har förstått att den ska vara ganksa fast, så knådade jag ner ytterligare 5 dl vetemjöl.
Degen har stått och jäst i ett dygn och formades sedan till TVÅ limpor ( tack, fungerade mycket bättre :) som sattes i ugnen på 250 grader i 15 minuter. Tog ut dom och snittade toppen och gräddade limporna i ytterligare 25 min på 225 grader. Nu, äntligen, har jag producerat det perfekta surdegsbrödet!! God smak och fin konsistens, det känns bara helt underbart !!! 
Men den perfekta avslutningen på dagen kom från Åsa! – Tankar från ön, av henne har jag fått denna fina Awarden, tusen hjärtliga tack :) Denna ska skickas vidare till 15 nyupptäckta bloggar.. 
Hur i all världen kan man välja ut 15 stycken när hela rymden är full av härliga bloggare som inspirerar och ger mig så många goda stunder över kvällskaffen, jag klarar det inte !! Jag ger denna vidare till alla er fina, härliga människor som står på min lista, så får jag bara ursäkta att det blev fler än 15….
Något av det finaste jag har är detta gamla pottskåp, hur gammalt det är anar jag inte. Jag har det med från mitt gamla barndomshem, där står fortfarande det andra kvar. Att dom passar ihop är inte länge så lätt att se, som tjugoåring var jag så ‘dum’ att jag lutade av skåpet som hade stått på mitt flickrum… orginalet hade egentligen en mörkbrun ådring, såg ut som den var målad med äggtempera eller något sånt..
Ivarje fall var det någon som upp genom åren hade målat dom gula, och det före mina föräldrar hade dom, gulfärgen tyckte jag inte om så därfär åkte allt bort. Som vuxen har jag nog ångrat mig lite, att jag inte behöll den ådringen..
När jag flyttade hemifrån det gamla bondhuset jag är uppvuxt i och in i en lägenhet i stan, med centralvärme, torkade det gamla träverket up och sprack, då var det skänt att ha morfar, en möbelsnickare, som på något sätt klarade att ordna locket så att den stora sprickan mitt på blev ihoplimmad och locket fick en ny trätump längst bak. Nu efter så många år kan man nästan inte se det längre. Jag tycker det faktiskt tillhör lite av charmen och så minns jag ju morfar förståss..
Morfar ‘S’ eller ‘SA’ då, som det står broderat på handdukarna, för självklart har jag lagt mina gamla klenoder i det här lilla skåpet som nu står i mitt kök. Då har jag ju både torhandukarna och bakhanddukarna nära till hands..
Träverket er mjukt som sammet att ta på och färgen härligt gyllen. Kanske inte helt i stil med den böljan av vita interiörer som härjar i alla hem nu, men precis så som jag vill ha det, det kommer inte någon färg på detta skåp, nu har jag lärt mig..
Bland alla de gamla handdukarna som mormor och farmor har vävd så måste jag visa en detalj från den lilla rutiga duken som ligger på skåpet, den är jag faktiskt lite stolt över, den har jag nog vävd själv, men det tänkte jag inte berätta om nu…
Myrullpiken - ’ Landhandleri med interiør og barneklær’ står det på etiketten, som i sig själv är så charmig att det är svårt att låta bli att handla , jag vill ju ha papperspåsen!
Jag har som sagt var inte det svarta bältet men gårdsägg, godis och lite annat smått och gott kom med hem, som en mysig liten lykta från Bloomingville. Om inte annat för att jag förälskade mig i den söta bunten av små stearinljus. Ojsan, en liten grön krans att hänga vid entéen fick jag visst också med mig.
Här säljs hemlagad saft, lavendelkakor och bullar om varannat. Det finns små söta barnklänningar ( hade jag haft några småtjejer så hade jag handlat flera !!) stickade sockor, vantar, dukar, lyktor, korgar, kaffekoppar och patinerade krukor för att nämna något. Jag fick köpt denna praktiska grunkan till mitt snöre, nu ska jag äntligen börja virka den lilla asken som jag såg hos Sticking & virkning även om den var av pappgarn.
Jag blev så där riktig i tagen för en kopp kaffe i gammal stil, så jag tände min nya lykta och hittade fram en av ‘farmors’ gamla kaffekoppar, satt sen och njöt, bara njöt, lugnet en fin och stilla söndagseftermiddag.
P.S Myrullpiken finner du i Abelhaugvn 2 på Konnerud, Drammen.
Tänk vad skönt det är när man kommer hem från jobbet och ska börja med middagen och man står där över kastrullerna och plötsligt kommer på att man har tagit fel på dagen!!
När styremötet du ska ha imorgon kväll faktiskt inte är förrän nästa vecka. Stresshormonerna som byggt sig upp tillsammans med blodtrycket under helgen börjar sakta gå ner i värde. Här tror man att man ska fara runt i huset som en virvelvind och försöka få huset i så pass skick att man törs släppa någon över tröskeln. Det har ju trots allt varit sommar i ganska många månader nu, gamlefars hushålling sätter ju sina spår. Jag som räknat ut att fyra timmar håller både till den stora höstrengöringen med fönstertvätt och till att stryka mormors gamla lingardiner som aldrig kom upp på stången igen, (tog ju faktisk ner och tvättade dom någon gång runt midsommartider…) så vardagrummet ivarjefall inte skulle se helt barskrapat ut. Lungt, tänker man, god tid att slappna av efter maten, varför inte läsa dagens skörd av e-mail… Hjälp – kursen i oljemålning börjar i morgon kväll!! Någonstanns bakom alla sommarens olästa böcker och annat smått och gott som kan lassas på ett arbetsbord ligger faktiskt mitt målarskrin. Olästa böcker?? är jag den enda som tycker att månadens bok kommer varje vecka?? Inte är jag så duktig att jag kommer ihåg att avbeställa den heller. Just nu ska jag vara glad om jag änns har packat den upp och betalat räkningen!! Gjorde faktiskt det igår, betalade räkningar alltså och då kom jag på något smart – jag betalade några hundra extra, ha!, så nu ligger jag före kravbreven..Kvällen blir nog inte så stilla framför TV,n med stickningen som jag hade hoppats, här är det bara att kavla upp ärmarna och börja skyffla undan…
Årets färger, ny design. Läcker inredning och porslin från porsgrunn. Färgerna är väl samstämda, och badet upplevs so både funktionellt och luftigt. Helt efter sista årens mode- shabby chic !!
Shabby är väl i varje fall rätt beskrivning på detta. Det var säkert jättefint i 1978, det år som badet blev byggt. Chic- får vara den nya kranen i handfatet som gamlefar på något outgrunligt sätt faktiskt klarade att få tag i för några år sen när orginalkranen var tvungen att bytas ut. Man kan nästan tro att han är den i familjen som springer runt på loppisar, vilket ju också har blivit så populärt den senaste tiden.
Nej, jag vägrar snart att städa mera här hemma !!
