Ett steg närmare målet!

 

Jösses, det är så jag inte tror mina ögon när jag efter en lång arbetsvecka kommer in över köksdörrströskeln – men det är sant!!! Det har verkligen hänt! Glasmästaren har satt upp glaset över bänkarna på köket!

Tre månader efter att vi rev köket, sex månader efter första planteckningsbeställning, så är vi nästan i mål. Nu börjar jag se hopp där i horisonten.

Det ser bara så läckert ut, det svarta glaset speglar rummet så det känns dubbelt så stort, syns nog inte så bra på foto men sån är det. K’s stickkontakt ser också mer vit ut än den är i verkligheten, den är ju egentligen mera silvergrå.

 

K. ja, elektrikern, är ju inte så långt undan ;) han ska montera upp lamporna under skåpen och dom sista stickkontakterna i helgen ( det är därför det hänger en ledning bakom kaffebryggaren) sen ska vi bara få satt upp listerna under skåpen och runt fönstret. Själv måste jag väl ordna nischen över fönstret, den är lite för bred och ska målas. Så är det vägghyllorna, så.. Nej men, alltså, nu är det ju nästan klart, jag är så glad att jag tror jag spricker :)

En köksduk kanske, eller…

Nåja, jag tänkte inte på allvar använda sjalen som köksduk, men så fult hade det inte blivit heller, eller? Om den nu bara varit pressad..

 

Kanske hänger den bättre över stolsryggen än på bordet. ..

Men nu ska jag fästa trådar och sen ska den blockas, hemska jobb. Undrar om jag inte ska försöka få tag i en sån ram som man spänner ut arbetet på, för sticka sjalar, det är ju faktiskt riktigt kul. Sticka dom alltså, trådar och sträckningen kommer nog att ta längre tid..

  

Inte har jag så många knappnålar heller.. ännu.. ( och ja då, blommorna kom i lördag när vi skulle ha främmande – dom har nog sett bättre tider..)

Ny fräck butik på Elpa för hatt och skogalna damer!

Vad med en läcker hatt, kanske något att ge till tomtemor?

Dolly klänning från Marimekko..

Söta sko från sent 50-tal ?

Gå in och besök min goda vänninas nyuppstartade nätbutik på Epla.no

Hallå, hallå! – Hur har ni det idag? Tack, jo bara bra :)

 

Sån känns det, bara bra, tänk så gott det känns långt in i själen när någon tänker på en, när man får såna oväntade guldkorn. Höstmörkret kryper inpå och näsan börja snufsa sån som den alltid gör den här tiden på året. Man har lust att vara inne och krypa ihop och samtidigt ute eftersom dom sista ljuvliga trädgårdsdagarna går så allt för fort och snart är dom över..

Konstigt nog är det också den här tiden av året som jag alltid har mest att göra på jobbet, det är som om skolåret precis startat upp med nya planer och ambitioner, alla planer man tänkt ut genom ett långt sommarlov.  Inte för att jag går på skolan men kanske är det lagren med D-vitaminer vi har byggt upp dom sista månaderna som får oss att bli arbetsamma just nu om hösten?

Så tack, jag har det bra. Och jag har tur känner jag, som får ett så fint paket i posten. Däri låg dom här söta små vantarna och två underbara grytlappar. “Grytlapparna har min mor gjort efter ett gammalt svenskt mönster, passa kanske ditt nya kök?” Tack, dom passar perfekt! Men inte vill jag grisa till dom, dom får hänga till pynt bara glaset någongång kommer upp.  Mönstret är jättefint med sina tulpaner, stickade på små stickor och tunt garn. Väl värda att kopieras. Tack så jättemycket Helena, för dom fina presenterna :)

 

En annan trevlig överraskning som jag fått sista veckan är den här utmärkelsen. Den har jag fått av Mia stickar, det är ju det jag säger, det värmer att bli tänkt på.  Med denna awarden följer ett krav om att berätta sju saker om sig själv. Nu har jag nog berättat det mesta som finns att säga om mig tidigare, men här kommer lite till..

1. Jag tycker mycket lite om tandläkare och vet att jag alltid får inkallelsen till den årliga kollen nu i september, usch så hemskt, i september känns det som om hela munnen är full av hål, i bästa fall blir det väl rotfyllning..

