Päronmuffins med ingefära

5 päron i skalade i små bitar, 1 tsk ingefära, 1 dl socker, 2 ägg, 1,5 dl creme fraiche, 1 dl flytande margarin, 4,5 dl mjöl, 2 tsk bakpulver. 200 grader i 20 min. Blev 12 muffins.

Ja da, det blev lite tröst idag också. Söndagar är visst dagen då det serveras något bakat sött hos oss. Idag behövdes det, jag har varit hur ilsken som helst, både igår och idag. Nätet har varit så trögt att jag inte fick öppna sidor, det tog flera minuter innan jag kom in.. Men nätet, ska inte skylla på nätet, det var helt enkelt min PC som strulade!!!. En 20 åring i huset har legat hela dagen och meckat med mammas laptop medans hon städade och kände på hur beroende hon blivit av blogging, lika beroende som av sötsaker tror jag. Så nu när allt är som det ska igen ( tills nästa PC-haveri..) så blev ju mor tvungen att servera något smaskigt som tack. Så till två damer här i cyberspace som tror jag är dataguru – långt ifrån!!!

Den största glädje är att glädja andra!

Tromsø idag, minus tre grader och frisk bris. Låter som det hade varit skönt med något varmt runt halsen.  En Multnomah sjal till exempel, mönstret hittar man här hos Helloknitty, stickad i ett mjukt garn, Drops Delight, (stickor 3mm). Nu hade jag egentligen sagt att jag inte skulle blocka ut den, det fick mottagaren göra själv, men när jag såg hur skrynklig den blev så kan jag väl inte sända den ifrån mig.. Dessutom tycker jag nog mönstret var lite litet, men ska den ha tio mönsterrepitioner så ska den. Hoppas bara att den nu är stor nog. Fick liksom aldrig bestämt mig om jag skulle sticka den större och jag vet av erfarenhet att jag gärna överdriver storlekar..så jag höll mig till mönstret för en gång skull..

Sagt och gjort, nu ligger den utspänd på mattan under bordet i vardagsrummet. Bara den torkar ska den sändas norrut, till kalla Tromsø. Hoppas att den underbara jäntan som får den blir nöjd med den, hon som genom det sista året har värmt mig med sina kommentarer, jag har satt sån pris på din vänskap.

Den största glädjen, det är att glädja en annan!

Den gyllene medelväg..

Har ni upptäckt det någon gång att man blir så himla trött när man börjar i nya jobb. Man tassat lite försiktigt i gångarna och försöker långtsamt lära känna dom andra som har kontor i samma korridor. Undersöker kafferutiner, vem sätter på kaffen, hur många skedar ska i filtret, och annars sitter man jäkla effektiv vid sitt nya skrivbord och spräcker alla ackord genom att få gjort tre dagars jobb på en dag? 7,5 timmar med effektiv tid framför PC,en. Det blir bättre eftersom veckorna går men efter första veckan var jag helt utmattad. Så fredag kväll kunde jag inte låte bli att sätta mig halvt mediterande framför rocken igen.

Blandning av brun  shetlandsull ( för att ge garnet lite mer stdga) och bit gul och en bit rostfärgad merinoull. Så spann jag iväg, med en målsättning om hårdare tvinn. Och nog blev den hård! Efter ännu ett försök med Navajoply, fick tips om en bra länk ;

Sarah Anderson–Navajo plying

Ser ju busenkelt ut, så detta försökte jag mig på. Och nog var det mycket enklare, det hela gick som en dans kändes det som, öglorna lät sig fint flätas och tvinnas, stoltheten riktig blomstrade i mitt bröst.

Så färdig, dags för domen. Jag har lagat ett snöre!! 27 gram. 48,5 meter snöre! Resultatet blev så hårt tvinnat att det vred ihop sig till en härva utan att jag behövde göra en enda vridning. Den gyllene medelväg, var är du? Först tvinnar jag för löst, nu har jag tvinnat alldeles för hårt! Men nu känner jag att jag börjar förstå mig på sammanhänget, nya försök väntar.