2. Vakum, där är jag nu, har jag mycket som förväntas av mig går jag in i vakum, sätter på autopiloten, kavlar upp ärmarna så går det av sig själv. Riktigt avkopplande faktiskt.

3. Jag laddar inspiration! Jag har sån lust att börja måla igen, bilderna ligger där bak näthinnan och bara väntar på att fästas på kanvasen. Travar av färgrika garn ligger på skrivbordet och bara skriker åt mig,- stick av mig! Ullen är inte sämre den – när har hon egentligen tänkt spinna? Symaskinen ska inte nämnas, jag torkar ju damm av den en gång i halvåret medans jag drömmer om alla fantastiska plagg jag ska sy.. Ja, inspiration saknas inte – bara motivation och startkablar..

4. Svamp, jättegott, kantareller är bland det bästa jag vet. En gång för hundra år sen stannade mitt liv i Israel, men en telefon från mamma som skulle ha fiskgratäng med kantarellstuvning fick mig att sätta mig på första, bästa plan hem! Dessvärre är det inte så lätt att kombinera svampplockning med ormfobi..

5. Kör som en idiot, min lilla Polo tycks vara lika mycket på verkstad som hemma i garaget. Nu är den precis hemkommen efter en punktering… Att någon törs åka med mig är en gåta..

6. Disträ, det blir bara värre med åren. Mitt i en mening kommer jag inte längre ihåg vad det var jag pratade om. Det blir nog en del ‘goddag yxskaft’samtal..Men har man passerat 40 så är det väl lov?

7. Lat, jag har sagt det förr. Jag är lat så det håller, inte bara har jag ett berg med kläder på sidan av sängen igen ( herre gud så fort det fyller sig upp!!) som borde ha gått ner av sig själv i tvättdunken nu tycker jag. Och inte har Hoyorna hoppat över i nya krukor av sig själv heller ännu, fastän krukorna står där, på sidan av den halvtomma jordpåsen, sen en vecka tillbaka. Dårligt dresserade kanske.. Så lat som jag är, så sänder jag inte den här vidare till sju bloggar som jag borde. Alla förtjänar en varm hälsning tycker jag, och jag vill inte välja, det är ju helt omöjligt, så var så god – den är din :)

Det gick faktiskt!

Helt otroligt, jag klarade pressa på alla maskor på mina rundstickor. Visst blev det trångt, trodde inte jag skulle få på dom sista 30 maskorna, eller fruktade att kabeln skulle gå av, men efter att jag stickat två varv så är det faktiskt inte alls lika trångt längre på stickorna..

Nu skulle jag bara önskat att det inte var så sent på kvällen, eller att jag hade haft mindre att göra veckan som kommer, vill verkligen ha den här färdig.. men det kommer väl en helg nästa vecka också .

Stickhjälp tror jag..

 
Om jag inte somnar med det samma jag slänger mig i soffan så stickar jag ju faktiskt lite då. Nu har jag kommit mig genom hela mittpartiet på sjalen, det går ju fortare när man stickat en stund och mönstret liksom sitter i fingrarna. Men 7-maskiga nupper är lite för många, när jag ser tillbaka mot koftan så var ju fem lätt..

Otroligt nog så har jag följt hela beskrivningen (hm, nästan, läste inte uppläggningen tidigare, det gjorde jag nu, men det går att plocka upp maskorna i den kanten..)

Nu är det dags för spetskanten, men hur jag än läser så tycks det som om jag faktiskt ska ha 712 maskor på en stickpinne, rundpinne i och för sig, är det riktigt? Finns det kanske någon sticka där ute som är 150 cm lång?

Så är det dom där markörerna som jag läser om, vad har dom för praktisk nytta, kan jag inte bara använda en garnstump i avvikande färg som markerar hörnen?

Sticka i lin går helfint. Mycket lättare än det där bomullsgarnet som hela tiden delar på sig. Men det är ju inte så tunnt som det ut att garnet är här i boken. Kan man fuska och sticka spetsen i två omgångar? kanske sy ihop dom i hörnet? eller klarar man pressa 712 maskor på en 80 cm sticka?.. Och vad betyder detta ‘CO’, räknar med att det inte är koloxid.. ‘RS’ måste ju vara ‘right side’, det har jag klarat tyda men CO ?