Även om jag inte har några kardor så jag får lagat ‘flor’ så tycker jag den melerade effekten är fantastisk. Den kommer bättre fram med den här tvinningen än vad den vanliga tvåtråden gör.

Jag klarar inte sluta..

Fruns knubbiga fingrar får vara modell. Jag klarar bara inte sluta sticka på dom här vantarna. Jo då, det tar en massa tid, inte går det lika fort att sticka den här tvåändstickningen som vanlig mönsterstickning med två trådar. Det har något med den vridningen efter varje maska att göra, och det faktum att man varje varv måste låta tvinnen snurra sig tillbaka. Men så kul det är ! Nu har jag börjat få taget på stickpinnen i höger hand och kanske hade det varit kul med resten av vantarna vitrandiga, men det blir dom inte. Jag har för mycket garn kvar av detta rödbruna som jag vill få slut på.. Det kan ju hända att detta inte bara blev första men också enda paret tvåändstickade vantar..

Så är det ju sån, det dyker alltid upp några kritiska moment när man stickar. Som nu, dags för tummen. Jag la ut maskor i sidan genom att sticka med dubbelt garn i en maska ena varvet och stickade på nästa varv en maska i var av de två. Rätt eller fel? Anar inte, men det fungerade. Tog av maskorna på framsidan och satt på en hjälptråd, baksidan, själva handflatan, där la jag upp nya maskor likt som när jag ökte, helt enkelt med dubbelt garn som jag sedan stickade enkelmaskor av.

Något jag har lärt mig genom åren är att det alltid är lika tråkigt att börja på nytt, som när en ärm är färdig börjar man på nästa. Därför stickar jag alltid bägge exemplarer samtidigt. Byter bara stickning efter en stund. Så också med vantar, därför har jag nu två som jag har kommit nästan lika långt på. Nu väntar några varv och tummen på den första vanten… Bäst att få det gjort medans jag fortfarande kommer ihåg vad jag gjorde !

Navajoply blir det inte mera av på ett tag..

Nej då, inte har jag kunnit låta bli att spinna den här helgen heller. Tillsammans har det blivit 91 gram av Merinoullen, med mina tappra försök till Navajo tvinning. Vill bara ha sagt en ting, det var tusan så mycket lättare gjort på sländan. Denna fingervirkningen, rocken och jag kommer inte helt överrenns. Misstänker att det kommer att ta lååång tid tills jag försöker nästa gång. Faktiskt borde jag inte spinna på några dagar heller. Jag har kommit på mig själv med att jag sitter och vrider snodden mot rockens riktning varje gång jag släpper ut ullen, vilket gör att jag nu har ganska ont i pekfingret och tummen på vänster hand. Inte bra, måste nog vila den muskelrörelsen några dagar..

Nu borde jag ha fått ihop 150 gram tillsammans, har ju använt 3 x 50 gram ull, men det stämmer ju aldrig. Jag har alltid mindre ull kvar på  slutet än det jag startade med. 136 gram har jag, var tog resten vägen ? Så får vi se då vad detta blir till. Hoppas att det håller till en liten fuskpolokrage. Det är i varje fall planen.

Flarne parisienne

Pajdeg; 150 gram smör, 3 dl mjöl, 1 dl socker + 1 ägg. Knådas till en deg och tryck den ut i formen. Grädda den i 220 grader, ca 10 minuter, medans äpplena skalas och skärs i tunna skivor. Jag använde 5 äpplen för jag tycker om när det är mycket frukt. Skivorna läggs på pajbotten och pajen gräddas ytterligare i ca 30 min, så äpplena blir mjuka. Smält aprikosmarmelad, gärna med lite citronsaft och slå över äpplena när pajen är färdig. Serveras kall med vispad grädde. Mums fillibabba!